Rättegångar

År 1993 upprättades en FN-domstol i Haag, Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien (ICTY), som hade till uppgift att åtala och rannsaka misstänkta krigsförbrytare från forna Jugoslavien. Efter händelserna i Srebrenica hölls rättegångar mot ett antal åtalade.

I domen mot Radislav Krstić, som var befälhavare för den armékår som anföll Srebrenica, fastslog ICTY 2001 att ett folkmord hade ägt rum i Srebrenica. För att kunna fastställa om händelserna i staden utgjorde ett folkmord var domstolen tvungen att ta hänsyn till två faktorer.

För det första vilka handlingar som hade begåtts (actus reus). Här konstaterade domstolen att åklagarsidan hade demonstrerat bort allt rimligt tvivel att bosnienmuslimska män som var bosatta i Srebrenica-enklaven hade mördats, i massavrättningar och individuellt. Det var också bevisat att allvarlig fysisk och psykisk skada hade åsamkats de få individer som hade överlevt. [1]

För det andra var domstolen tvungen att ta hänsyn till avsikten med dessa handlingar (mens rea). I sitt domslut argumenterade den för att de bosnienserbiska befälhavarna inte kunde ha undgått att inse att beslutet att döda alla män i vapenför ålder skulle ha en bestående inverkan på möjligheterna för befolkningsgruppen att finnas kvar i Srebrenica.[2] Därigenom hade de bosnienserbiska styrkorna i praktiken förstört den bosnienmuslimska befolkningsgruppen som sådan i Srebrenica och sannolikt även förstört alla möjligheter för den att återuppstå i staden.[3]

Med detta motiv i beaktande konstaterades i domslutet att: ”Domstolen drar slutsatsen att uppsåtet att döda alla bosnienmuslimska män i vapenför ålder i Srebrenica utgör ett uppsåt att delvis förstöra den bosnienmuslimska gruppen i den bemärkelse som avses av artikel 4 och därför måste betecknas som folkmord.” [4]

Domen överklagades men fastställdes slutligen 2004. Även i andra domslut har ICTY slagit fast att det som hände i Srebrenica var ett välplanerat folkmord. Radovan Karadžić, Slobodan Milošević och Ratko Mladić är några av dem som åtalats för delaktighet i folkmordet, men det finns även andra mindre kända rättegångar t.ex. den mot den bosnienserbiske officeren Vujadin Popović.

En sammanfattning av den domen kan hämtas här (öppnas i nytt fönster).

Några av förövarna har erkänt sin skuld (öppnas i nytt fönster).

Både överlevande från Srebrenica och soldater ur bosnienserbiska armén har vittnat i domstolen om händelserna.

Klipp 1: Soldat från bosnienserbiska armén vittnar om vad hans trupp gjort och om hur många de dödat under en dag.

Klipp 2: Dragan Obrenović, ställföreträdande befälhavare i Zvornik brigaden erkänner sin skuld.

Klipp 3: Ett vittne beskriver en massavrättning där hans liv räddas av att hans kusin skjuts och faller ovanpå honom.

 

Ursprunglig text och research av Youth Initiative for Human Rights. Svensk text 2012 av GR utbildning och Forum för levande historia. Uppdaterad och faktagranskad 2021 av historikern Christian Axboe Nielsen, Århus universitet. 

[1] ICTY Prosecutor v. Radislav Krstić, Case No. IT-98-33-T, Trial Judgement, ¶ 543 (Aug. 2, 2001) s. 190.

[2] ICTY Prosecutor v. Radislav Krstić, Case No. IT-98-33-T, Trial Judgement, ¶ 595 (Aug. 2, 2001) s. 211-212.

[3] ICTY Prosecutor v. Radislav Krstić, Case No. IT-98-33-T, Trial Judgement, ¶ 597 (Aug. 2, 2001) s. 212.

[4] ICTY Prosecutor v. Radislav Krstić, Case No. IT-98-33-T, Trial Judgement, ¶ 597 (Aug. 2, 2001) s. 212.