Frågor och svar
Förintelsen

1933-1945 förföljde och dödade representanter för den nazistiska tyska staten samt dess allierade ett stort antal civila på ett systematiskt och organiserat sätt. Det ideologiskt tydligast motiverade, och mest systematiska massmördandet som syftade till total utrotning riktades mot judarna. Det nazistiska folkmordet på judarna var i sin omfattning och i sin målsättning att fysiskt utplåna en folkgrupp hittills unikt i historien. Den nazistiska förintelsepolitiken mot judarna dödade omkring 6 miljoner människor och har under de senaste tre decennierna allmänt kommit att betecknas som Förintelsen.

Utomlands används emellertid oftast begreppen Holocaust och Shoah. Under samma tid utsatte Nazityskland Europas romer för ett folkmord som i de flesta avseenden liknade och på många viktiga punkter var intimt sammankopplat med det samtidiga systematiska massmördandet av Europas judar. Mördandet motiverades i båda fallen utifrån rasbiologiska föreställningar, det var ofta samma människor som deltog i planeringen, administrationen och utförandet, och mördandet ägde ofta rum på samma plats. När man behandlar Förintelsen är det därför självklart att inkludera folkmordet på Europas romer. Judarna och romerna var emellertid inte de enda offren för nazisternas folkmordspolitik. Även etniska polacker var offer för ett folkmord. De första offren för systematiskt storskaligt massdödande i Nazityskland var fysiskt och mentalt funktionshindrade. Därutöver förföljde, fängslade och dödade Nazityskland miljontals andra människor: förutom politiska motståndare även homosexuella, Jehovas vittnen, tyskar med afrikanskt ursprung och människor som talade slaviska språk. Det är därför viktigt att beakta även dessa offergrupper när man behandlar Förintelsen.