Massavrättningarna steg-för-steg


Undersökningar och vittnesmål visar att massavrättningarna som tog plats i Sovjetunionen oftast följde samma mönster, med små lokala skillnader.

1. Morden förbereds

Innan dödspatrullerna anlände sändes en förtrupp ut för att förbereda det praktiska, som mat och husrum i respektive by eller stad.

Judarna informerades genom exempelvis affischering och högtalarförsedda bilar om att de måste samlas på en specifik plats och ta med sig varma kläder och mat. På mindre orter fick borgmästaren lämna över registret över judiska invånare. Lokalbefolkningen tvingades hjälpa till med att bland annat laga mat till insatsgruppen, transportera offren, och gräva groparna där offren begravdes och sortera offrens kläder efteråt.

Till gravar utnyttjade man vanligtvis existerande gropar som gjordes djupare, till exempel bevattningsdammar, sädesförråd och sandtag.

2. Judarna grips

En del judar fick veta att de skulle samlas för att föras österut, exempelvis till Kiev, eller Palestina. Andra lurades att tro att de skulle få arbeta. Många hämtades i sina bostäder men även fält och skogar runt byarna genomsöktes ofta under flera dagar.

Judarna fick gå till avrättningsplatsen på långa led eller transporterades i hästdragna vagnar, omgivna av beväpnade vakter. I större städer användes lastbilar. De som försökte fly eller inte kunde gå sköts ihjäl direkt.

3. Judarnas värdesaker konfiskeras och ett slutligt urval görs

I de flesta fall tvingades offren att klä av sig nakna innan de dödades. Först togs de varma ytterkläderna av, medan resten av kläderna samt smycken och värdesaker samlades in närmare avrättningsplatsen. Här gjordes också ett slutligt urval. I sällsynta fall tilläts några leva, till exempel barn som bara hade en judisk förälder, ukrainare som misstagits för judar eller unga flickor som kunde utnyttjas som slavar.

4. Offren leds fram och dödas

Vanligtvis tvingades judarna med våld fram till kanten av gropen. Mödrar fick hålla spädbarn i famnen. De som skulle skjutas med pistoler, vars magasin bara innehöll fem kulor, arrangerades i grupper om fem, stående eller på knä. Med k-pistar kunde större grupper skjutas i ett svep. I västra Ukraina placerade man ofta en planka över gropen, som offret tvingades ut på för att skjutas och falla ned. Plankan kunde flyttas och därmed spreds kropparna jämnt på gropens botten. I andra fall tvingades judarna ner i gropen och fick lägga sig ovanpå redan avrättade offer innan de sköts.

5. Groparna fylls igen

Efter arkebuseringen fylldes gravarna, ibland först med kalk och därefter jord. Det hände att de som var vid liv fick ett nådaskott, men många levde fortfarande när groparna fylldes. Ibland kremerades offren direkt efter massakern. Kropparna täcktes då med stora mängder torkade solrosor eller hampa och dränktes in med dieselolja. Solrosorna sattes i brand och de som ännu inte var döda brändes levande.

6. Nazisterna firar och judarnas ägodelar tas om hand

Efter avslutad massavrättning ställde nazisterna till fest. De mördades klädesplagg och ägodelar sorterades. En del kläder skickades till Tyskland, andra gavs till lokalbefolkningen eller användes till krigsfångar. Vid storskaliga avrättningar fylldes hela byggnader med de dödas kläder. Möbler och andra värdesaker auktionerades bort. Husen som tillhört de avrättade togs över av andra ortsbor.

Texterna i Fakta om Förintelsen är skrivna av fil dr. Ingela Karlsson 2008-2009, uppdaterade/redigerade 2010-2011.


REFERENSER

Yehuda Bauer,(2001), A History of The Holocaust. New York.

Friedemann Bedürftig (2007), Tredje riket från uppgång till fall. Stockholm.

Janrense Boonstra, Hans Jansen & Joke Kniesmeyer (1991), Antisemitismen. En historisk skildring i ord och bild. Stockholm.

Joseph Borkin (1978), Hitler & IG Farben. En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten. Stockholm.

Stéphande Bruchfeld & Paul A. Levine (1998), …om detta må ni berätta... En bok om Förintelsen i Europa 1933–1945. Forum för levande historia, Stockholm.

Stéphane Bruchfeld, ”Rikskristallnatten” i historien. Tal vid minnesstund den 9 november 2006 arrangerad av Svenska kommittén mot antisemitism.

Bjarte Bruland (1995), Forsøket på å tilintetgjøre de norske jødene. Hovedoppgave i historie, universitetet i Bergen.

Lucy S. Dawidowics (1990), The War against the Jews 1933–1945. Suffolk.

Deborah Dwork & Robert Jan von Pelt (2003), Holocaust. A history. New York.

Saul Friedländer (2011), Förföljelsens år 1933–39. Tredje riket och judarna, del I. Stockholm.

Saul Friedländer (2011), Utrotningens år 1939–45. Tredje riket och judarna, del II. Stockholm.

Peter Hayes (1987), Industry and ideology. IG Farben in the Nazi era. Cambridge.

Magnus Hermansson-Adler & Christer Mattsson (2009), Till Förintelsens minnesplatser i Polen – En resehandledning med syfte att vägleda och inspirera. Forum för levande historia, Stockholm.

Raul Hillberg (1963), Hur de europeiska judarna förintades. Stockholm.

Stig Jonasson (1990), Nazismen i dokument. Stockholm.

Ian Kershaw (2008), Hitler. En biografi. Stockholm.

Hans Kirchoff (2005), Et menneske uden pas er ikke noget menneske. Odense.

Leo Kramár (2000), Rasismens ideologer. Från Gobineau till Hitler. Stockholm.

Hans Lindberg (1973), Svensk flyktingpolitik under internationellt tryck 1936–1941. Stockholm.

Ingrid Lomfors (1996), Förlorad barndom – återvunnet liv. De judiska flyktingbarnen från Nazityskland. Göteborg.

Thomas Magnusson & Jörgen Weibull (1986), Tragedins andra del, Bonniers världshistoria del 17. Stockholm.

Sven Nordlund (2009), Affärer som vanligt. Ariseringen i Sverige 1933–1945. Lund.

 Norges Offentlige Utredninger 1997:22, Inndragning av jødisk eiendom i Norge under den 2. verdenskrig. Oslo.

Kristian Ottosen (1989), Natt og tåke. Historien om Natzweiler-fangene. Oslo.

Kristian Ottosen (1995), Kvinneleiren. Historien om Ravensbrück-fangene. Oslo.

Kristian Ottosen (1995) Nordmenn i fangenskap 1940–1945. Oslo.

Laurence Rees (2007), Auschwitz. Den slutgiltiga lösningen. Stockholm.

Cesare Salmaggi & Alfredo Pallavisini (1986), Andra världskriget dag för dag på alla fronter. Stockholm.

Ben Shephard (2005), Befrielsen av Bergen-Belsen. Lund.

William L. Shirer (1998), Det Tredje rikets uppgång och fall. Det nazistiska Tysklands historia. Stockholm.

Hans Sode-Madsen (2003), ”Theresienstadt og de danske jøder” i I Hitler-Tysklands skygge. Dramaet om de danske jøder 1933–1945, red. Hans Sode-Madsen. Aschehoug.

Hans Sode-Madsen (2005), Reddet fra Hitlers helvede. Danmark og De Hvide Busser 1941–1945. Aschehoug.

Ingvar Svanberg & Mattias Tydén (2005), Sverige och Förintelsen. Debatt och dokument om Europas judar 1933–1945. Stockholm.