Westerbork

1942–1945

Lägret Westerbork låg i nordöstra Holland, i närheten av staden med samma namn. Lägret upprättades av de holländska myndigheterna i oktober 1939, som ett flyktingläger för judiska flyktingar som hade tagit sig till Holland illegalt. När Nazityskland anföll Holland i maj 1940, fanns 750 judiska flyktingar i Westerbork. När den tyska ockupationen hade inletts transporterades fler flyktingar dit och 1941 fanns 1 100 judar i Westerbork.

I slutet av 1941 bestämde den tyska ockupationsmakten i Holland att använda Westerbork som ett transitläger för judar som skulle deporteras österut. Ett taggtrådsstängsel sattes upp runt lägret och 24 stora träbaracker byggdes. Under första halvåret 1942 sändes omkring 400 holländska judar till Westerbork.

Den 1 juli 1942 togs lägret över av den tyska säkerhetspolisen. I mitten av juli 1942 började tyskarna systematiskt att samla ihop alla judar i Holland och sända dem till Westerbork. Därifrån transporterades de vidare efter en vecka eller två, de flesta till förintelselägren i Polen. Fram till slutet av 1944 deporterades närmare 100 000 människor från Westerbork. 55 000 av dem till Auschwitz-Birkenau, 34 000 till Sobibor, 5 000 till Theresienstadt och 4 000 till Bergen-Belsen.

Från oktober 1942 var den tyska SS-officeren Albert Konrad Gemmeker kommendant i Westerbork. Den dagliga driften av lägret överläts till en judisk ledargrupp. De flesta av dem var tyska judar som hade kommit till lägret som flyktingar redan hösten 1939. Den nazityska ledningen bestämde när deportationerna skulle äga rum och hur många som skulle deporteras, men den judiska gruppen tvingades att välja ut vilka personer som skulle ingå i transporterna. Det bildades också en judisk ordningspolis, som skulle upprätthålla ordningen inne i lägret och övervaka deportationerna.

Den 12 april 1945 lämnade Gemmeker över Westerbork till den judiska ledningsgruppen. Då fanns 876 judar i lägret. Efter kriget dömdes Gemmeker till tio års fängelse av en holländsk domstol.

Texterna i Fakta om Förintelsen är skrivna av fil dr. Ingela Karlsson 2008-2009, uppdaterade/redigerade 2010-2011.


REFERENSER

Yehuda Bauer,(2001), A History of The Holocaust. New York.

Friedemann Bedürftig (2007), Tredje riket från uppgång till fall. Stockholm.

Janrense Boonstra, Hans Jansen & Joke Kniesmeyer (1991), Antisemitismen. En historisk skildring i ord och bild. Stockholm.

Joseph Borkin (1978), Hitler & IG Farben. En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten. Stockholm.

Stéphande Bruchfeld & Paul A. Levine (1998), …om detta må ni berätta... En bok om Förintelsen i Europa 1933–1945. Forum för levande historia, Stockholm.

Stéphane Bruchfeld, ”Rikskristallnatten” i historien. Tal vid minnesstund den 9 november 2006 arrangerad av Svenska kommittén mot antisemitism.

Bjarte Bruland (1995), Forsøket på å tilintetgjøre de norske jødene. Hovedoppgave i historie, universitetet i Bergen.

Lucy S. Dawidowics (1990), The War against the Jews 1933–1945. Suffolk.

Deborah Dwork & Robert Jan von Pelt (2003), Holocaust. A history. New York.

Saul Friedländer (2011), Förföljelsens år 1933–39. Tredje riket och judarna, del I. Stockholm.

Saul Friedländer (2011), Utrotningens år 1939–45. Tredje riket och judarna, del II. Stockholm.

Peter Hayes (1987), Industry and ideology. IG Farben in the Nazi era. Cambridge.

Magnus Hermansson-Adler & Christer Mattsson (2009), Till Förintelsens minnesplatser i Polen – En resehandledning med syfte att vägleda och inspirera. Forum för levande historia, Stockholm.

Raul Hillberg (1963), Hur de europeiska judarna förintades. Stockholm.

Stig Jonasson (1990), Nazismen i dokument. Stockholm.

Ian Kershaw (2008), Hitler. En biografi. Stockholm.

Hans Kirchoff (2005), Et menneske uden pas er ikke noget menneske. Odense.

Leo Kramár (2000), Rasismens ideologer. Från Gobineau till Hitler. Stockholm.

Hans Lindberg (1973), Svensk flyktingpolitik under internationellt tryck 1936–1941. Stockholm.

Ingrid Lomfors (1996), Förlorad barndom – återvunnet liv. De judiska flyktingbarnen från Nazityskland. Göteborg.

Thomas Magnusson & Jörgen Weibull (1986), Tragedins andra del, Bonniers världshistoria del 17. Stockholm.

Sven Nordlund (2009), Affärer som vanligt. Ariseringen i Sverige 1933–1945. Lund.

 Norges Offentlige Utredninger 1997:22, Inndragning av jødisk eiendom i Norge under den 2. verdenskrig. Oslo.

Kristian Ottosen (1989), Natt og tåke. Historien om Natzweiler-fangene. Oslo.

Kristian Ottosen (1995), Kvinneleiren. Historien om Ravensbrück-fangene. Oslo.

Kristian Ottosen (1995) Nordmenn i fangenskap 1940–1945. Oslo.

Laurence Rees (2007), Auschwitz. Den slutgiltiga lösningen. Stockholm.

Cesare Salmaggi & Alfredo Pallavisini (1986), Andra världskriget dag för dag på alla fronter. Stockholm.

Ben Shephard (2005), Befrielsen av Bergen-Belsen. Lund.

William L. Shirer (1998), Det Tredje rikets uppgång och fall. Det nazistiska Tysklands historia. Stockholm.

Hans Sode-Madsen (2003), ”Theresienstadt og de danske jøder” i I Hitler-Tysklands skygge. Dramaet om de danske jøder 1933–1945, red. Hans Sode-Madsen. Aschehoug.

Hans Sode-Madsen (2005), Reddet fra Hitlers helvede. Danmark og De Hvide Busser 1941–1945. Aschehoug.

Ingvar Svanberg & Mattias Tydén (2005), Sverige och Förintelsen. Debatt och dokument om Europas judar 1933–1945. Stockholm.