Områden

Den mellankrigstida polska staten sträckte sig betydligt längre österut än dagens Polen och var en multinationell stat. Det område som ockuperades av Sovjetunionen 1939 motsvarade ungefär 52 procent av den polska statens yta och beboddes av ca 38 procent av dess befolkning. I den sovjetiska propagandan gjordes gällande att den absoluta merparten av människorna i detta område i etniskt avseende var vitryssar och ukrainare. Detta var en överdrift. I den moderna forskningen möter man olika siffror, men de flesta lutar åt att andelen etniska polacker utgjorde någonstans mellan 35 och 40 procent av områdets befolkning.

Kozelsk

Staden Kozelsk ligger vid Zhizdra-floden ca 25 mil sydöst om Smolensk längs med järnvägslinjen som förbinder Smolensk med Brjansk och Tula. Fånglägret uppfördes tidigt i oktober 1939 på platsen för vad som tidigare hade varit ett kloster och låg ca 5 km utanför staden. Under 1800-talet hade klosterkomplexet varit berömt och bland annat Tolstoj, Gogol och Dostojevskij hade tidvis dragit sig tillbaka till dess ”skit”, en särskild avskild avdelning för människor som ville dra sig undan världen, för att skriva böcker. Efter revolutionen hade byggnaderna använts för ett vilohem.

Efter den sovjetiska ockupationen av östra Polen fylldes lägret snabbt med tillfångatagna polska soldater, de flesta av lägre rang. Som mest hölls uppemot 12 000 fångna i de förfallna byggnaderna. Under loppet av hösten utväxlades en del av fångarna med Tyskland, medan andra sändes till arbetsläger. Den 1 april 1940 kvarstod 4 599 fångar, de flesta officerare varav 1 amiral, 4 generaler, 15 kommendörkaptener, 330 överstar, överstelöjtnanter och majorer, 647 kaptener och 3 480 löjtnanter och fänrikar.

En stor del av de sistnämnda var i själva verket reservofficerare som kallats in efter det tyska anfallet och många upprätthöll framstående positioner i det polska civila samhället. Bland fångarna fanns således 21 universitetslärare, mer än 300 läkare och flera hundra jurister, ingenjörer och lärare. Förutom officerarna återfanns bland fångarna, förutom några meniga och kaplaner, även 107 civila; ungefär hälften var statstjänstemän.

Ostasjkov

Lägret var inrymt i en före detta klosterbyggnad på en ö i Seliger-sjön, drygt en mil från staden Ostasjkov som låg cirka 17 mil väster om Kalinin (dagens Tver). Lägret användes inledningsvis som ett generellt uppsamlingsläger för tillfångatagna polska militärer samt en del civila. Efter ett par månader kom framför allt personal från gränstrupperna, poliser, fångvaktare och juridisk personal att koncentreras till detta läger. I mitten av mars 1940 hölls 6 364 personer i lägret, varav 5 987 var polismän av olika rang och 189 fångvaktare.

Starobilsk

Starobilsk var en liten stad som låg längs floden Ajdar cirka 21 mil sydöst om Charkiv i Ukraina. Fånglägret, som etablerades i oktober 1939, var inhyst i ett före detta kloster och prästseminarium. Byggnadskomplexet, som omfattade nästan 8 hektar, var kraftigt förfallet och levnadsförhållandena var inledningsvis mycket torftiga. Fångarna med högst rang, åtta generaler, hölls i stället i ett hus inne i staden.

Inledningsvis hölls 11 262 polska medborgare fångna i Starobilsk. Under hösten släpptes emellertid de flesta meniga och underofficerare, i synnerhet de med vitrysk eller ukrainsk etnicitet, medan civila personer överfördes till olika fängelser i februari 1940. Omedelbart före massakern hölls 3 893 personer fångna i lägret, av dessa var 3 884 officerare: 8 generaler, 497 överstar, överstelöjtnanter och majorer, 843 kaptener och 2 527 löjtnanter och fänrikar. Bland reservofficerarna återfanns många som i det civila upprätthöll viktiga funktioner i det polska samhället såsom flera hundra universitetsprofessorer och lektorer, cirka 400 läkare, hundratals ingenjörer, jurister, lärare och journalister.

Texten är skriven av fil dr. Ingela Karlsson 2008-2009. Texten är senast uppdaterad/redigerad 2010-2011.


REFERENSER

Yehuda Bauer,(2001), A History of The Holocaust. New York.

Friedemann Bedürftig (2007), Tredje riket från uppgång till fall. Stockholm.

Janrense Boonstra, Hans Jansen & Joke Kniesmeyer (1991), Antisemitismen. En historisk skildring i ord och bild. Stockholm.

Joseph Borkin (1978), Hitler & IG Farben. En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten. Stockholm.

Stéphande Bruchfeld & Paul A. Levine (1998), …om detta må ni berätta... En bok om Förintelsen i Europa 1933–1945. Forum för levande historia, Stockholm.

Stéphane Bruchfeld, ”Rikskristallnatten” i historien. Tal vid minnesstund den 9 november 2006 arrangerad av Svenska kommittén mot antisemitism.

Bjarte Bruland (1995), Forsøket på å tilintetgjøre de norske jødene. Hovedoppgave i historie, universitetet i Bergen.

Lucy S. Dawidowics (1990), The War against the Jews 1933–1945. Suffolk.

Deborah Dwork & Robert Jan von Pelt (2003), Holocaust. A history. New York.

Saul Friedländer (2011), Förföljelsens år 1933–39. Tredje riket och judarna, del I. Stockholm.

Saul Friedländer (2011), Utrotningens år 1939–45. Tredje riket och judarna, del II. Stockholm.

Peter Hayes (1987), Industry and ideology. IG Farben in the Nazi era. Cambridge.

Magnus Hermansson-Adler & Christer Mattsson (2009), Till Förintelsens minnesplatser i Polen – En resehandledning med syfte att vägleda och inspirera. Forum för levande historia, Stockholm.

Raul Hillberg (1963), Hur de europeiska judarna förintades. Stockholm.

Stig Jonasson (1990), Nazismen i dokument. Stockholm.

Ian Kershaw (2008), Hitler. En biografi. Stockholm.

Hans Kirchoff (2005), Et menneske uden pas er ikke noget menneske. Odense.

Leo Kramár (2000), Rasismens ideologer. Från Gobineau till Hitler. Stockholm.

Hans Lindberg (1973), Svensk flyktingpolitik under internationellt tryck 1936–1941. Stockholm.

Ingrid Lomfors (1996), Förlorad barndom – återvunnet liv. De judiska flyktingbarnen från Nazityskland. Göteborg.

Thomas Magnusson & Jörgen Weibull (1986), Tragedins andra del, Bonniers världshistoria del 17. Stockholm.

Sven Nordlund (2009), Affärer som vanligt. Ariseringen i Sverige 1933–1945. Lund.

 Norges Offentlige Utredninger 1997:22, Inndragning av jødisk eiendom i Norge under den 2. verdenskrig. Oslo.

Kristian Ottosen (1989), Natt og tåke. Historien om Natzweiler-fangene. Oslo.

Kristian Ottosen (1995), Kvinneleiren. Historien om Ravensbrück-fangene. Oslo.

Kristian Ottosen (1995) Nordmenn i fangenskap 1940–1945. Oslo.

Laurence Rees (2007), Auschwitz. Den slutgiltiga lösningen. Stockholm.

Cesare Salmaggi & Alfredo Pallavisini (1986), Andra världskriget dag för dag på alla fronter. Stockholm.

Ben Shephard (2005), Befrielsen av Bergen-Belsen. Lund.

William L. Shirer (1998), Det Tredje rikets uppgång och fall. Det nazistiska Tysklands historia. Stockholm.

Hans Sode-Madsen (2003), ”Theresienstadt og de danske jøder” i I Hitler-Tysklands skygge. Dramaet om de danske jøder 1933–1945, red. Hans Sode-Madsen. Aschehoug.

Hans Sode-Madsen (2005), Reddet fra Hitlers helvede. Danmark og De Hvide Busser 1941–1945. Aschehoug.

Ingvar Svanberg & Mattias Tydén (2005), Sverige och Förintelsen. Debatt och dokument om Europas judar 1933–1945. Stockholm.