Viktiga årtal

av Martin Alm, fil dr Lunds universitet

1900

Under intryck av idéer från väst grundas under ­decennierna kring 1900 flera samhällskritiska partier med liberal, socialistisk eller populistisk ideologi. Det ryska socialdemokratiska partiet splittras 1903 i bolsjevikerna, vars ledare är Lenin, och mensjevikerna.

1905

Sedan Ryssland besegrats i det rysk-japanska kriget 1904–1905 utbryter revolution i landet. Tsarmakten förlorar kontrollen över läget, och tsaren utfärdar i ­oktober ett manifest där han lovar medborgerliga ­rättigheter och införandet av en vald församling, duman, med viss makt. Sedan revolten slagits ned dras dock reformerna till­baka; duman blir kvar men är maktlös.

1914

Ryssland dras in i första världskriget. Kriget utsätter den ryska statsapparaten för svåra påfrestningar och utvecklas mot allt större kaos.

1917

Ett uppror bland arbetare och soldater i Petrograd i mars 1917 (i februari enligt den då ännu i Ryssland gällande julianska kalendern) leder till att tsaren abdikerar. Duman tillsätter en provisorisk regering av liberaler och socialister. Kriget och sönderfallsprocessen fort­sätter emellertid, och natten till den 7 november (25 oktober i den julianska kalendern) griper bolsjevikerna under Lenin makten.

1918–1922

Den röda terrorn och inbördeskriget i Ryssland. Bolsjevikregeringen besegrar ”vita” och ”gröna” styrkor bestående av bland annat officerare lojala mot tidigare regeringar, bönder och kosacker. Strejker bland arbetarna och myterier bland trupperna slås också brutalt ned. De första koncentrationslägren skapas för att hysa sådana som regimen ser som sina fiender. Lenin hoppas kunna sprida revolutionen över världen och bildar 1919 ­Kommunistiska internationalen (Komintern), men revolutionsförsök i bland annat Tyskland och Ungern slås ner.

1921–1928

Den nya ekonomiska politiken (NEP): en viss ekonomisk liberalisering. Terrorn avtar från 1922, men för­följelsen av oliktänkande upphör inte. Människor med ”fel” social bakgrund diskrimineras på olika sätt. Staten byter 1922 namn till Sovjetunionen. Lenin dör 1924, varefter Stalin successivt utmanövrerar sina rivaler och 1929 framträder som ensam ledare.

1929–1933

Stalin genomför avkulakiseringen och tvångskollektiviseringen av jordbruket. Lägersystemet sväller av alla nya fångar. En hungersnöd i Ukraina och norra Kaukasus 1932–1933 dödar flera miljoner människor.

1934

Den 10 juli inrättas den nya huvudstyrelsen för fånglägren, Gulag. Den 1 december mördas partichefen i Leningrad, Sergej Kirov, vilket blir starskottet för stora utrensningar inom kommunistpartiet och stats­apparaten.

1936–1938

Den stora terrorn: utrensningarna utvidgas och snart kan vem som helst i samhället drabbas. Enbart under 1937 och 1938 avrättas nära 700000 människor, och ännu fler skickas till lägren. Hundratals högt uppsatta kommunister av den äldre generationen döms för förräderi i de tre Moskvaprocesserna 1936, 1937 och 1938. Terrorn minskar från 1938 men upphör inte helt.

1939

Tyskland och Sovjetunionen sluter en icke-angreppspakt den 23 augusti, Molotov-Ribbentroppakten. I ett hemligt tilläggsprotokoll delar de båda länderna upp östra Europa i intressesfärer. I enlighet härmed följs den tyska invasionen av Polen den 1 september av en sovjetisk den 17 september. Sovjetunionen ockuperar den östra delen av Polen och på sommaren 1940 även ­Estland, Lettland och Litauen. Terrorn utvidgas nu till de nya områdena.

1941–1945

Tyskland anfaller Sovjetunionen den 22 juni 1941. På hösten samma år deporteras 450 000 volgatyskar och hundratusentals andra etniska tyskar, som är sovjetiska medborgare till Centralasien. Sovjetunionen allierar sig nu med USA och Storbritannien. Efter att tyskarna besegrats i slaget vid Stalingrad 1943 trängs de tillbaka. På våren 1944 deporteras åtta hela folkgrupper, däribland tjetjenerna, från framför allt Kaukasus till Centralasien då de kollektivt anklagas för att ha sam­arbetat med tyskarna.

1945–1949

Kommunistiska lydregimer etableras i de östeuropeiska länder som i krigets slutskede kommit under sovjetisk kontroll: Polen, Tjeckoslovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Östtyskland.

1949–1953

Antikosmopolitkampanjen: judar rensas ut ur det offentliga livet såsom varande nationellt opålitliga ”kosmo­politer”. Tretton medlemmar av den under kriget upp­rättade Judiska antifascistiska kommittén avrättas 1952 för landsförräderi. I januari 1953 utpekas nio läkare, varav sex judar, som delaktiga i en komplott för att mörda de sovjetiska ledarna. Kampanjen avbryts dock efter ­Stalins död den 5 mars. Även Gulagsystemet börjar avvecklas.

1956

I ett hemligt tal vid den tjugonde partikongressen angriper den nye sovjetledaren Chrusjtjov Stalins utrensningar och personkulten kring denne, och kulturlivet får större frihet. Man får dock inte ifrågasätta själva systemet, och ett försök till politisk liberalisering i Ungern slås ned av sovjetiska trupper.

1964

Chrusjtjov avsätts och ersätts av Brezjnev och Kosygin. Det politiska och kulturella livet stramas åt igen, vilket leder till protester från intellektuella, de så kallade dissidenterna.

1968

Ett försök till politisk liberalisering i Tjeckoslovakien slås ned av sovjetiska trupper.

1985–1991

Gorbatjov kommer till makten 1985 och söker reformera sovjetsamhället. En större öppenhet ger möjlig­heter att mobilisera missnöjet med regimen, vilket sker framför allt på etnisk grund. Efter ett misslyckat kuppförsök av konservativa kommunister 1991 faller staten sönder och upplöses vid årsskiftet.