Dokument: Domslut mot judiska ledare

Med det brottsliga målet att bekämpa partiets politik...

Exempel på vad judarna beskylldes för under de värsta åren kring 1950 kan hittas i domslutet i rättegången mot ledarna för Judiska antifascistiska kommittén, utfärdat i juli 1952:

”Inom kort efter det att Judiska ­antifascistiska kommittén hade organiserats började dess ­ledare, under förevändning av att utföra de uppgifter kommittén tilldelats, att utveckla ett program av nationalistiska aktiviteter och etablera kontakter med judiska nationalistiska organisationer i Amerika. De började skicka information till dessa organisationer om Sovjetunionens ekonomi, liksom förtal om judarnas situation i Sovjetunionen, detta i hopp om att få materiell hjälp från judiska borgerliga kretsar och vinna deras stöd i utförandet av nationalistisk aktivitet i Sovjet­unionen […].

Med det brottsliga målet att bekämpa partiets och sovjetregeringens nationella politik satte Lozovskij, Fefer, Yusefovich, Kvtko, Markish, Bergelson, Hofshteyn, Shtern, Zuskin, Tamy och I. Vatenberg efter anvisningar av judiska nationalistiska kretsar i USA i gång en bred propagandakampanj bland judarna i Sovjetunionen och utomlands med hjälp av tidningen Eynikayt, vilken hade skapats under den judiska antifascistiska kommitténs ledning, förlagshuset Der Emes, litteraturantologier på jiddisch, den judiska teatern och Judiska kulturkontoret vid Ukrainas Vetenskapsakademi.

I offentliga uttalanden, i artiklar i Eynikayt och i andra litterära arbeten spred Judiska antifascistiska kommitténs ledare idén att judarna som en nation är separata och annorlunda och den falska tesen om det judiska folkets exceptionella natur som ett folk som skulle ha visat exceptionell heroism i kampen mot fascismen och som skulle ha gjort exceptionella insatser inom arbete och vetenskap.

De idealiserade det avlägsna förflutna, hyllade bibliska bilder i nationalistisk anda och spred idén om ett ’broderskap’ mellan judar över hela världen som skulle överskrida klassgränserna och grunda sig enbart på ’blodsgemenskap’. Här­igenom anslöt de sig till borgerliga nationalister i USA, Palestina och andra länder.”

Ur ”Stalin’s Secret Pogrom: The Postwar Inquisition of the Jewish Anti-Fascist Committee”, Joshua Ruben­stein och Vladimir P. Naumov, eds., New Haven: Yale University Press 2001, avsnittet ”The ­Sentence”.