Krig som upptakt till folkmord

Det senaste århundradet har inte bara erbjudit historiskt unika tekniska och administrativa möjligheter att utrota stora människogrupper, utan också andra betingelser som måste kopplas till folkmordet. En sådan är krig och hot om krig.

Det är ingen tillfällighet att några av 1900-talets mest uppmärksammade folkmord förövats under och i skuggan av de båda världskrigen. Samhällsoro och krigsmotgångar skapar demografiskt och annat tryck, förstärker strävan efter inre homogenitet och ökar spänningen mellan olika folkgrupper i en stat.

Krig och krigshot kan väcka en regims känsla av å ena sidan utsatthet och sårbarhet, å andra sidan utvaldhet och osårbarhet.

Massmord som lösning

En krigssituation öppnar möjligheter att konstruera konspirationsteorier om förbindelser mellan utpekade inre fiender och yttre krigsmotståndare. Samtidigt erbjuder den ett skydd för regimen att besluta om och verkställa åtgärder som annars hade kunnat väcka inre eller internationell opinion.

Därutöver begränsar kriget ofta möjligheterna att vidta andra åtgärder, såsom förvisning, assimilering eller segregering. Denna begränsning, ibland verklig och ibland påhittad, kan förstärka föreställningen om att massmord är den enda till buds stående lösningen.

 


Texten är skriven av Klas-Göran Karlsson, professor vid Historiska institutionen, Lunds universitet.
Texten är senast faktagranskad och uppdaterad 2015-04-20 av Maria Karlsson, doktorand i historia, Lunds universitet.