av Martin Alm, fil dr Lunds universitet
Svält som vapen för att bryta ner motstånd
De ryska myndigheternas kollektivisering av jordbruket och hårda krav på livsmedelsleveranser utlöste massvält i områden som normalt var bördiga. Flera miljoner dog i svälten. Många forskare hävdar att myndigheterna skapade svälten för att bryta ned motståndet.
När livegenskapen avskaffades i Ryssland 1861 blev de traditionella bygemenskaperna ansvariga för bland annat betalning av skatter till staten och kunde omfördela jorden inom byn, mellan bönderna efter deras behov. I början av 1900-talet genomförde emellertid tsarregimen reformer så att bönder kunde skilja sin egen jord från byn och bli helt fria jordbrukare. Det växte fram en liten grupp av relativt välbärgade självägande bönder, som kallades kulaker (”knytnävar”). Bolsjevikerna ville avskaffa privat ägande av jord och såg kulakerna som sina huvudmotståndare på landsbygden.
Det förekom många bondeuppror mot bolsjevikerna under åren runt 1920, främst därför att bolsjevikerna tvångsrekvirerade livsmedel. Stora delar av Ryssland och Ukraina drabbades också av hungersnöd åren 1921–1922. Lenin trodde att svälten kunde krossa landsbygdens motstånd mot bolsjevikerna, men för att undvika ett fullständigt sammanbrott för livsmedelsförsörjningen till städerna proklamerade han också 1921 den så kallade nya ekonomiska politiken (NEP). Den innebar bland annat att bönderna fick behålla sin jord och rätt att själva sälja sitt överskott på lokala marknader.
Likvidering av kulaker
År 1928 blev det brist på spannmål i Sovjetunionen och regeringen beslöt att åter konfiskera spannmål från bönderna. Stalin lade skulden för problemen på kulakerna och drev igenom en tvångskollektivisering av jordbruket. Det privata ägandet av jorden skulle upphävas och bönderna placeras i jordbrukskollektiv.
År 1929 inleddes dels en ”avkulakisering”, dels en snabbkollektivisering av jordbruket. Avkulakiseringen innebar en ”likvidering av kulakerna som klass”. Kulakerna och deras familjer dödades eller deporterades till Gulagläger belägna i de norra och östra delarna av landet. Vid slutet av år 1932 hade över tre miljoner kulaker dödats eller flyttats.
I början pekades de rikaste bönderna ut som kulaker, men efter hand utvidgades begreppet. Till slut kunde vilken bonde som helst som motsatte sig kollektiviseringen stämplas som kulak. Motståndet bland bönderna var starkt. Särskilt under de första åren var det vanligt att bönderna själva förstörde skördarna och slaktade djuren hellre än att lämna över dem till kollektiven.
Det fanns två slags kollektivjordbruk: kolchoser, som ägdes av bönderna gemensamt, och sovchoser, som ägdes direkt av staten. Kolchoser var vanligast. Förutom att ge staten kontroll över jordbruket skulle storskaligheten underlätta bruket av maskiner och öka avkastningen.
Överskotten skulle gå till industrin, som man satsade alla medel på. I början fanns dock inte många maskiner och man lyckades aldrig under sovjettiden få det kollektiva jordbruket effektivt. Till följd av kollektiviseringen och hårda krav på livsmedelsleveranser från myndigheterna utbröt på nytt massvält under åren 1932–1933, nu med centrum i de områden som normalt var bördigast: Ukraina och norra Kaukasus.
Det är osäkert hur många som dog i svälten, men det rörde sig om flera miljoner människor (beräkningar talar om allt mellan 4,5 miljoner och 8,5 miljoner). Ögonvittnen berättar hur döda människor låg strödda på marken i de ukrainska byarna, hur alla djur blivit uppätna, hur till och med barken på träden blivit avgnagd.
Skapade hungersnöden
Många forskare, med historikern Robert Conquest i spetsen, hävdar att svälten 1932–1933 var en ”terrorhungersnöd”, det vill säga att myndigheterna skapade svält för att bryta ned motståndet mot kollektiviseringen.
Conquest menar att Stalin dessutom ville krossa den ukrainska nationalismen eftersom man samtidigt rensade ut kulturella och intellektuella ledare i Ukraina. Svälten och utrensningarna uppfyller väl FN:s definition av ett folkmord, skriver Conquest, eftersom de riktade sig mot en avgränsad nationell grupp som skulle utplånas genom massdöd.
Det finns andra forskare som inte tror att svälten skapades medvetet utan lägger skulden på att de sovjetiska myndigheterna inte förstod sig på jordbruk och därför förde en felaktig politik. Frågan om det fanns en plan bakom svälten är alltså inte avgjord. Trots svälten fortsatte Sovjetunionen att exportera spannmål. Man ville också dölja svälten och tillät inget internationellt bistånd.
