Fångar som satt i läger fick skicka och ta emot ett begränsat antal brev och paket. Breven lästes av vakterna, så ibland skrevs hemliga meddelanden med hjälp av citronsaft, som blir läsbart om man sedan värmer upp pappret. Brev av den här typen är en viktig källa för forskare och historiker, eftersom de ger en bild av livet både i lägren och utanför.
Brev till Xiaoxuan:
Brevet kom den 15 februari. Ju enklare kläder desto bättre, om det är för mycket så kommer jag inte kunna ta hand om det. Svar på dina frågor nedan:
(1) Pälsskor behövs ej, (2) ullhatt används kollektivt, (3) kamelhårsväst behövs ej, (4) ridväskor i kamelhår används kollektivt, (5) bomullsstrumpor och ullsockor är redan utslitna så de måste ersättas, om vintrarna använder jag bara tre par strumpor, så vad gäller resten av vintern får vi ta det senare, nu får du absolut inte skicka fler än tre (6) vantar kan jag köpa, behövs ej, (7) mygghatt används kollektivt, de säljs i Beijing, de kommer behövas först i maj.
Här snöar det ända in i april, våren har vänt och det blåser och snöar, det är till och med värre än under vintern, märkligt nog. Att jag är frostbiten är inget problem, men min gamla fotskada är fortfarande lite stel, om kvällarna när vädret är varmt så gör det ont. Jag är orolig för att det kommer påverka arbetet, men jag får väl kämpa hårdare.
Min största glädje är att våra barn arbetar helhjärtat och till det yttersta njuter av sin lycka. Er glädje är min glädje. Detta är min enda tröst. Skriv gärna mer och berätta hur ni lever där hemma.
Jag hoppas att du gör framsteg i både studier och arbete!
Wei Yuan. 15 mars 1960
Brev till Yuan:
Det har redan dröjt två månader sedan jag fick ett brev från dig. Nu är den mest upptagna tiden i jordbruket och du har väl inte tid att skriva, eller hur? Du har rätt, man måste arbeta hårt. Jag litar på dig, och om du inte har tid behöver du inte skriva brev hem. Här hemma är allting bra, så tänk inte på oss utan koncentrera dig på att arbeta och studera flitigt.
Utan att jag märkt det har det dröjt över två veckor sedan jag skrev till dig sist, orsaken är att jag har varit upptagen med att arbeta och studera, och så har jag varit ännu mera upptagen med att sortera gamla frimärken. Mitt arbete i tidsskriftgruppen är ett utmärkt tillfälle att samla frimärken. Till en början gick jag bara hem och gav dem till Keke. Senare bad hon mig hjälpa till att sortera dem efter land och kontinent och klistra dem i olika album.
När jag sysslat med frimärkena ett tag så fattade jag intresse för dem. På sistone har jag lagt mycket tid på att klistra in de flesta i sina album, där finns redan över tjugo olika länder uppsatta i tio olika album. När alla är uppsatta kommer jag sätta in dem när det kommer nya, detta är både behändigare och intressantare. Just nu klistrar jag in ett frimärke av varje sort, men jag räknar med att i framtiden göra ett album var åt Keyi, Keke och mig. Om några år när du har omskolats klart och kommer hem, så kommer du säkert också tycka att det är intressant.
En bra sak är att jag fått in utländska tidsskrifter till biblioteket, från omkring tio länder, både socialistiska och kapitalistiska. För varje ny tidskrift skall ett katalogkort tryckas, och de skall sorteras efter land och publiceringsort, så korten jag trycker är beroende av frimärken. Från frimärkena kan jag både lära mig geografi, och få ett djupare intryck av många olika länder. Landsnamnen skrivs med varje lands egen skrift, och de ser alla olika ut, så att samla frimärken kan också hjälpa mig att öva minnet. Idag är det Drakbåtsfestival, men jag gick ingenstans‚ under eftermiddagen sorterade jag gamla frimärken i över två timmar, det var mycket intressant. Du har ju velat veta hur mitt liv är, så därför har jag skrivit det här brevet. Hoppas du gör framsteg!
Xuan. 29 maj
(Häromdagen fick vi biljetter till att se pjäsen ”En gnista kan tända en skogsbrand”, vilken var mycket bra. Man framförde också en del som handlade om Amerikas president Eisenhower, som låtsas älska fred men i själva verket är en krigsivrare, och hur han på ett skamlöst sätt förstörde de fyra ländernas toppmöte [“U-2-krisen” 1960, övers.anm.].)
