KRIG - Våldtäkt som vapen i krig
I samband med Riksteaterns turné med pjäsen Krig har konstnärskollektivet FA+ i samarbete med Forum för levande historia satt upp installationer i form av skyltar i några av turnéorterna, där repliker om våldtäkter i krig citeras.
På grund två tragiska mord i Linköping, mord som man ännu inte vet motiven till, beslöt Linköpings kommun att ta ned skyltarna av omsorg om den sorg som människor känner efter de brutala morden. Forum för levande historia och FA+ har full förståelse för det beslutet.
I Umeå valde kommunen att sätta upp alla skyltar utom fyra i samband med föreställningen i början av november. Även Botkyrka kommun genomförde installationen i mitten av november med samma skyltar utanför, inomhus och i entrén till Riksteaterns hus.
I Göteborg den 23-24 november fanns inga skyltar uppsatta, men en debatt om förutsättningar för konst i det offentliga rummet är planerad att hållas där i januari 2005. Inför de avslutande föreställningarna av Krig i Vara den 10 december är skyltarna uppsatta inne i konserthuset.
Inslag i dagstidningar, lokal-TV övriga lokala medier har medfört att vi har fått en del frågor om installationen. Här publicerar vi några av frågorna, och våra svar. Klickar du vidare får du också mer information om projektet och systematiska våldtäkter.
Varför satte ni upp skyltarna med de brutala budskapen i Linköping?
”Skyltarna” är en konstinstallation av konstnärerna FA+ (Ingrid Falk Falk och Gustavo Aguerre). Installationen visas på sex orter i Sverige i anslutning till att Riksteatern sätter upp Lars Noréns pjäs Krig på orterna.
Vad ville ni säga med dem?
Budskapet i konstinstallationen är att uppmärksamma att våldtäkter är ett mycket vanligt inslag i krig och att våldtäkterna inte sällan genomförs strategiskt, på order, för att bryta ner ned fienden på andra fronter än rent militära. De systematiska våldtäkterna skadar såväl offret som hennes nära omgivning, barn, familj osv. för lång tid framöver. I slutet av 1990-talet erkändes systematiska våldtäkter som brott mot mänskligheten.
Vad fick er att fastna för deras konstverk?
Tanken är att de vardagliga gatuskyltarna, som placeras i det offentliga rummet, ska uppmärksamma viktiga frågor. Vi tyckte att mediet – gatuskyltar – är kraftfullt och uppseendeväckande.
Ångrar ni idag att ni gjorde installationen?
Frågan är omöjligt ställd. Skyltarna stod där när dåden genomfördes och idag beklagar vi djupt det som har hänt och är chockade över det brutala dådet. Men vi ångrar inte att vi väcker svåra frågor.
Ska inte Forum för levande historia syssla med historieforskning?
Nej inte riktigt. Men vi ska, mycket riktigt, förmedla historiekunskaper och för att göra det använder vi bland annat olika kulturella uttryck. Men vi ordnar även seminarier, föreläsningar, konferenser, workshops och utställningar m m.
Om projektet
Med utgångspunkt i Förintelsen ska Forum för levande historia arbeta för ökad tolerans och demokrati. Förintelsen och andra brott mot mänskligheten tvingar oss att reflektera över sådant vi alla möter i vår vardag – allmängiltiga frågor om rättvisa, identitet, personligt ansvar och vad det innebär att vara medmänniska. Och om hur det var möjligt – hur det fortfarande är möjligt – att människor kan ge upp sig själva och sina värderingar och utföra ofattbara grymheter mot andra, vänner, grannar och arbetskamrater. Eller välja att stå bredvid och låta det otänkbara ske.
Våldtäkter har inträffat i alla tider och sker i alla länder. Någon människa blir våldtagen, någon utför en våldtäkt. Vi vet att offren skadas och att skadorna sitter i själen mycket längre än i kroppen. Våldtäkt kan inte vara ett samlag, att ligga tillsammans - vad är då våldtäkten för den som våldtar? Våldtäkt handlar om aggression, inte om sexualitet. Om makt, inte om sex. Så är det med alla våldtäkter.
Krig handlar om makt. Våldtäkter har alltid varit särkilt förekommande i krig. Kanske är maktlöshet och hat känslor som ligger nära ytan vid krig… Man har betraktat våldtäkter i detta sammanhang som brott mot kvinnors heder och i Genèvekonventionen från 1949 särkilt hävdat att kvinnor måste skyddas från detta. Man tycks ha sett våldtäkter som olyckliga och oacceptabla bieffekter av krig, utförda av odisciplinerade soldater som inte hölls under tillräcklig uppsikt.
Kanske kunde man inte ens föreställa sig att militära makthavare skulle inse vilken destruktiv kraft som kunde släppas lös över fienden genom våldtäkter. Systematiska våldtäkter som en militär strategi uppmärksammades för första gången vid övergrepp i Bangladesh 1971. Vi har sett strategin upprepas under bland annat balkankriget under nittiotalet och i Rwanda 1994. Nu senast har det skett i Darfur. Inte förrän år 2002 träder en definition av våldtäkt som ett brott mot mänskligheten i kraft i internationell rätt.
Vad händer när våldtäkt används på detta sätt? Den enskilda kvinnan blir naturligtvis skadad och traumatiserad. Hon löper stor risk att få HIV eller andra könssjukdomar, och i Rwanda var HIV-smittade soldater särskilt utsedda att utföra våldtäkter. På Balkan fanns bordeller där kvinnor hölls och våldtogs för att bli gravida, så att barnen därigenom skulle föra vidare våldsmännens gener.
Människans sexualitet, hennes sätt att föröka sig och fortleva i kommande generationer, blir på detta förvända sätt ett medel för förintelse. Ett sätt att förhindra ett folks fortlevnad i kommande generationer. Hur ska en våldtagen kvinna förhålla sig till det barn hon väntar efter en våldtäkt? Ett barn i hennes kropp, till hälften kommet ur henne själv, men utan hennes medgivande?
Förutom att kvinnan tar psykisk och fysisk skada, sker militära våldtäkter inte sällan inför hennes familj, hennes man och hennes barn, maktlösa i det som sker. De tar alla svår och långvarig skada.
Det är skam förknippat med våldtäkt. Underligt nog är skammen ofta offrets. Även den som blir våldtagen i vårt land kan skämmas och bara vilja glömma. I vissa kulturer ses en våldtagen kvinna som berövad sin heder och sitt värde, och hon kan därför stötas bort från sin familj och sin släkt. Förnedringen och skammen blir för mycket att bära, och därför avskär man den som drabbats. Det sociala nätet kring kvinnan klipps av och hon står ensam. Våldtäkterna lämnar kvinnan utan stöd och ofta därför också utan möjligheter att klara sin försörjning. Förutom individens lidande slås familjerna och samhällsstrukturen i spillror. Människor som traumatiserats - och det gäller både de våldtagna kvinnorna och deras familjer - kan inte fungera på ett normalt sätt, fortsätta med sin framtid och fostra sina barn till välmående människor. Skadeverkningarna sträcker sig långt in i framtiden.
Under hösten lyfts systematiska våldtäkter mot kvinnor i krig fram genom ett samarbete mellan Forum för levande historia och Riksteatern. Forum för levande historia har bjudit in konstnärskollektivet FA+, som består av Ingrid Falk och Gustavo Aguerre, att delta i projektet. De har valt att göra detta genom en konstinstallation i form av skyltar, placerade i gatumiljö, med repliker från Riksteaterns föreställning ”Krig” av Lars Norén. Tanken är att de vardagliga gatuskyltarna, som placeras i det offentliga rummet, ska synliggöra frågeställningar ur föreställningen som anknyter till temat övergrepp mot kvinnor. Skyltarna ska inte ses i första hand i relation till föreställningen, utan som ett självständigt verk med fokus på dessa frågeställningar. De båda konstnärernas verk visas under en vecka före föreställningarna i Lund, Linköping, Umeå, Botkyrka, Göteborg och Vara.
