Efter det stora språnget började Kinas Ministerium för Offentlig Säkerhet utreda sanningshalten i otaliga rapporter man nåtts av om att antalet dödsfall bland häktade och andra ofta på lösa grunder internerade personer skjutit i höjden. I den här rapporten från ett ministeriellt undersökningsteam som varit i Nanyangregionen får man några av de värsta siffrorna besannade, det vill säga dem som jämför antalet döda i häktet med dem som formellt dömts till döden och avrättats.
8 april 1962
Under vårt besök i Nanyang kallade vi ett antal läns byråer för offentlig säkerhet till ett tre dagar långt diskussionsmöte. Förutom att vi informerade oss om situationen i de områden som drabbats av naturkatastrofer så talade vi också om dödsfall i området i samband med gripande, i häkte och arrest. Här är problemen ännu fler än i Xiangyangregionen.
Mellan 1954 och 1957 anhöll man 20000 personer i Nanyang, och mellan 1958 och 1961 anhöll man sammanlagt 16000 personer och grep ytterligare 20000 personer. Under dessa fyra år dog 1906 personer i häkten och arbetsläger som etablerats på länsnivå, vilket är tio gånger så många som de 186 som avrättades efter att ha dömts till döden.
Under 1958 etablerades inom provinsens offentliga säkerhetssektor koncentrations- och träningsläger i stor skala, och man attackerade ett ännu större antal personer. Bara i det lilla länet Fangxian hamnade över 22000 personer i koncentrations- och träningsläger (20000 av dem i läger som folkkommunerna skötte) och exakt hur många som drabbades av detta öde i regionen som helhet har dock varit svårt att utröna.
Skälen till det höga antalet anhållanden och häktningar är i stort sett desamma här som i Xiangyang, men kamraterna här kompletterade med ytterligare skäl:
1. Det saknas praxis att falla tillbaka på för hur man ska agera när det rör sig om vanliga förbrytare. Under de senaste åren har 80–90 procent av de fall som den offentliga säkerhetssektorn ansvarat för utgjorts av vanliga straffbara brott, och av förbrytarna kommer 70–80 procent ur det arbetande folkets led. Hur fall av detta slag ska behandlas saknar inte bara grund i lagen, det saknas också interna beslut och prejudikat att stödja sig på. Hur gränsen skall dras mellan brott som föranleder häktning och andra brott är ej klart definierat, ej heller hur hårda straff som skall utmätas…
