I Forum för levande historias arbete med att uppmärksamma brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer så har vi valt att också behandla den kommunistiska terrorn i baltstaterna under månaderna innan Estland, Lettland och Litauen formellt inkorporerades i Sovjetunionen. De var då sovjetiska lydstater.
Med lydstat (engelska: puppet state) menar man i diplomatisk historia en stat som är nominellt suverän och oberoende men som i verkligheten kontrolleras av en annan makt. Ett klassiskt exempel är Manshukuo (1932-1945), som var en lydstat till Japan. Detta förhållande gällde också för baltstaterna under en period på sommaren 1940.
Efter den sovjetiska ockupationen av Estland, Lettland och Litauen den 18 juni 1940 förblev de tre länderna för en tid formellt oberoende, även om de i praktiken var totalt kontrollerade av Sovjetunionen. Terrorn mot politiska motståndare inleddes också omedelbart och den trappades upp i samband med de allt annat än fria eller korrekt genomförda parlamentsval som hölls i de tre staterna 14-15 juli 1940. Tusentals människor arresterades då och deporterades till Sovjetunionen, de flesta för att aldrig återvända.
Efter parlamentsvalen 1940 ansökte de nya estniska, lettiska och litauiska regeringarna den 1 augusti om medlemskap i Sovjetunionen vilket också beviljades av Högsta sovjet den 3-6 augusti 1940. Därefter upphörde Estland, Lettland och Litauen att vara sovjetiska lydstater och blev istället formellt sovjetrepubliker i Sovjetunionen. De erkändes som sådana av många utländska makter, bl a av Sverige. USA erkände aldrig baltstaternas inkorporering i Sovjetunionen utan betraktade dem som ockuperade av främmande makt, men också den amerikanske presidenten George W. Bush använde i ett tal den 7 maj 2005 ”puppet government” för att beskriva den prosovjetiska regeringen i Lettland sommaren 1940.
Det är viktigt att understryka att det inte finns någonting i det historiska källmaterialet som antyder att Estland, Lettland eller Litauen skulle ha blivit medlemmar i Sovjetunionen om de inte blivit tvingade till det sommaren 1940. Det finns inte heller någonting som indikerar ett bredare folkligt stöd för inkorporeringen.
