Per Anger-priset 2009
Människorättsaktivisten Brahim Dahane, försvarare av mänskliga rättigheter i Västsahara, är årets pristagare till minne av Per Anger. Han har nominerats av ICJ-S, Svenska Avdelningen av Internationella Juristkommissionen. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth delar ut prissumman om 150 000 kronor och symbolen i silver, som väger lika mycket som ett mänskligt hjärta, vid en ceremoni i Stockholm den 16 november. Brahim Dahane är i dagsläget fängslad.
Motivering:
För att i konflikten mellan Marocko och Polisario rörande Västsahara uthålligt med fredliga medel och personligt mod riskerat sitt liv i kampen för mänskliga rättigheter.
Brahim Dahane (född 1965) har under hela sitt vuxna liv med fredliga medel hävdat sahariernas rätt till ett självständigt Vätsahara och varit aktiv i kampen för mänskliga rättigheter, bland annat genom grundandet av människorättsorganisationen ASVDH (Asociación Saharui de Victimas de Violaciones Graves de los Derechos Humanos Cometidas por el Estado Marroqui).
Brahim Dahanes engagemang har lett till att han under långa perioder suttit fängslad. Han har också blivit utsatt för tortyr. När detta skrivs är Dahane åter frihetsberövad. Han greps den 8 oktober tillsammans med andra MR-försvarare av marockanska myndigheter i samband med återkomsten till Casablanca efter en resa till flyktinglägren i Tindouf (Algeriet).
Brahim Dahanes och ASVDH:s verksamhet ger röst åt de saharier som utsatts för tortyr, försvinnanden och misshandel. Han har lyckats bygga upp goda relationer med internationella organisationer och internationell press, vilket lett till att uttalanden från ASDVH ofta publiceras i framför allt spansk press och på Internet. Han har också lyckats få besökare och kommissioner att komma till Västsahara, och på så vis bryta tystnaden kring denna långdragna konflikt.
1994 reste Brahim Dahane och tre andra personer till Rabat i Marocko för att efterforska möjligheterna att väcka talan mot den marockanska staten för brott mot de mänskliga rättigheterna. Detta initiativ anses ha varit det första steget mot en organisering och samordning av människorättsaktivister i Västsahara.
De fyra som reste till Rabat grundade också kommittén The Coordination Committee for the Sahrawis Victims of Forced and Arbitrary Detention. Denna kommitté var den första organisation som engagerade sig I kampen för mänskliga rättigheter I Västsahara, vilket bland annat gjorde det möjligt för diplomater att besöka området. Kommittén har även hjälpt internationella människorättsorganisationer att besöka Västsahara.
Bakgrund
Västsahara beskrivs som Afrikas sista koloni. Området kolonialiserades av Spanien 1884. År 1975 iscensatte den marockanska regimen den s.k. gröna marschen in i Västsahara, samtidigt som militären invaderade området. 1976 lämnade Spanien Västsahara. Marocko invaderade den norra delen och Mauretanien den södra. Befrielserörelsen Polisario, skapad 1973, utropade 1976 den Demokratiska Sahariska Arabrepubliken (RASD). År 1979 drog sig Mauretanien ur Västsahara varvid Marocko tog över även den södra delen. I kampen mot Polisario lät Marocko bygga upp sandvallar som innesluter cirka 80 procent av Västsaharas yta.
Vapenstilleståndet har varit i kraft sedan 1991 och har sedan dess övervakats av FN-missionen MINURSO. Trots att FN-planer och FN-medlare avlöst varandra väntar denna konflikt fortfarande på sin lösning. FN har genomgående i olika resolutioner såväl i säkerhetsrådet som i Generalförsamlingen bekräftat sahariernas rätt till självbestämmande. Ett stort antal sahariska flyktingar bor fortfarande i läger i Tindouf i sydvästra delen av Algeriet.
