Andra världskriget och Förintelsen

För att förstå hur Förintelsen kunde genomföras under andra världskriget är det viktigt att förstå hur utbrett kriget var.

De stridande länderna var på den ena sidan de så kallade ”axelmakterna” som bestod av Nazityskland, Italien och från och med slutet av 1941 även Japan.

På den andra sidan stod ”de allierade”: Storbritannien och det brittiska samväldet (Kanada, Indien, Australien, Nya Zeeland med flera), Sovjetunionen (efter juni 1941), Frankrike, Polen, USA (efter december 1941) och en stor mängd andra länder.

Många människor från andra länder var också inblandade på båda sidor.

Överenskommelsen mellan Nazityskland och Sovjetunionen

I augusti 1939 gjorde Nazityskland och Sovjetunionen en överenskommelse om att inte angripa varandra. Detta var mycket överraskande eftersom Hitler och Sovjetunionens kommunistiska ledare Josef Stalin varit fientligt inställda mot varandra. Ett hemligt avtal mellan länderna delade upp områden av Europa mellan dem. Polen skulle delas upp så att Nazityskland fick de västra delarna och Sovjetunionen de östra. Sovjetunionen skulle också få kontroll över Finland och de baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen.

Andra världskriget startade i september 1939

Den 1 september angrep tyska trupper Polen, bara en vecka efter överenskommelsen mellan Nazityskland och Sovjetunionen. Några dagar senare förklarade Storbritannien och Frankrike krig mot Tyskland. Det andra världskriget hade nu startat.

Polska judar förföljdes av nazisterna

Kort efter den tyska invasionen började nazister förfölja judar i Polen. Även den icke-judiska polska befolkningen behandlades illa av nazisterna och nästan 2 miljoner polacker mördades under kriget.

Nazisterna tvingade judar i Polen att bo i getton, det var avspärrade områden i städer som ingen fick lämna. I getton var det dåliga förhållanden med svält, trängsel och sjukdomar. Judar tvingades bära en Davidsstjärna på sina kläder för att visa att de var judar.

Norge och Danmark attackeras

I april 1940 anföll tyska trupper Danmark och Norge. Danmark gav upp inom 24 timmar. 

I Norge var det strider i två månader innan tyskarna kunde ockupera landet. Nu var Sveriges närmaste grannland, Norge, ockuperat av Nazityskland.

Kriget i Västeuropa

Nazityskland anföll Belgien, Nederländerna, Luxemburg och Frankrike i maj 1940. De brittiska trupperna som skickats för att hjälpa till mot de tyska trupperna drog sig tillbaka till Storbritannien. I juni kunde segrande tyska trupper marschera in i Paris.

Franska judar skickades till koncentrationsläger

I Frankrike fanns mellan 300 000 och 330 000 judar. Många hade flytt från Centraleuropa och Östeuropa till Frankrike. Nazisterna införde samma lagar och förbud för judar som i Tyskland. I mars 1942 skickades de första judarna från Frankrike till koncentrationslägret Auschwitz i det ockuperade Polen.

Nederländerna och Belgien

I det ockuperade Nederländerna tog nazisterna över judars affärsrörelser och företag. Judar förlorade sina medborgerliga rättigheter och fick inte arbeta inom staten. Nazisterna krävde att alla judar skulle registrera sig. Nära 160 000 personer registrerade sig. Bland dem fanns 25 000 judar som flytt från Nazityskland.

En stor del av den judiska befolkningen i Belgien tvingades till slavarbete. Mellan 1942–1944 deporterades 25 000 judar från Belgien till Auschwitz. Färre än 2 000 judar överlevde.

Förföljelse och jakt på judar skedde i de ockuperade länderna

I nästan alla länder som Nazityskland ockuperade pågick en jakt på judar. Det enda undantaget var Danmark där cirka 7 000 danska judar lyckas fly till Sverige år 1943. De som nazisterna fick tag i skickades till koncentrationsläger och förintelseläger i Östeuropa. Under hela kriget pågick nazisternas folkmord på den judiska befolkningen i Europas olika länder. I stora städer såväl som i små byar på landsbygden.

Nazitysklands anfall på Sovjetunionen

Sommaren 1941 anföll Nazityskland Sovjetunionen trots överenskommelsen från 1939. Så kallade Einsatzgruppen hade order att mörda judar, kommunister och andra som nazisterna ansåg vara ett hot. Judar och romer ställdes upp vid massgravar och sköts ihjäl.

Nazisterna använde även bussar som de fyllde med människor och sprutade in avgaser. Människorna inne i bussen dog av förgiftning från avgaserna.

Romer deporterades från Österrike till getto i Polen

Under hösten 1941 deporterades 5 000 romer från Österrike till den polska staden Łódź där ett område i det judiska gettot delades av för romer. Av de 5 000 romerna dog 700 av tyfus i gettot. De som fortfarande levde fördes sedan till förintelselägret Chelmno där de mördades. Efter Nazitysklands anfall på Sovjetunionen 1941 mördade de tyska Einsatzgruppen ett stort antal romer i massavrättningar.