Pauls berättelse

Paul bodde på ett barnhem i tyska Dortmund-Applerbeck mellan åren 1942–43. Han blev vittne till mord på andra föräldralösa barn. Här är Pauls egna ord om vad han såg:

Det såg ut som ett barnhem från utsidan. Inuti var det ett koncentrationsläger för barn. En sköterska antecknade när läkarenpekade ut fem eller sex barn åt gången, mellan fyra och fem år gamla. De skulle gå till läkarens kontor på morgonen och få sprutor mot difteri eller någon annan sjuk-dom. Men dessa barn syntes aldrig till igen.

Så en gång sa en sköterska till mig: ”Paul, skulle du inte kunna ta de smutsiga
lakanen till tvätten?” ”Varför inte?”, tänkte jag. Jag tyckte det var skönt att få komma ut och få lite frisk luft. När jag sköt kärran med lakan framför mig märkte jag att den var tyngre än vanligt. Och så, när ingen såg, tittade jag under lakanen. Där låg de – de döda barnen som mördats med en spruta samma morgon. Jag var tvungen att lämna dem till tvätten och bara några meter därifrån låg ett krematorium.

Texterna i utställningen är skrivna av Karin Kvist Geverts, fil dr i historia, 2015. 


Stéphane Bruchfeld och Paul A. Levine (2010), ...om detta må ni berätta... En bok om Förintelsen i Europa 1933–1945. Forum för levande historia, Stockholm.

Wendy Lower (2013), Hitler´s furies. German Women in the Nazi Killing Fields, Houghton Mifflin Harcourt: Boston.

www.ushmm.org