Gross-Rosen

1941–1945

Gross-Rosen var ett koncentrationsläger som låg i Nedre Schlesien i Tyskland, som idag är en del av Polen. Gross-Rosen upprättades sommaren 1940 som ett satellitläger till Sachsenhausen. Den 1 maj 1941 blev det ett självständigt koncentrationsläger. Totalt 125 000 fångar passerade genom lägret. Omkring 40 000 av dem dog.

Gross-Rosen byggdes i närheten av ett granitstenbrott, som drevs av det SS-ägda Deutsche Erd- und Steinwerke. Där fick fångarna bryta granit som användes till byggnader och nazistiska monument i Tyskland. Från början var Gross-Rosen bara ett litet arbetsläger med några hundra fångar. I takt med att den tyska rustningsindustrin växte, utökades lägret och ett sjuttiotal satellitläger byggdes upp, däribland 20 satellitläger för kvinnor. I många av satellitlägren utförde fångarna rustningsarbeten för de tyska företagen I.G. Farben och Krupp.

Över hälften av det totala antalet fångar i Gross-Rosen var judar. Under 1941–1942 förflyttades judar från ghetton i Polen till Gross-Rosen. Mellan oktober 1943 och januari 1945 sändes 57 000 judar till Gross-Rosen, varav 26 000 var kvinnor. De flesta kom från Polen och Ungern, men där fanns också judar från Frankrike, Belgien, Jugoslavien, Italien, Grekland och Slovakien.

Många av de judiska fångarna placerades i satellitlägren där de fick utföra extremt hårt arbete i stenbrottet. I motsats till övriga fångar fick de inte ta några raster och de nekades alla former av medicinsk hjälp. En stor del av de judiska fångarna i Gross-Rosen och dess satellitläger dog, men det har inte har inte gått att beräkna exakt hur många. De som överlevde sändes till Auschwitz-Birkenau i oktober 1942.

I slutet av 1944 började Tyskarna att evakuera Gross-Rosen. Först tömdes de satellitläger som låg närmast östfronten. I början av februari 1945 evakuerades huvudlägret och resten av satellitlägren. Då tvingades omkring 40 000 fångar ut på en dödsmarsch västerut genom Tyskland. Under de långa sträckorna till fots dog många av svält och utmattning. Tusentals sköts av SS-vakterna när de inte orkade gå längre och de döda kropparna lämnades vid vägkanten. De som överlevde fördes till olika läger, bland annat Dachau, Sachsenhausen, Buchenwald, Mauthausen och Bergen-Belsen.

Sovjetiska trupper nådde fram till Gross-Rosen i februari 1945.

Texterna i Fakta om Förintelsen är skrivna av fil dr. Ingela Karlsson 2008-2009, uppdaterade/redigerade 2010-2011.


REFERENSER

Yehuda Bauer,(2001), A History of The Holocaust. New York.

Friedemann Bedürftig (2007), Tredje riket från uppgång till fall. Stockholm.

Janrense Boonstra, Hans Jansen & Joke Kniesmeyer (1991), Antisemitismen. En historisk skildring i ord och bild. Stockholm.

Joseph Borkin (1978), Hitler & IG Farben. En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten. Stockholm.

Stéphande Bruchfeld & Paul A. Levine (1998), …om detta må ni berätta... En bok om Förintelsen i Europa 1933–1945. Forum för levande historia, Stockholm.

Stéphane Bruchfeld, ”Rikskristallnatten” i historien. Tal vid minnesstund den 9 november 2006 arrangerad av Svenska kommittén mot antisemitism.

Bjarte Bruland (1995), Forsøket på å tilintetgjøre de norske jødene. Hovedoppgave i historie, universitetet i Bergen.

Lucy S. Dawidowics (1990), The War against the Jews 1933–1945. Suffolk.

Deborah Dwork & Robert Jan von Pelt (2003), Holocaust. A history. New York.

Saul Friedländer (2011), Förföljelsens år 1933–39. Tredje riket och judarna, del I. Stockholm.

Saul Friedländer (2011), Utrotningens år 1939–45. Tredje riket och judarna, del II. Stockholm.

Peter Hayes (1987), Industry and ideology. IG Farben in the Nazi era. Cambridge.

Magnus Hermansson-Adler & Christer Mattsson (2009), Till Förintelsens minnesplatser i Polen – En resehandledning med syfte att vägleda och inspirera. Forum för levande historia, Stockholm.

Raul Hillberg (1963), Hur de europeiska judarna förintades. Stockholm.

Stig Jonasson (1990), Nazismen i dokument. Stockholm.

Ian Kershaw (2008), Hitler. En biografi. Stockholm.

Hans Kirchoff (2005), Et menneske uden pas er ikke noget menneske. Odense.

Leo Kramár (2000), Rasismens ideologer. Från Gobineau till Hitler. Stockholm.

Hans Lindberg (1973), Svensk flyktingpolitik under internationellt tryck 1936–1941. Stockholm.

Ingrid Lomfors (1996), Förlorad barndom – återvunnet liv. De judiska flyktingbarnen från Nazityskland. Göteborg.

Thomas Magnusson & Jörgen Weibull (1986), Tragedins andra del, Bonniers världshistoria del 17. Stockholm.

Sven Nordlund (2009), Affärer som vanligt. Ariseringen i Sverige 1933–1945. Lund.

 Norges Offentlige Utredninger 1997:22, Inndragning av jødisk eiendom i Norge under den 2. verdenskrig. Oslo.

Kristian Ottosen (1989), Natt og tåke. Historien om Natzweiler-fangene. Oslo.

Kristian Ottosen (1995), Kvinneleiren. Historien om Ravensbrück-fangene. Oslo.

Kristian Ottosen (1995) Nordmenn i fangenskap 1940–1945. Oslo.

Laurence Rees (2007), Auschwitz. Den slutgiltiga lösningen. Stockholm.

Cesare Salmaggi & Alfredo Pallavisini (1986), Andra världskriget dag för dag på alla fronter. Stockholm.

Ben Shephard (2005), Befrielsen av Bergen-Belsen. Lund.

William L. Shirer (1998), Det Tredje rikets uppgång och fall. Det nazistiska Tysklands historia. Stockholm.

Hans Sode-Madsen (2003), ”Theresienstadt og de danske jøder” i I Hitler-Tysklands skygge. Dramaet om de danske jøder 1933–1945, red. Hans Sode-Madsen. Aschehoug.

Hans Sode-Madsen (2005), Reddet fra Hitlers helvede. Danmark og De Hvide Busser 1941–1945. Aschehoug.

Ingvar Svanberg & Mattias Tydén (2005), Sverige och Förintelsen. Debatt och dokument om Europas judar 1933–1945. Stockholm.