Riksdagshusbranden i Berlin

1933

När Hitler hade utnämnts till rikskansler den 30 januari 1933, utlyste han ett nyval till den 5 mars samma år. Han hoppades på att få en majoritet av folkets röster och därmed total kontroll över Tyskland.

Den 27 februari utbröt en anlagd brand i riksdagshuset i Berlin. En holländare vid namn Marinus van der Lubbe hittades inne i byggnaden. Han hade tidigare varit medlem i kommunistpartiet och betraktades, med dåtidens terminologi, som efterbliven och sinnesförvirrad. van der Lubbe greps och dömdes till döden.

Hitler och hans närmaste män utnyttjade snabbt situationen och anklagade kommunisterna för att ha anlagt branden. Nazisterna hävdade att kommunisterna försökte ta makten genom att skapa kaos. Alla kommunistiska riksdagsmän och medlemmar av partiets centralkommittéer arresterades och kommunistiska och socialdemokratiska tidningar förbjöds.

På Hitlers förslag skrev president von Hindenburg under en undantagslag ”till skydd för folk och stat”. Den nya lagen innebar stora inskränkningar i grundlagen och begränsade de medborgerliga rättigheterna. Yttrandefriheten, tryckfriheten och föreningsfriheten upphävdes. Denna lag låg till grund för den nazistiska diktaturen och gällde fram till 1945.

Riksdagshusbranden blev en förevändning för nazisterna att krossa en stor del av oppositionen några dagar före valet. Kommunistpartiets ledare sade att de var oskyldiga och att det var nazisterna själva som hade anlagt branden.

Vem som låg bakom branden har inte gått att fastställa. En del undersökningar har pekat mot att Marinus van der Lubbe var ensam ansvarig medan andra hävdar att han omöjligen kan ha genomfört det hela på egen hand.

Texten är skriven av fil dr. Ingela Karlsson 2008-2009. Texten är senast uppdaterad/redigerad 2010-2011.


Yehuda Bauer,(2001), A History of The Holocaust. New York.

Friedemann Bedürftig (2007), Tredje riket från uppgång till fall. Stockholm.

Janrense Boonstra, Hans Jansen & Joke Kniesmeyer (1991), Antisemitismen. En historisk skildring i ord och bild. Stockholm.

Joseph Borkin (1978), Hitler & IG Farben. En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten. Stockholm.

Stéphande Bruchfeld & Paul A. Levine (1998), …om detta må ni berätta... En bok om Förintelsen i Europa 1933–1945. Forum för levande historia, Stockholm.

Stéphane Bruchfeld, ”Rikskristallnatten” i historien. Tal vid minnesstund den 9 november 2006 arrangerad av Svenska kommittén mot antisemitism.

Bjarte Bruland (1995), Forsøket på å tilintetgjøre de norske jødene. Hovedoppgave i historie, universitetet i Bergen.

Lucy S. Dawidowics (1990), The War against the Jews 1933–1945. Suffolk.

Deborah Dwork & Robert Jan von Pelt (2003), Holocaust. A history. New York.

Saul Friedländer (2011), Förföljelsens år 1933–39. Tredje riket och judarna, del I. Stockholm.

Saul Friedländer (2011), Utrotningens år 1939–45. Tredje riket och judarna, del II. Stockholm.

Peter Hayes (1987), Industry and ideology. IG Farben in the Nazi era. Cambridge.

Magnus Hermansson-Adler & Christer Mattsson (2009), Till Förintelsens minnesplatser i Polen – En resehandledning med syfte att vägleda och inspirera. Forum för levande historia, Stockholm.

Raul Hillberg (1963), Hur de europeiska judarna förintades. Stockholm.

Stig Jonasson (1990), Nazismen i dokument. Stockholm.

Ian Kershaw (2008), Hitler. En biografi. Stockholm.

Hans Kirchoff (2005), Et menneske uden pas er ikke noget menneske. Odense.

Leo Kramár (2000), Rasismens ideologer. Från Gobineau till Hitler. Stockholm.

Hans Lindberg (1973), Svensk flyktingpolitik under internationellt tryck 1936–1941. Stockholm.

Ingrid Lomfors (1996), Förlorad barndom – återvunnet liv. De judiska flyktingbarnen från Nazityskland. Göteborg.

Thomas Magnusson & Jörgen Weibull (1986), Tragedins andra del, Bonniers världshistoria del 17. Stockholm.

Sven Nordlund (2009), Affärer som vanligt. Ariseringen i Sverige 1933–1945. Lund.

 Norges Offentlige Utredninger 1997:22, Inndragning av jødisk eiendom i Norge under den 2. verdenskrig. Oslo.

Kristian Ottosen (1989), Natt og tåke. Historien om Natzweiler-fangene. Oslo.

Kristian Ottosen (1995), Kvinneleiren. Historien om Ravensbrück-fangene. Oslo.

Kristian Ottosen (1995) Nordmenn i fangenskap 1940–1945. Oslo.

Laurence Rees (2007), Auschwitz. Den slutgiltiga lösningen. Stockholm.

Cesare Salmaggi & Alfredo Pallavisini (1986), Andra världskriget dag för dag på alla fronter. Stockholm.

Ben Shephard (2005), Befrielsen av Bergen-Belsen. Lund.

William L. Shirer (1998), Det Tredje rikets uppgång och fall. Det nazistiska Tysklands historia. Stockholm.

Hans Sode-Madsen (2003), ”Theresienstadt og de danske jøder” i I Hitler-Tysklands skygge. Dramaet om de danske jøder 1933–1945, red. Hans Sode-Madsen. Aschehoug.

Hans Sode-Madsen (2005), Reddet fra Hitlers helvede. Danmark og De Hvide Busser 1941–1945. Aschehoug.

Ingvar Svanberg & Mattias Tydén (2005), Sverige och Förintelsen. Debatt och dokument om Europas judar 1933–1945. Stockholm.