Den slutliga lösningen under tysk ockupation

Effekten av det inledande folkmordet var att den judiska befolkningen minskade, men en majoritet av de ungerska judarna levde ännu i början av år 1944 och deras roll i den ungerska ekonomin var trots allt ganska betydande ända fram till mars 1944. Rykten om att judarna i andra delar av Europa massmördades nådde Ungern, men de ungerska judarna hyste fortfarande hopp om att deras ungerska medborgskap skulle skydda dem.

I mars 1944 ockuperades Ungern av Nazi-Tyskland som snabbt vidtog förberedelser för genomförandet av ”den slutliga lösningen av judefrågan”. Dock skickade Nazi-Tyskland endast 600 SS-män till Ungern som under ledning av Adolf Eichmann fick uppdraget att genomföra ”den slutliga lösningen”. Denna relativt lilla styrka kom att tillsammans med flera hundra tusen ungrare genomföra den enorma operationen att först tvångsförflytta alla judar till avskilda ghetton, sedan konfiskera deras tillgångar och slutligen deportera dem. Delar av tillgångarna och bostäderna distribuerades till ungrare, andra plundrades. Officiellt skulle judarna skickas till arbetsläger och relativt få protesterade därför mot själva deporteringen. De ungerska ledarna och nazisterna visste däremot att judarna skickades mot en säker död. Under april-juli deporterades cirka 440 000 judar via 150 tågtransporter till Auschwitz, varav 90 % mördades vid ankomsten. I slutet av juli hade alla judar på landsbygden och i provinsstäderna utplånats. De enda judar som fanns kvar i Ungern i juli 1944 befann sig i huvudstaden Budapest. Den brittiske premiärministern Winston Churchill skrev i juli att ”Det är ingen tvekan att mördandet av judarna i Ungern … troligtvis är det största och mest fruktansvärda brottet någonsin i världshistorien”.

Efter att judarna deporteras i juli 1944 diskuterades en motsvarande lösning av ”zigenarfrågan” och ett flertal romer deporterades och dödades. Konsekvensen blev att runt 50 000 romer, vilket motsvarar cirka 25 % av den romska befolkningen i Ungern under kriget, tvångsförflyttades till  koncentrations- eller arbetsläger i antingen Ungern eller Nazi-Tyskland där många omkom eller mördades.

Texterna om Folkmordspolitik i Ungern är skrivna av fil.dr. Anders Blomqvist och senast uppdaterade 27 augusti 2015

Källor och litteratur

Bársony, János and Ágnes Daróczi (eds), Pharrajimos: The Fate of the Roma During the Holocaust, New York 2008.

Braham, Randolph, The Politics of Genocide: The Holocaust in Hungary, Detroit 2000.

Vági, Zoltán, László Csősz och Gábor Kádár, The Holocaust in Hungary: Evolution of a Genocide, Lanham 2013.

Vidare läsning och fördjupning

För vidare läsning och fördjupning se exempelvis:

Blomqvist, Anders E. B., Economic Nationalizing in the Ethnic Borderlands of Hungary and Romania. Inclusion, Exclusion and Annihilation in Szatmár/Satu-Mare 1867–1944, avh., Stockholm 2014, se e-bok (su.diva-portal.org/smash/get/diva2:753257/FULLTEXT01.pdf)

Palosuo, Laura, Yellow Stars and Trouser Inspections. Jewish Testimonies from Hungary 1920-1945, avh., Uppsala 2008, se e-bok: urn:nbn:se:uu:diva-8482