Idéer om att det fanns olika mänskliga ”raser”

Under början av 1900-talet trodde många i Europa och andra delar av världen att det fanns olika mänskliga ”raser”. Sveriges riksdag beslutade på 1920-talet att starta ”Statens institut för rasbiologi” i Uppsala. Institutets uppgift var bland annat att vetenskapligt forska om rasbiologi och hur det kunde påverka Sverige som land och svenskarna som folk.

Nazisternas syn på ”raser”

I Tyskland hade det länge funnits en föreställning om att det tyska folket var överlägset andra folk. Nazisterna, däremot, delade upp folket i Tyskland i olika mycket värda ”raser”. Nazisterna tyckte att en del av det tyska folket tillhörde den ”rena ariska rasen” som var överlägsen alla andra folk och människor. De ansåg att speciellt judar och romer var underlägsna ”raser” och var ett hot mot det tyska folket och den tyska nationen.

Romer sågs som ett hot mot den tyska rasen

Inom ”rasforskningen” försökte rasbiologer beskriva romer som att de hade särskilda personlighetsdrag. Samma år som nazisterna kom till makten skapades en lag i Tyskland som hette Lagen om ärftlig hälsa. Den användes som grund för övergrepp på romer, som till exempel åtgärder som gjorde att romer inte skulle kunna skaffa barn.

Nazisterna startade en omfattande rasbiologisk forskning om det romska folket i Tyskland. Målet var att bevisa att romernas ”asociala” beteende var ärftligt och att de var ett hot mot den tyska ”rasen” och ”folkgemenskapen”.

De tyska folken skulle tillhöra samma land

Nazisterna tyckte att de folk i Europa som talade tyska och hade en tysk kultur skulle tillhöra ett ”Stortyskland”. Därför ville nazisterna uppfylla det tyska folkets önskan att de områden Tyskland hade förlorat efter första världskriget skulle återlämnas. Det första området som blev en del av ”Stortyskland” var Saar-regionen vid gränsen mot Frankrike och Luxemburg. 1938 ockuperade Nazityskland Österrike med stöd av det österrikiska folket. En kort tid efter det blev även de tysktalande områdena i Tjeckoslovakien en del av ”Stortyskland”.

Nazisterna ville ha ett område i Polen som Tyskland förlorat efter första världskriget. Den polska regeringen protesterade och Storbritannien och Frankrike lovade att ingripa om Tyskland angrep Polen.

Antisemitismen och antiziganismen var utbredd

Antisemitismen var redan utbredd i Tyskland och Europa när nazisterna fick makten. Det gjorde att folket trodde på det som nazisterna sade om judar. I den nazistiska propagandan var judarna det största hotet mot den tyska befolkningen och skyldiga till ”all ondska i världen”.

När nazismen växte fram fanns det sedan lång tid tillbaka en utbredd misstänksamhet och fördomsfullhet mot romer.

Judar hade bott i Tyskland i många århundraden

Judar har bott i det område som idag är Tyskland sedan 600-talet. Under 1930-talet var den judiska befolkningen i Tyskland cirka 500 000. Det var cirka 0,75 procent av befolkningen.

Nürnberglagarna – diskriminering mot judar och romer

År 1935 införde nazisterna de så kallade ”Nürnberglagarna”. Bland annat talade lagarna om att judar inte fick äga företag, inte ha anställning inom staten, inte gifta sig med en ”arisk” person och judiska barn fick inte gå i samma skola som barn som inte var judar. Det infördes fler och fler förbud för judar och till slut fick judar till exempel inte äga en radio, inte gå i parker eller på bio. Judar och romer förlorade sina medborgerliga rättigheter trots att de varit tyska medborgare i flera generationer.

Det fascistiska Italien

Tyskland hade sedan 1930-talet en pakt med Italien som styrdes av fascistledaren Benito Mussolini. 1940 blev även Japan en del av pakten.

Fascistregimen i Italien hade infört diskriminerande lagar mot judar 1938.