Judiska flyktingar och Novemberpogromen

I början av nazisternas styre ville de att judar skulle flytta från Tyskland, men Nürnberglagarna gjorde det mycket svårt att flytta eftersom judar inte längre hade möjlighet att tjäna pengar. Flera länder ville inte ta emot fler flyktingar av ekonomiska och sociala skäl. Länderna var också rädda för att en ström av judiska flyktingar skulle skapa mer antisemitism och landet skulle få ett eget ”judeproblem”. Så judar som ville flytta från Tyskland hade svårt att hitta någonstans att fly. Efter önskemål av Sverige och Schweiz fick tyska judar bokstaven J stämplat i sitt pass från år 1938.

Sverige ville inte ta emot judiska flyktingar

I slutet av 1930-talet ville Sverige inte ta emot judiska flyktingar. Judar har bott i Sverige i flera hundra år, men det fanns många svenskar som inte ville att judar skulle invandra till Sverige. Tidningar, tecknade bilder och filmer beskrev länge judar som om de vore annorlunda och sämre än svenskar.

Nazisterna fick aldrig regeringsmakt i Sverige

Det var aldrig nära att de svenska nazistiska partierna skulle komma in i riksdagen. De var splittrade och hade inte tillräckligt många väljare. De största partierna i Sverige under 1930-talet var Socialdemokraterna och Allmänna valmansförbundet (dagens Moderaterna). Den socialdemokratiska partiledaren Per Albin Hansson var statsminister.

Novemberpogromen

Natten mellan 9 och 10 november 1938 genomfördes en stor nazistisk pogrom riktad mot judar i Tyskland och Österrike. En pogrom är en samordnad våldsam och blodig förföljelse av judar. Nazistiska trupper och privatpersoner trängde in i judiska hem och affärer. De slog sönder skyltfönster och skrev hatiska meddelanden på fönster och väggar. Judar fick sina ägodelar förstörda och många blev misshandlade. 400 personer dödades, 30 000 män arresterades och över 1 400 synagogor och bönehus förstördes.

Dagen efter var gatorna fulla av glassplitter och inredning från de förstörda affärerna och privata hemmen. Händelsen kallas Novemberpogromen.

Romer tvångsförflyttades till läger

Redan innan nazisterna fick makten år 1933 hade den tyska staten tvångsförflyttat romer till särskilda läger. Nazisterna fortsatte tvångsförflytta romer, men förbjöd romer att flytta från lägren eller den plats de bodde på. Många romer sattes i arbetsläger eller i fångläger för romer. Förhållandena i lägren var mycket dåliga och många dog.