Främlingsfientliga hatbrott – ett växande problem

Allt fler uppger att de har utsatts för främlingsfientliga och antireligiösa hatbrott, visar en studie från Brottsförebyggande rådet (Brå). De har analyserat den upplevda utsattheten för hatbrott under perioden 2006-2017.

− Vi ser att vi har ett växande problem här, säger Thomas Hvitfeldt, enhetschef på Brå.

Deras studie ”Självrapporterad utsatthet för hatbrott” bygger på statistik från Nationella trygghetsundersökningen (NTU), och ger en fördjupad bild av hatbrottens omfattning och karaktär. Den fördjupande studien har genomförts på uppdrag av regeringen och spänner över perioden 2006-2017. Under den första delen av perioden minskade andelen som uppgav att de hade utsatts för främlingsfientliga hatbrott, men sedan vände kurvan uppåt. Från år 2005 till 2012 minskade andelen utsatta från 1,3 till 1,1 procent för att sedan öka till 1,6 procent år 2016.

− Vi ser att det framför allt är utsattheten bland män som ökar medan kvinnors utsatthet är mer konstant över tid. Det gäller även de antireligiösa hatbrotten, där vi också ser en viss ökning, säger Thomas Hvitfeldt.

Mellan år 2011-2016 ökade andelen män som uppgav att de hade utsatts för ett antireligiöst hatbrott från 0,2 till 0,5 procent. Andelen utsatta kvinnor har legat på 0,4-0,5 procent under hela mätperioden.

Unga särskilt utsatta

Studien visar inte bara hur utsattheten har förändrats över tid utan ger också en fördjupad bild av vilka som drabbas. Utsattheten för främlingsfientliga hatbrott är störst bland personer som är födda i Afrika, eller har minst en förälder född där. Näst störst är utsattheten för personer med bakgrund i Asien.

När det gäller de antireligiösa hatbrotten saknas uppgifter om hur olika religiösa grupper drabbas. Däremot visar studien på en särskilt stor utsatthet bland unga och socioekonomiskt utsatta grupper. Det gäller både för de antireligiösa och de främlingsfientliga hatbrotten.

Studien ger också en tydlig bild av var och hur hatbrottbrott sker: Hot och trakasserier är de vanligaste brottstyperna. De allra flesta brotten begås på allmän plats, i någon av storstadsregionerna, av en helt okänd gärningsperson.

− Det kan till exempel vara tillmälen som skriks efter en, från en person man aldrig tidigare har sett. Att gärningspersonen är okänd gör att brotten blir svåra att klara upp, säger Thomas Hvitfeldt.

Viktigt att få en samlad bild

Studien ”Självrapporterad utsatthet för hatbrott” fungerar som underlag för politiker och rättsväsendet, förklarar Thomas Hvitfeldt.

− Statistik över hur utsattheten ser ut för olika grupper eller hur den utvecklas över tid behövs för att till exempel politiker ska kunna prioritera och göra insatser, säger han.

− Den självklara frågan man ställer sig är vad brotten och ökningen beror på, och vad som behöver göras, men för att kunna svara på de frågorna måste vi först ha en statistisk bakgrund. Sådana här studier, som sträcker sig över lite längre tid, öppnar upp för en viktig diskussion om huruvida de insatser som görs är tillräckliga och om vi gör rätt saker eller borde jobba på något annat sätt.

Fler fördjupande studier framöver

Vanligtvis analyserar Brå hatbrott utifrån polisens statistik över anmälda brott. Att istället utgå från NTU innebär både fördelar och nackdelar. NTU kan till exempel fånga upp det stora mörkertalet av hatbrott som inte anmäls till polisen. En utmaning är att undersökningens tillförlitlighet hänger på att många deltar i enkäten.

− Vi vet att vi har särskilt lågt deltagande just från de grupper som i störst utsträckning utsätts för hatbrott, så problemet är antagligen större än vi ser här. Siffrorna måste tolkas med försiktighet, säger Thomas Hvitfeldt.

Tidigare har Brå årligen sammanställt statistik från polisen över anmälda hatbrott men nu görs detta istället vartannat år för att ge utrymme åt fler fördjupade studier som denna.

− Det finns många områden som vi inte har haft resurser att undersöka tidigare. Det saknas till exempel kunskap om vilka gärningspersonerna är och hur stödet ser ut för de som utsätts, säger Thomas Hvitfeldt.

Fakta:

Hatbrott är brott där motivet kan kopplas till hat eller fientlighet mot en viss nationalitet, etnicitet, hudfärg, religion, sexuell läggning eller könsidentitet. Hatbrott kan riktas mot individer, föreningar, institutioner eller representanter. Brott som begåtts med hatbrottsmotiv kan leda till hårdare straff än om samma brott begåtts utan hatbrottsmotiv.

Källa: Självrapporterad utsatthet för hatbrott. Rapport 2018:10, Brottsförebyggande rådet.

Nationella trygghetsundersökningen genomförs årligen med 20 000 personer slumpmässigt utvalda personer i åldern 16–79 år. Syftet är att undersöka människors utsatthet för brott, upplevelse av oro och otrygghet samt förtroende för rättsväsendet.

Källa: Brå