Om Per Anger
Per Johan Valentin Anger föddes den 7 december 1913 i Göteborg. Efter en juridikexamen 1939, erbjöds han praktiktjänst på den svenska beskickningen i Berlin.
Per Anger anlände till krigets Tyskland i januari 1940. Genom olika kontakter nåddes den svenska legationen av vittnesuppgifter om en förestående tysk invasion av Danmark och Norge. En invasion som också eventuellt gällde Sverige. Per Anger fick uppdraget att skicka krypterade varningsmeddelanden till Sverige. Varningar som endast föranledde mycket begränsade svenska mobiliseringsåtgärder. Den 12 juni 1942 förordnades Per Anger till legationssekreterare vid den svenska beskickningen i Budapest. När Tyskland invaderade Ungern våren 1944 upplevde han den dramatiska förändringen från relativ fred och relativt välstånd till ett öppet förtryck. Ett förtryck som tog sitt mest extrema uttryck i deportationen av den judiska befolkningen till Auschwitz.
Per Anger initierade det svenska arbetet att rädda så många som möjligt undan förföljelse och avrättningar. Han började med att dela ut svenska provisoriska pass, handlingar utan formell legitimitet, som fungerade som en slags dokumentation inför myndigheterna och kom att skydda många. Arbetet fortsatte under allt farligare omständigheter tills den ryska armén ockuperade landet. Efter kriget var Per Anger mycket engagerad i att finna Raoul Wallenberg, övertygad som han var att denne satt i rysk fångenskap.
Under sin diplomatiska karriär var Per Anger bland annat ambassadör i Australien och Kanada.
Den 25 augusti 2002 dog Per Anger i Stockholm, 88 år gammal.
Läs utdrag ur Med Raoul Wallenberg i Budapest, en bok av Per Anger
Ur Med Raoul Wallenberg i Budapest av Per Anger S 36- 37
… Beskickningen fick vid ett tillfälle genom utrikesdepartementet ett nödrop från en svenska, som tidigare varit gift med en ungersk jude, och som ville att vi skulle söka rädda deras tioårige son Ragnar. Denne bodde hos sina judiska farföräldrar i Pécs i södra Ungern, då fadern var inkallad till arbetstjänst. Vi såg först ingen möjlighet att ingripa. Pécs ligger ungefär tjugo mil från Budapest och beskickningen hade nedslående erfarenheter från tidigare försök att rädda personer som bodde ute i landet. Jag fick emellertid i uppdrag att se vad som kunde göras och bilade tidigt en morgon till Pécs. Lyckligtvis hade nazisterna i sin likvidering av judarna på landsbygden ännu inte hunnit hit. Judarna fick visserligen endast bo i vissa kvarter och de bar alla den gula stjärnan, men några deporteringar från Pécs hade inte skett. Jag lyckades finna Ragnar efter mycket letande. Det blev stor uppståndelse bland hans judiska släktingar och den gamla farmodern vägrade lämna honom ifrån sig. Jag förklarade att fadern borde få avgöra denna fråga och vi for därför tillsammans ut till det interneringsläger utanför staden, där han arbetade. Han begrep, att detta var en chans till räddning för sonen och gav omedelbart sitt tillstånd samt tog under stor rörelse farväl. Efter en avskedsmåltid hos Ragnars släktingar placerade jag pojken i beskickningsbilen, tog bort stjärnan från hans bröst och återvände med honom till Budapest. Ragnar bodde en tid hos oss och sändes därefter med flyg till Stockholm, där han lyckligen återförenades med sin mor. Jag fick sedan veta, att samtliga judar i Pécs inspärrats i ett ghetto dagen efter mitt besök och kort därefter deporterats till Polen.
Per Anger, fotograferad i Gamla stan, Stockholm.
Under våren och sommaren likviderades successivt så gott som samtliga judar på den ungerska landsbygden.*…
*Enligt vad som senare framkommit vid Eichmann-rättegången och som bekräftades vid ett samtal jag häromåret vid ett besök i Jerusalem hade med åklagaren i målet, deporterades under tiden 15 maj- 7 juli ca 600 000 judar från Ungern till Auschwitz. Oftast var frekvensen fyra tåg om dagen rymmande sammanlagt 12 000 människor.
