Från och med september 1939 hade nazisterna börjat tvångsförflytta polska judar till så kallade getton i storstäderna. Så småningom började man även förflytta judar och zigenare från Västeuropa till dessa områden. Gettona som ofta var inhägnade av stängsel eller höga murar, blev snart överbefolkade och invånarna led svår nöd.
Så småningom började människor att tvångsförflyttas (deporteras) från dessa getton och andra platser till koncentrationsläger och förintelseläger. Transporterna skedde vanligtvis med tåg. Fångarna trängdes ihop i gods- eller boskapsvagnar utan mat eller vatten. Den största enskilda deportationen genomfördes under våren och sommaren 1944 då över 400 000 judar från Ungern deporterades till Auschwitz-Birkenau.
Vad var det för skillnad på olika sorters läger?
I slutet av andra världskriget fanns det hundratals arbets- och koncentrationsläger i Tyskland och i de tyskockuperade länderna. Bara några få av dessa var renodlade så kallade förintelse- eller utrotningsläger. I dessa läger mördades i princip alla som kom dit. I de andra lägren klarade sig en del människor: framförallt de som var friska och starka när de kom dit.
Drygt hälften av de judar som dog under Förintelsen gasades ihjäl. En stor del av de andra offren sköts, svalt, frös ihjäl eller ansträngdes till döds i arbetsläger.
Förintelseläger
Förintelselägrens enda uppgift var att med industriella metoder avliva människor. Det fanns endast fyra renodlade läger av den typen: Belzec, Sobibor, Chelmno och Treblinka. Så gott som alla människor som kom till dessa läger mördades genom gasning. Samtliga förintelseläger låg i det område som idag är Polen.
Kombinerade koncentrationsläger och förintelseläger
Det fanns också kombinerade koncentrationsläger och förintelseläger. De människor som kom dit skickades antingen direkt i döden eller blev utvalda för slavarbete. De kombinerade lägren var bland andra Auschwitz-Birkenau och Majdanek. I krigets slutskede, när tyskarna anade att de höll på att förlora kriget, förstördes gaskamrarna i Auschwitz och många viktiga dokument brändes.
Koncentrationsläger
De första tyska koncentrationslägren byggdes i samband med att Hitler kom till makten. I början var det främst kommunister, socialdemokrater, antinazister, judar och "asociala" som skickades till lägren. Officiellt sa nazisterna att syftet var att omskola och "civilisera" fångarna.
Nazisterna byggde nya koncentrationsläger i snabb takt och antalet fångar växte. Efter hand försämrades förhållandena i lägren. Fångarnas självkänsla bröts konsekvent ner. De fick arbeta hårt samtidigt som de fick för lite mat och misshandlades regelbundet. De hygieniska förhållandena var undermåliga och svåra sjukdomar härjade i lägren.
1936 tog SS-soldater över vaktrollen i koncentrationslägren. Till sin hjälp hade SS speciellt utvalda fångar, så kallade kapos, som ofta hade ett kriminellt förflutet. Vissa koncentrationsläger hade gaskammare som användes i mindre omfattning än i förintelselägren och de kombinerade koncentrations- och förintelselägren. Till dessa läger hör Natzweiler i Frankrike, Neuengamme nära Hamburg, Mauthausen i Österrike, Ravensbrück, Sachenhausen nära Berlin och Stutthof nära Gdansk.
Arbetsläger
Runt varje koncentrationsläger fanns arbetsläger som ofta låg i anslutning till stora industrier. Både statligt och privat ägda företag använde fångarna som slavarbetskraft. Fångarna användes bland annat i rustningsindustrin, vid vägarbeten och annat tungt kroppsarbete.
Olika läger och deras offer
Ravensbrück, TysklandRavensbrück var ett koncentrationsläger för framförallt kvinnor. I januari 1945 byggdes en gaskammare där minst 2 300 personer mördades med Zyklon B. Människor skickades till gaskamrarna ända fram till i april 1945, samtidigt som andra fångar fick tillstånd att lämna lägret med svenska Röda korsets vita bussar.
Antal offer: 92 000 människor
Förintelselägret Treblinka blev klart i juni (juli?) 1942. Hit kom mestadels judar från Polen. Alla byggnader i lägret var till för att avliva fångarna. Högst ett par hundra människor lyckades fly och överlevde till krigsslutet.
Sommaren 1942 var lägret överbelastat och döda kroppar samlades i högar. I november 1943 stängdes Treblinka och lägret jämnades med marken.
Antal offer: 900 000 människor
Chelmno var det första förintelselägret. Det var igång från den 8 december 1941 fram till juli 1944. Massmorden genomfördes med hjälp av specialbyggda skåpvagnar. Avgaserna från bilarnas motorer leddes in i skåpvagnen där de tätt sammanpackade människorna avled.
I början begravdes offren i ett skogsparti ett par kilometer utanför Chelmno. Senare brändes alla kroppar för att undanröja spåren. Man känner bara till tre fångar som överlevde Chelmno.
Antal offer: över 150 000 människor
Sobibor byggdes som ett förintelseläger. Hit kom judar från Sovjetunionen, Nederländerna, Belgien och Frankrike. Sobibor började användas i april 1942 och stängdes i oktober 1943. Motoravgaser användes vid avrättningarna. Samstämmiga uppgifter tyder på att gasningarna var utdragna vilket i en del fall ledde till att människor som inte dog av gasen sköts i efterhand. Endast ett tiotal människor överlevde.
Antal offer: 250 000 människor
Från och med hösten 1939 gasade nazisterna ihjäl arbetsoförmögna, mentalt och fysiskt funktionshindrade på kliniker i Polen och Tyskland. Totalt fanns sex kliniker där man utförde så kallade barmhärtighetsmord. En av dessa var Hadamar.
För att avliva fångarna användes gaskammare med koloxid. Liken brändes sedan i särskilda krematorier. Minst 120 000 människor dog på detta sätt i Tyskland och i Polen.
Lägret stod klart i oktober 1941 och användes från början för sovjetiska krigsfångar och judar som ansågs arbetsföra.
Majdanek var ett koncentrationsläger med gaskammare och i september 1942 började man att gasa ihjäl fångar i lägret. Stora mängder fångar sköts också i skogarna som omgav lägret. Den 3 november 1943 anlände flera tusen SS-män och mördade de flesta av de judiska fångarna, totalt över 30 000 personer. Knappt hälften av offren i lägret var judar, resten var sovjetmedborgare och polacker.
Antal offer: 125 000 människor
Förintelselägret Belzec öppnade i mars 1942. Här fanns sex gaskammare där man kunde ta livet av minst
5 000 människor om dagen. Fångarna anlände med tåg, drevs framåt med piskrapp och bajonettstötar och fördes in i en gång där det fanns gaskammare på båda sidorna. Liken grävdes ner i massgravar.
Gasningarna upphörde i december 1942. Därefter fick judiska fångar gräva upp massgravarna och bränna kropparna. Detta arbete avslutades i juni 1943 när lägret jämnades med marken. De kvarvarande judarna togs till Sobibor. Endast två personer överlevde Belzec, genom att fly.
Antal offer: 600 000 människor
Auschwitz första del stod klart i maj 1940. Från början var det ett koncentrationsläger för polska politiska fångar. Flera stora industriföretag lockades till Auschwitz av Himmler som ville utveckla lägrets "industriella funktion". Våren 1941 fick lägerchefen Rudolf Höß i uppdrag att utvidga lägret så att det skulle rymma 30 000 fångar och anlägga ett annex som skulle rymma 100 000 krigsfångar.
I september 1941 gjordes ett första försök med cyanvätegas som innehåller Zyklon B i Auschwitz. De första offren var sovjetiska krigsfångar.
I juni 1942 utsågs Auschwitz-Birkenau till centrum för utrotning av judar i stor skala och judar från hela Europa började massdeporteras dit. Flera stora gaskammare byggdes som samtidigt kunde avliva 2 500 människor.
När tågen stannade vid infarten till lägret gjorde SS ett första urval av vilka som skulle få leva. Ungefär 25 procent av de starkaste och mest arbetsföra fångarna fick leva. Deras skägg och hår rakades av och de skickades så småningom till olika arbetsläger.
De övriga; sjuka, äldre, barn och gravida kvinnor, skickades raka vägen till gaskamrarna. Offren var ända till slutet ovetande om vad som skulle hända. De som skulle mördas fördes till ett omklädningsrum som låg intill ett rum som SS kallade duschrum. De fick en "tvålbit" innan de fördes in i duschrummen. Sedan stängdes dörrarna och en SS-man skyddad av gasmask släppte ner Zyklon B genom taket eller från en lucka i väggen. Några minuter senare bar tvångskommenderade fångar bort liken till ett krematorium. Dessa fångar hade även till uppgift att ta till vara offrens hår och guldplomber.
Antal offer: cirka en miljon människor
Dachau blev klart 1933 och var det första koncentrationslägret. Det byggdes från början för att rymma 5 000 politiska fångar. Enligt ett dekret från inrikesministeriet den 14 oktober 1933 skulle dessa personer "till skydd för folk och stat" hållas fängslade i koncentrationsläger så länge polismyndigheten ansåg det nödvändigt. Ingen domstol användes.
Enligt reglementet skulle fångarna omedelbart arkebuseras som myterister om de vägrade att arbeta. Dachau hade en gaskammare men den användes endast i liten omfattning.
Antal offer: 30 000-40 000 människor
Bergen-Belsen, Tyskland
1940 öppnade Bergen-Belsen som ett koncentrationsläger för krigsfångar. Från 1943 var det också ett läger för judiska fångar, där människor dog av svält och sjukdom. En av dem som dog här var Anne Frank.
Antal offer: 30 000-40 000 människor
