- av Kristian Gerner, professor i historia vid Lunds universitet
Att bestämma begreppet
Förintelsen är det paradigmatiska folkmordet, urtypen för det allomfattande och konsekventa massmordet på en hel kategori av mänskligheten. Historikern Yehuda Bauer har konstaterat att förintelsen som folkmord i framtiden inte behöver framstå som unik. Då den utövades åren 1941-1945 var den utan förebild och den saknar ännu sin likhet i historien. Det unika var att förintelsen syftade till att utrota alla judar fysiskt. Konvertering hjälpte inte och ingen jude skonades någonstans. De tyska nazisterna försökte till och med förmå sina allierade japanerna att utrota de judar som hade flytt till Shanghai.
Begreppet folkmord kan behandlas ur olika perspektiv: ideologiskt, moraliskt, juridiskt och historiskt. Vid en behandling ur det ideologiska perspektivet sätter man in det i ett idésammanhang, en ideologi, i fallet förintelsen i den nazistiska ideologin. Ett moraliskt perspektiv handlar om skuld och ansvar, individuellt eller kollektivt, för handlingar som direkt ingår i faktiska folkmord, som har innebörden att vara folkmord. Det juridiska perspektivet handlar om brott, antingen mot existerande lagar eller mot folkrätten. Det historiska perspektivet handlar om hela miljön kring folkmordet, från fastställandet av händelser till bestämning av aktörer och analys av strukturella betingelser. Det handlar också om orsaker och konsekvenser, om historisk innebörd och betydelse för olika individer och kollektiva föreställningar efteråt och det inbegriper dessutom analyser som görs i enlighet med de tre första perspektiven.
I samband med morden under de väpnade konflikterna i det forna Jugoslavien efter 1991 har begreppet folkmord använts i massmedierna och i politiska utsagor i enlighet med FN:s juridiska definition. Men ur historisk synvinkel, och för övrigt även ur moraliskt perspektiv, är det inte nödvändigt att kunna definiera massmord just som folkmord för att massmord skall vara intressanta att undersöka. Folkmord hör till en familj av begrepp som även innefattar massmord och etnisk rensning. Förintelsen föregicks av etnisk rensning och massmord. Den etniska rensningen föregicks av politiska kampanjer, vilka i sin tur motiverades utifrån ideologiska föreställningar. Som historievetenskapligt begrepp är folkmord komplext. Jämförande folkmordsforskning innebär ett växlande mellan olika nivåer, analyser inte bara av de fysiska aktionerna som sådana utan även av deras förhistoria och konsekvenser för den fortsatta samhälleliga förändringen.
Begreppet folkmord kan även användas metaforiskt, det vill säga föras över från den fysiskt materiella sfären till den andliga och kulturella världen. All historisk förändring som innebär att en etniskt definierad kategori människor försvinner kan betecknas som "folkmord". Begreppet kan uttunnas till meningslöshet och menlöshet. Folkmord kan relativiseras och banaliseras. Begreppet kan användas ideologiskt.
Yehuda Bauer konstaterar att förintelsen var "unprecedented", utan förebild och unik. Det är oundgängligt att påminna om att förintelsen som program innebar utrotning av allt judiskt, av alla judiska människor, av judarnas historia, kultur och språk, av den judiska delen av mänskligheten. Det är lika nödvändigt att påminna om att förintelsen utspelades inom den kristna civilisationen. Därmed hör den hemma i ett särskilt kulturellt sammanhang.
De första decennierna efter andra världskriget skrev och talade man på svenska om judeutrotningen eller massmordet på Europas judar, men på engelska, tyska och ryska användes orden Vernichtung, annihilation och unitjtozjenie, det vill säga "förintelse". Under 1970-talet lanserades på – amerikansk – engelska ordet "Holocaust", en term som egentligen står för religiöst brännoffer. De som hade mördats blev ihågkomna i sin egenskap av offer, i sin egenskap att vara judiska offer. Detta engelska ord övertogs direkt i många andra språk, däribland tyskan och ryskan. På svenska översattes det till "Förintelsen", med stort F. Begreppet hade ideologiserats och blev känslomässigt och moraliskt.
Det är viktigt att skilja mellan detta bruk och vetenskaplig analys av förintelsen som historisk företeelse. Förvandlingen av förintelsen av Europas judar till ett begrepp som betonade den judiska dimensionen, det vill säga att judarna som kategori var offer, aktiverade den ideologiska och känslomässiga antisemitismen i den kristna civilisationen, inklusive inom den vanligen ateistiska politiska vänstern. Sammanhanget är det kommunistiska avvisandet av judisk nationalism, sionismen, som otillåten och rasistisk och ställningstagandet mot Israel som en amerikansk utpost i Mellanöstern. Detta kopplades till ett politiskt och ideologiskt ställningstagande för palestinierna och arabvärlden. Ur detta vänsterperspektiv sågs palestinierna i synnerhet och den muslimska arabvärlden i allmänhet som föremål för amerikansk imperialism och utsugning från de demokratiska marknadsekonomiernas sida. Israel betraktades som en västlig koloni som var utan existensberättigande och borde utplånas som stat.
I arabvärlden har intellektuella och politiker under muslimska förtecken övertagit och vidareutvecklat den klassiska antisemitismens argument och propaganda. Den antisemitiska grundskriften "Sions Vises Protokoll" finns ständigt tillhands i arabiska boklådor och åberopas ofta som "bevis" för att det finns en judisk världskonspiration.
Den svenska vänster som tog ställning mot Israel och för palestinierna gjorde detta i namn av antisionism, eftersom termen antisemitism inte var politiskt gångbar i västvärlden. Processen hade många aspekter. En viktig del av den var vänsterns ideologiska ambition att relativisera och banalisera förintelsen och att vända den avsky som var förknippad med den mot Israel och mot alla judar.
En logisk konsekvens var att Ung vänster och närstående rörelser år 2001 "övertog" åminnelsen av den tyska Kristallnatten den 9 november 1938 och vände sin offentliga manifestation mot Israel och sionismen. Med de slagord som användes den 9 november 2001 i exempelvis Stockholm, Göteborg och Uppsala sattes staten Israel respektive den sionistiska ideologin i Tysklands och nazismens roll och palestinierna gjordes till offer i de tyska judarnas ställe. I Uppsala sa en företrädare för Ung vänster under manifestationen mot Israel i samband med minnesdagen: "Under Kristallnatten utsattes judarna för en kollektiv bestraffning. Samma sak drabbar det palestinska folket när Israel ockuperar hela byar som straff för något som en självmordsbombare har gjort."
Men kristallnatten var inte alls någon "bestraffning". Den var ett led i nazisternas politik att mörda och fördriva judarna, en kategori som inte på något sätt hade definierat sig som en grupp som stod mot andra tyskar men en kategori som 1935 med Nürnberglagarna hade berövats sina medborgerliga rättigheter. Kristallnatten kännetecknades av plundring, lynchningar och bortförande av 30 000 judar till koncentrationsläger. Händelserna var ett steg på vägen mot förintelsen.
