Av: Kaa Eneberg
Sovjetemigranter
Den ryska revolutionen 1917 blev en inspirationskälla för världens arbetare, även svenska. Arbetslösheten spred sig och tusentals svenskar krävde att de svenska myndigheterna skulle ordna arbeten i Sovjetunionen.
Det sade regeringen nej till. Men en omfattande emigration av svenska arbetare ägde ändå rum i över ett decennium. Kontrakt och viseringar förmedlades i regel genom kommunistpartiet. Anton Nilsson, den legendariske s.k. Amalthea-mannen, som kämpat i Röda Armén och var välbekant med läget i Sovjetunionen varnade dock för emigration. Svenska arbetare skulle inte klara de svåra förhållandena, menade han.
- 1923 fabriksarbetare från Hallstavik och Nacka blev svenska sovjetpionjärer. En grupp med familjer, totalt ett 30-tal personer, reste under stort hemlighetsmakeri via Reval (dagens Tallinn) till Sovjetkarelen. En liten grupp återvände till Sverige medan flera andra gick under, i Stalinterrorn eller i svält under kriget.
- Åren 1931-1936 reste de s.k. Kirunasvenskarna iväg för att pröva lyckan eller skapa sig en framtid i Sovjetkarelen. Även bland dem skördade Stalinterrorn och den stora nöden offer. Men de flesta lyckades återvända hem. Av hemliga polisen NKVD-KGB:s arkiv i Karelens huvudstad Petrozavodsk framgår att minst 35 bevisligen avrättats. Hundratalet är försvunna och deras öden har ännu inte kartlagts.
- Perioden 1930- 1935 emigrerade också svenskar i de stora grupper som värvades i de skandinaviska bygderna i USA och Kanada. Huvudparten av dessa grupper var finländare. I den forskning som bedrivits där, och i Finland, kallas emigrationen i regel ”Den finska Karelenfebern”, ”Den finska utflyttningen till Karelen” etc.
Varför Karelen?
I det smala gränslandet norr om Leningrad (dagens St. Petersburg)upp till Norra Ishavet behövdes duktiga arbetare. De skulle bygga upp områdena, svårt märkta efter långvariga gränsstrider efter tsarväldets fall.
Regionen med starkt finskt och karelskt inslag, skulle göras till ett mönstersamhälle, ett socialismens skyltfönster mot omvärlden. För planeringen stod den finlandssvenske socialisten Edvard Gylling, som åren 1918-1920 uppehöll sig som flykting i Stockholm efter de rödas nederlag i Finlands inbördeskrig. I hans plan ingick att importera utländsk arbetskraft, främst finländare.
För ca 20 000 finnar, okänt antal svenskar, för Gylling och andra finska ledare slutade engagemanget i Karelen med avrättning, eller slavarbete i Gulag.
I Finland är emigrationen sedan 1990 kartlagd. I Sverige har emigrationen inte utforskats och därför är omfattningen osäker. Genomgång av olika arkiv- svenska, finska och ryska - har dock visat att svenskarna uppgick till flera hundra.
