Intervju med Natalja Pintjuk

Den 21 juni 2014 frigavs Aljaksandr ”Ales” Bialiatski efter 1052 dagar i fängelse. Han sattes på ett tåg till huvudstaden Minsk och där möttes han av sin hustru, sina kolleger och en stor skara anhängare.

Ales Bialiatski är litteraturvetare och startade 1996 människorättsorganisationen Viasna. Organisationen kartlägger övergrepp på den politiska oppositionen och ger stöd till politiska fångar. Ales har gripits över 20 gånger under årens lopp och många av gripandena har skett efter mindre överträdelser, som att dela ut kopior av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.

Intervju med Ales Bialiatskis hustru Natalja Pintjuk som spelades in före frisläppandet.

Ales Bialiatskis avtjänade sitt fängelsestraff  i en fångkoloni i staden Babruysk. Intervjun med hans hustru Natalja Pintjuk gjordes när Ales fortfarande satt i fängelse. Hon berättade vad som hände den dagen hennes make greps:

- Det var den fjärde augusti 2011, vi hade varit på landet och återvände till Minsk. Ales var hemma en stund och sedan var han tvungen att ge sig iväg. Så fick jag ett telefonsamtal, jag tog upp luren, hörde ingenting, men jag förstod att de hade gripit honom.

Har Per Anger-priset betytt något för honom och hans arbete?
- Det är ett stöd för honom personligen å ena sidan, och å andra sidan eftersom han är en kämpe för mänskliga rättigheter så gör varje pris det möjligt för omvärlden att se vad som händer i vårt land. I Vitryssland saknas de mest grundläggande friheter, här kränks de mänskliga rättigheterna. Ett sådant här pris uppmärksammar att inte bara Ales hålls isolerad, utan även andra politiska fångar.

På vilka sätt kränks de mänskliga rättigheterna i Vitryssland?
- Makten har blivit grymmare, särskilt efter händelserna i samband med presidentvalet 2010, och i fängelserna finns de som deltog den gången. I fängelse sitter också en del av de kandidater som ställde upp i presidentvalet, det är den svarta verklighet som vi lever i. Låt mig säga så här – jag ser inga positiva förändringar sedan 2010. Människor plågas i fängelserna och i lägren. Så länge det finns politiska fångar i våra fängelser kan man inte prata om någon förbättring av situationen, det vore helt enkelt kriminellt. Människor sitter fängslade för frihetens skull.

Det är tydligt att så fort som de mänskliga rättigheterna kränks, och friheten begränsas, finns risk för diktatur och en auktoritär regim. Därför är frågor som har med mänskliga rättigheter att göra viktiga och får inte komma i andra hand. Den sfären i samhället måste man alltid kämpa och stå upp för, så att det aldrig blir en situation som liknar den vi har här i Vitryssland.

Är du rädd?
- Rädslan försvinner aldrig eftersom du vet att när som helst kan något hända, att makten kan göra ett ingripande när de vill. Men som det nu är så har jag lärt mig att leva med den här rädslan. Det är nödvändigt för mig att kunna resa till Ales och träffa honom, det är viktigt att kunna lämna hälsningar till honom för att på så sätt stödja honom. Av det skälet är det absolut nödvändigt att jag stannar i Vitryssland.

Hur ser säkerhetssituationen ut för dig idag?
- En tydlig, öppen kontroll kände jag de första månaderna efter att han arresterats. Då ville de visa att de hade koll på mig, det var uppenbart. Sedan blev deras metoder mer dolda, det är svårt att säga hur, men vi alla närstående till de politiska fångarna är försiktiga i våra samtal. Vi förstår att telefonerna är avlyssnade, att våra lägenheter är avlyssnade. Man kan också säga det på ett annat sätt – alla de arresteringar som vi upplever kan ju göras tack vare de metoder de använder för att observera oss.

Vad hoppas du på för framtiden?
- Jag är rädd att drömma något för egen del, mina drömmar och förhoppningar har blivit minimala med tiden. Jag försöker att låta bli att hoppas, eftersom så många förhoppningar redan har grusats, och det är tungt att genomlida. Jag har utvecklat ett tillvägagångssätt att inte räkna med något och inte hoppas. Jag lever en dag, och tack Gud om det går.

Men jag önskar alla, inte bara mig själv, en förändring i samhället där människor inte fängslas för att de slåss för friheten. Ingen ska sättas i fängelse på grund av sina åsikter, för sina övertygelsers skull.

Forum för levande historia vill härmed framhäva att intervjuerna är byggda på pristagarnas egna vittnesmål. Det är inte en objektiv faktaredogörelse från myndighetens sida.


Människorättscentret Viasna

Människorättscentret Viasna är en NGO som grundades 1996 av den demokratiska oppositionen i Vitryssland. Från början var Viasna en organisation som skulle ge stöd åt dem som gripits i samband med demonstrationerna under 1996 och de gripnas anhöriga. Numera organiserar man seminarier, föreläsningar och diskussioner både för medlemmar och andra. Viasna kartlägger övergrepp på den politiska oppositionen, informerar om situationen för de politiska fångarna och anordnar utbildningar om mänskliga rättigheter.


Per Angerpris juryns motivering

"För sin orädda kamp för den vanliga människans rätt, bekämpa förtryck av de mänskliga rättigheterna, tilldelas Aljaksandr Bialiatski 2006 års Per Anger-pris för humanitära och demokratifrämjande insatser."

Ales Bialiatski nominerades av Svenska Helsingforskommittén, numera Civil Rights Defenders, och fick Per Anger-priset 2006.


Mer info om Vitryssland

 

Läs också: