1918
Efter första världskriget bildas Weimarrepubliken. Det är en demokratisk stat, där judarna har fulla medborgerliga rättigheter. Republikens första år präglas av stor ekonomisk instabilitet och politisk oro. De allierade länderna från första världskriget (Frankrike, Storbritannien, Sovjetunionen och USA) kräver Tyskland på stora skadestånd. Radikala extrema partier bildas på både höger- och vänsterkanten.
1919
Det högerorienterade tyska arbetarpartiet Deutsche Arbeiterpartei startas i München och den 20-årige Adolf Hitler ansluter sig. Det första året fungerar han som partiets talesman. Partiet antar ett ”nationalsocialistiskt” program.
1920
Partiet byter namn till Nationalsocialistische Deutsche Arbeiterpartei, NSDAP och spelar på de rådande extremistiska stämningarna i Tyskland. Nya medlemmar skaffas både genom känslosam propaganda och genom våld.
NSDAP tog tidigt starkt intryck av Voelkisch-rörelsens idéer om den gamla germanska mytomspunna folkgemenskapen. Idéerna var vitt spridda och många av rörelsens tankar kom att införlivas i det nazistiska partiprogrammet. Bland annat sågs historien som en kamp mellan den andliga blonda nordiska hjälten och den parasiterande juden som förknippades med stadslivet. Voelkisch-rörelsen betonade banden mellan folket och jorden, mellan Blut und Boden. Den rasistiska antisemitism som fanns inom Voelkisch-rörelsen var central även i det nazistiska partiprogrammet. Judarna ansågs genom sin ”ras” vara underlägsna och detta kunde aldrig förändras, eftersom det hade genetiska orsaker.
Nazisterna påverkades dessutom av socialdarwinismen, som tolkades som att vissa individer eller grupper dominerar genom sin medfödda genetiska överlägsenhet. Idén hade fått stor genomslagskraft under slutet av 1800-talet när det passade väl in i samhällsklimatet. De vitas maktpositioner i kolonierna kunde rättfärdigas med att de tillhörde en högre stående ”ras”.
För nazisterna var det också viktigt att få upprättelse efter nederlaget i första världskriget. Man talade om att Tyskland behövde utvidga sitt ”livsutrymme” (Lebensraum) framför allt österut, där man ansåg att befolkningen utgjordes av lägre stående folk.
1921
Den 29 juli blir Adolf Hitler partiledare för NSDAP, det tyska nationalsocialistiska arbetarpartiet. Partiet har knappt 1 000 medlemmar. NSDAP förkastar det demokratiska styrelseskicket med flerpartisystem och förespråkar en stark centralstat uppbyggd kring en ledare med diktatorisk makt, en Führer.
1923
Under ett möte med regeringsrepresentanter i en ölkällare i München den 9 november försöker Hitler och 600 SA-män erövra makten i Tyskland. Under revolverhot tvingar sig Hitler till talarstolen och uppmanar alla att ansluta sig till en ny regering. Morgonen därpå marscherar 3 000 nazister till krigsdepartementet där det utbryter skottlossning. 16 nazister och 3 poliser dödas. Hitler och några av de andra kuppmännen ställs inför rätta och döms till fängelsestraff, några frikänns. NSDAP och SA förbjuds.
Adolf Hitler tillbringar nio månader i fängelse och skriver boken Mein Kampf, som snart blev nationalsocialisternas bibel. I boken lade Hitler fram sitt politiska manifest och berättade sin ”livshistoria”. Efter fängelsetiden ägnar Hitler stor kraft åt att bygga upp partiet.
1925
NSDAP blir ett tillåtet parti igen, på villkor att de följer lagen.
1920-talets slut
Nazisterna kämpar om den politiska makten och propagandan blir alltmer aggressiv. Den ekonomiska situationen och arbetslösheten blir allt värre. Judarna beskylls för nederlaget i första världskriget och för den ekonomiska depressionen. Fler och fler tyskar ser i det nazistiska partiet en räddning ut ur den politiska och ekonomiska misären.
1929
SS (Schutzstaffel), skyddsavdelningarna, de så kallade ”svartskjortorna” bildas. Deras funktion är att fungera som "Hitlers svarta livgarde". Befälhavare är Heinrich Himmler.
1930
Nazisterna dominerar det politiska livet med sin våldsamma propaganda och i riksdagsvalet den 14 september får NSDAP sitt genombrott och blir näst största parti med över 18 procent av rösterna.
1932
Nazistpartiet har 800 000 medlemmar och får 14 miljoner röster i valet, strax över 37 procent av det totala antalet röster. Det gör partiet till Tysklands största parti.
1933
30 januari utser president Hindenburg Adolf Hitler till Tysklands rikskansler (statsminister) i en koalitionsregering med konservativa partier och högerpartier. Under dagarna som följer börjar Hitler avskaffa det demokratiska systemet. Med hjälp av undantagslagar inskränker han yttrandefriheten, pressfriheten och organisationsfriheten. Exceptionella befogenheter ger honom också rätt att med hjälp av polisen och stormtrupperna Sturmabteilung, SA, de så kallade brunskjortorna, bekämpa "högförräderi", sabotage och störande av allmän ordning. Meningsmotståndare och oppositionella arresteras eller beläggs med munkavle.
Hitler börjar också omedelbart planera för en utvidgning av det tyska territoriet. Den första åtgärden är att upprusta armén, vilket enligt fredsfördraget 1918 efter första världskriget är helt förbjudet för Tyskland.
Den 27 februari härjas riksdagshuset i Berlin av en gåtfull eldsvåda. Skulden för branden läggs på kommunisterna, som för nazisterna är synonymt med judarna En ung, förvirrad holländare som sägs vara aktiv kommunist arresteras och sägs vara ansvarig för branden. Hermann Göring, en av Hitlers närmaste män, ger därefter order om att sätta de främsta ledarna i kommunistpartiet och över 4 000 aktiva medlemmar i fängelse.
Den politiska oron i landet ökar och nazisterna utnyttjar tillfället till att begränsa den politiska friheten. All politisk opposition undertrycks, man arresterar och terroriserar oliktänkande. Koncentrationsläger för politiska meningsmotståndare, dit man utan rättegång för fångar, upprättas. Det första koncentrationslägret Dachau startas redan i mars 1933.
I mars inrättar också Hitler ett speciellt propagandaministerium med Joseph Goebbels som chef. Ministeriet ska samordna och planera propagandan.
9 mars organiserar nazisterna de första upploppen mot judar i Tyskland.
Antisemitismen, judehatet, var och är ett av de viktigaste inslagen i den nazistiska ideologin. Enligt denna är inte alla raser lika värda. Den överlägsna rasen är den tysk-ariska medan alla andra "raser" ses som biologiska hot mot att hålla den tyska rasen "ren". Under mellankrigstiden finns det cirka 550 000 judar i Tyskland.
Äktenskap mellan judar och icke-judar smädas offentligt. En judisk affärsman och hans tyska flickvän tvingas bära förnedrande skyltar på gatorna i Cuxhaven, Tyskland. På kvinnans skylt står det: "Jag är det största svinet här på orten och ger mig bara i lag med judar". På mannens skylt står: "Som judepojke tar jag bara tyska flickor med mig på rummet". (Foto:Bildarchiv Preussischer Kulturbesitz)
1 april inleder nazisterna en bojkott mot judiska affärer och företag. Bakgrunden är att judar utomlands har börjat protestera mot den nazistiska regimens behandling av de tyska judarna. Hitler störs av protesterna och vill hämnas. Med bojkotten inleds en nationell kampanj mot det judiska folket. SA-män blockerar judiska affärer och ser till att judestjärnor och texter som "Tyskar, försvara er! Köp ingenting från judar" målas över tusentals dörrar och fönster.
Några dagar senare utfärdas den första "ariska lagen" som innebär att judarna utestängs från statsförvaltningen och att de förbjuds att arbeta som bland annat universitetslärare och advokater.
I april förbjuds också den religiösa rörelsen Jehovas vittnen. Anledningen till det är bland annat att de troende inte vill svära trohetseden till Hitler och att de konsekvent vägrar att göra militärtjänst. Medlemmarna förlorar därmed sina jobb och pensioner och får inte längre ta del av det sociala välfärdssystemet. Många hamnar i fängelse och senare i koncentrationsläger. Det finns 1933 mellan 20 000 och 30 000 vittnen i Tyskland.
För att bekämpa den "judisk-materialistiska" andan uppmanar nazisterna till bokbål av böcker skrivna av judar och antinazistiska författare, eller helt enkelt böcker som uppfattas som ”otyska”. Över hela Tyskland brinner den 10 maj böcker av bland annat Heinrich Mann, Karl Marx, Heinrich Heine, Ernst Bloch och Sigmund Freud.
I juni har koncentrationsläger öppnats i Dachau, Buchenwald, Sachsenhausen och Ravensbrück. Lägren inrättas som ett led i den "allmänna ordningen" och främst rör det sig om aktiva antinazister och politiska oppositionella, det vill säga "statsfiender", som ska isoleras och "omskolas" i lägren.
Den 14 juli blir Tyskland en enpartistat. Nazisterna förbjuder alla andra partier i Tyskland och sätter riksdagen ur funktion. Fria fackföreningar accepteras inte. Judiska immigranter från Polen förlorar sina tyska medborgarskap.
Samma månad införs en lag om tvångssterilisering av personer med ärftliga sjukdomar och funktionshinder. Forskarnas argument för behandlingen är att förbättra den tyska rasen och spara framtida vårdkostnader. Mellan 320 000 och 350 000 tyska utvecklingsstörda, handikappade och kroniskt sjuka steriliseras.
I juli är också koncentrationslägren i full gång. 27 000 politiska fångar är internerade. Bara i Preussen finns ett tjugotal läger. Interneringens huvudsakliga funktion är att bryta ner det politiska motståndet. Under hösten 1933 spärras även personer som benämns som ”asociala”, tiggare, luffare och kriminella, in i lägren.
Samtidigt genomförs utrensningsaktioner av dislojala medlemmar inom det egna partiet. Personer som Hitler tror kan hota hans position som ledare, avsätts eller till och med mördas. Bland andra mördas Ernst Röhm, ledaren för SA.
Från den 29 september får tyska judar inte längre äga land.
Från den 4 oktober får de inte längre vara tidningsredaktörer.
Den 24 november blir arbetslöshet olagligt. Nazisterna inför en lag som innebär att vaneförbrytare, vilket inkluderar tiggare, hemlösa, alkoholister och arbetslösa, ska skickas till koncentrationsläger.
Under dessa första månader vid makten satsar den nazistiska regimen på uppbyggnadsarbete. Ekonomin blir något bättre, arbetslösheten sjunker, armén rustas upp och den tyska självkänslan växer. Det tyska folket ser förbättringar och Hitlers ställning stärks. Också i valet 1933 är nazistpartiet Tysklands största parti.
1934
Från och med den 17 maj omfattas inte längre judar av den tyska sjukvårdsförsäkringen.
President Hindenburg dör den 2 augusti och Hitler blir ledare och rikskansler (Führer und Reichskanzler). Hitler övertar också presidentämbetet, det vill säga posten som statschef. Den nazistiska statsformen saknar en skriven författning och det "Tredje Riket", det nya imperiet som Hitler vill skapa, blir en totalitär diktatur med flera maktcentra, alla lojala med Hitler. (Första riket var den tyska delen av romarriket med efterföljande småriken år 962 – 1806, Andra riket var Bismarcks Tyskland mellan 1871 – 1918.) Syftet är att koncentrera alla viktiga samhällsfunktioner till partiet, låta den nazistiska ideologin genomsyra hela samhället och sudda ut gränsen mellan partiet och statsapparaten. På några månader förändras Tyskland från en parlamentarisk demokrati till en totalitär stat där Adolf Hitler har absolut makt.
1935
Från och med 1935 är det Gestapo, säkerhetspolisen, som har ansvaret för koncentrationslägren.
Samma år genomförs en folkomröstning i Saar, området mellan Tyskland och Frankrike, som i Versailles-freden efter första världskriget tillfallit Frankrike. Invånarna röstar för att området ska tillhöra Tyskland. Den brittiska politiken är försonlig, och man ger efter för att inte äventyra freden med Tyskland. Samma år skrivs också ett avtal som ger Tyskland möjligheter att upprusta sin armé, ett beslut som senare tedde sig ödesdigert.
Den 26 juni inför nazisterna en lag som tillåter läkare att utföra tvångsaborter för att förhindra att ärftliga sjukdomar förs vidare.
1935 införs också en lag där bara misstanken om homosexualitet eller annat ”misstänkt beteende” är grund för arrestering.
Den 15 september träder Nürnberglagarna, antijudiska raslagar, i kraft i Tyskland. Judarna görs till en andra klassens medborgare eftersom endast personer av "tyskt blod" kan vara riksmedborgare. Judarna berövas sin rösträtt och äktenskap mellan judar och "arier" förbjuds. Till judar räknas alla som, oavsett religion, har minst en mor- eller farförälder som är judisk.
1935 kommer också Leni Riefenstahls film Triumph des Willens, Viljans triumf.
Allmän värnplikt införs i Tyskland och konflikten med Jehovas vittnen blir värre.
1936
Tyska trupper marscherar västerut över floden Rhen. De allierade, som inte vill ha någon konflikt nu heller, och dessutom överskattar den tyska arméns möjligheter, avstår från åtgärder.
I mars sätts SS-trupper in som vakter vid koncentrationslägren.
I augusti upprättas en myndighet som har till syfte att öka antalet födda tyska barn för att främja ”den ariska rasens fortbestånd”. Myndigheten ska bekämpa homosexualitet och förhindra friska kvinnor från att göra abort.
Under 1936 etableras ett rashygieniskt institut som bland annat skulle kartlägga alla romer och bestämma om de var ”rasligt rena”. Institutet kommer fram till att över 90 procent av den romska befolkningen var ”uppblandad”, inte ”rasren”. Detta får till följd att romerna utsätts för en liknande behandling som judarna.
Medlemskap i ungdomsrörelsen Hitlerjugend blir obligatoriskt. Under lekfulla former drillas ungdomarna i sport, samtidigt som den nazistiska ideologin förmedlas på olika sätt.
1937
Från och med januari stängs tyska judar ute från flera olika yrken. Bland annat är det inte längre tillåtet för judar att undervisa tyskar eller att arbeta som revisorer eller tandläkare.
Mellan 1937 – 1939 är förföljelsen av homosexuella män som värst. Aktioner mot olika mötesplatser genomförs och ett nätverk av informatörer sätts upp.
1938
Från och med 1938 skickas homosexuella män till koncentrationsläger.
Tyskland går in i Österrike i mars. I Wien tas nazisterna emot av jublande folkmassor, Hitler hyllas som en hjälte och Österrike införlivas med det tyska riket. Detta, Anschluß, sker i princip helt utan motstånd. Koncentrationslägret Mauthausen öppnar nära Linz. Judar börjar trakasseras offentligt.
Bilden visar hur den judiska befolkningen i Wien tvingas skura gator. (Foto: Bildarchiv Preussischier Kulturbesitz)
I april införs en bestämmelse om att tyska och österrikiska judar måste registrera sin förmögenhet och egendom. Två månader senare får judar inte längre bedriva handel eller arbeta som läkare.
Den 17 augusti införs en ny namnlag som tvingar alla judiska kvinnor att lägga till namnet Sarah och alla judiska män att lägga till namnet Israel i sina pass.
Den 29 september sker en uppgörelse i München mellan Tyskland och västmakterna. Hitler kräver att Sudetlandet, det tysktalande området i Tjeckoslovakien, ska tillhöra Tyskland. Han hotar med en invasion om inte kraven tillgodoses. För att undvika krig tillmötesgår västmakterna Hitler.
Alla tyska judar tvingas från och med den 5 oktober att ha ett stort J i sina pass. Märkningen försvårar för judarna att få tillträde till allmänna lokaler och platser och många av dem som försöker emigrera direktavvisas vid gränserna. Vissa forskare hävdar att det var de neutrala länderna Sverige och Schweiz som utövade påtryckningar för att passen skulle märkas på detta sätt. Antalet judar som lämnade Tyskland mellan 1933 och 1938 har uppskattats till cirka 150 000. De flesta emigrerade till Palestina, USA, Latinamerika, Kina och till länder i Öst- och Västeuropa.
Den 28 oktober arresterar nazisterna 17 000 polska judar som är bosatta i Tyskland och skickar tillbaka dem till Polen. Polen vägrar dem inträde så de tvingas att leva i ett ingenmansland vid gränsen i flera månader.
Natten efter den 9 november inträffar det som kommit att kallas Kristallnatten. Antijudiska upplopp bryter ut i Tyskland och Österrike. Våldsdåden utlöses av att en polsk-judisk student i Paris, Herschel Grynszpan, skjutit den tyske diplomaten von Rath. Grynszpan är arg och förtvivlad över hur hans föräldrar, som tillhör gruppen judar som skickats tillbaka till Polen, behandlas.
Under Kristallnatten skövlas 191 synagogor och 7 500 affärer plundras. Tusentals människor misshandlas och 91 människor dödas. Trottoarerna fylls av glassplitter från skyltfönstren – därav benämningen Kristallnatten. Omkring 30 000 judar skickas till Dachau och andra koncentrationsläger. Inom några veckor arresteras även tusentals tyska och österrikiska zigenare. Aktionen under Kristallnatten iscensätts av SS och SA enheter på uppdrag av Josef Goebbels.
Den 12 november bestämmer nazisterna att judarna ska bötfällas för förstörelse under Kristallnatten eftersom de har orsakat dessa skador genom "att provocera det tyska folket till en rättmätig vrede". Mord på judar under upploppen bestraffas inte.
1939
Den 21 februari börjar nazisterna beslagta de tyska judarnas guld- och silverföremål.
Tyskland ockuperar den 15 mars resten av Tjeckoslovakien, inte bara Sudettyskland, och bryter därmed mot Münchenöverenskommelsen. Nazisterna bedriver terror mot lokalbefolkningen. Särskilt hårt drabbas de 350 000 judarna.
Den 1 september invaderar Tyskland Polen. Strax innan har Hitler och Stalin undertecknat en hemlig ickeangreppspakt där parterna kommit överens om att dela upp Polen mellan sig och att Sovjetunionen alltså inte ska hindra de tyska styrkorna, eller tvärtom. Sovjetunionen får också fria händer i Baltikum. De polska trupperna är dåligt utrustade för ett modernt krig och den polska armén besegras på bara några dagar av de tyska och ryska styrkorna. Efter fem veckor är Polen utplånat som självständig stat.
Kort tid efter invasionen börjar nazisterna bedriva terror mot den polska lokalbefolkningen. Tusentals människor förs till koncentrationsläger. Nazisterna kidnappar också omkring 50 000 polska barn med "ariskt" utseende och för dem till fosterhem i tyska familjer. Ett flertal av dessa barn anses sedan inte möjliga att "förtyska" och hamnar i speciella barnläger där de lider av svält och sjukdomar.
Under den sovjetiska ockupationen av Polen 1939 – 1941 deporteras 750 000 polacker till arbetsläger i Sovjetunionen och minst 15 000 polska officerare mördas av den sovjetiska armén. Samtidigt arbetade cirka 2 miljoner polacker som slavarbetare i Tyskland under kriget och ungefär lika många icke-judiska polacker mördades av nazisterna.
Den 3 september förklarar England och Frankrike krig mot Tyskland.
Med start den 19 september beslutar Reinhard Heydrich, som var chef för säkerhetstjänsten och Gestapo, att fördriva polska judar från landsbygden till städerna där de placeras i särskilda statsdelar, så kallade getton. Senare skickas många av dessa till koncentrationsläger.
I oktober genomförs de första gasningarna. Arbetsoförmögna, handikappade och utvecklingsstörda i Polen gasas till döds i skåpvagnar med hjälp av koloxid. Strax därpå påbörjas den så kallade Aktion T4 i Tyskland. Också där gasas handikappade och utvecklingsstörda ihjäl. Minst 120 000 människor blir offer för nazisternas så kallade "barmhärtighetsdödande". Det finns sex kliniker i Tyskland som utför barmhärtighetsmord.
Från den 23 november tvingas polska judar över 10 år bära gula stjärnor på kläderna.
1939 är cirka 6000 Jehovas Vittnen internerade i olika fängelser eller läger.
Med start 1939 och fram till krigsslutet bildar nazisterna totalt 356 getton i Polen, Sovjetunionen, Rumänien, Ungern, Estland, Lettland och Litauen. Tvångsförflyttningarna av polska judar börjar i september 1939.
1940
Den 12 februari sker den första deportationen av polska judar till koncentrationsläger.
Bilden föreställer en deportation från gettot i Lodz, Polen.
(Foto: IMS/AKG)
Den 9 april ockuperas Danmark och Norge.
Frankrike invaderas den 10 maj. 1940 invaderas också Belgien, Holland och Luxemburg.
I maj står Auschwitz första del klar. Det är från början ett läger för polska politiska fångar.
I juli informeras judiska ledare i Berlin, Prag, Warszawa och Wien av nazisterna om Madagaskarplanen, en plan för att deportera flera miljoner judar till Madagaskar. Planen slopas redan senare samma år.
7 oktober invaderar Tyskland Rumänien. Judar och zigenare utsätts för terror.
Warszawas getton avskiljs från omvärlden den 1 november. Införseln av livsmedel stryps och befolkningen, som trängs i tusental i överbefolkade ruckel, lider av svält, köld och sjukdomar. Dödstalen stiger.
Bilden föreställer en judisk pojke i Warszawas getto 1940. (Foto: IBL)
1941
Nazisterna hetsar under januari till massmord på judar i Rumänien. Antisemitismen är djupt rotad i landet. Men Rumänien vill inte framstå som en tysk satellitstat och går därför inte med på att deportera judarna. Judehetsen leder dock till att minst 2 000 judar dödas.
Bilden föreställer rumänska judinnor som blivit slagna av rumänska fascister. (Foto: IMS)
Tyskland ockuperar Bulgarien den 2 mars. Landets 50 000 judar far mindre illa än i andra ockuperade länder tack vare ett folkligt stöd för deras sak hos bulgarerna.
Den 6 april invaderar Tyskland Jugoslavien och Grekland. Under sommaren gasas kroatiska judar ihjäl i lastbilar av den fascistiska Ustasjarörelsen. Knappt ett år senare startar massdeportationer av judar från Jugoslavien och Grekland till dödslägren i öst.
Tyskland fortsätter sitt anfallskrig. Den 22 juni invaderas Sovjetunionen. Utrotningen av "fientliga element", som till exempel judar, sätter omedelbart igång. I de västra delarna av Sovjetunionen, som invaderats, bor cirka tre och en halv miljon judar.
De så kallade insatsgrupperna (Einsatzgruppen) bildas för att operera bakom stridslinjerna, som ett slags rörliga dödspatruller. Deras uppgift är att arkebusera judar, men också funktionärer i det sovjetiska kommunistpartiet, partisaner och romer som bor på de erövrade områdena. I alla byar och städer som armén lägger under sig samlas dessa människor helt enkelt ihop och dödas.
Det finns fyra insatsgrupper, som opererar från Estland i norr till Ukraina i söder. Dödsskjutningarna sker för det mesta vid någon ravin i ett skogsparti i närheten av byn eller staden. De flesta offren arkebuseras vid randen av gravar som de själva tvingats gräva och sedan ställa sig vid randen av för att när skottet träffar falla ner i massgraven. Andra bränns levande, till exempel i Minsk, eller dränks, bland annat i Svarta havet. Från och med hösten 1941 börjar insatsgrupperna gasa ihjäl sina offer i skåpbilar genom att leda in avgaserna från motorn in i skåpvagnen så att de tätt sammanpackade människorna avlider.
Mellan 1941 och 1942 mördas närmare en miljon människor av insatsgrupperna. Tusentals judiska samhällen som hade funnits i hundratals år utplånades på detta sätt.
I september anläggs ett koncentrationsläger i Majdanek nära Lublin i Polen.
Den 3 september testas gasen Zyklon B för massmord för första gången i Auschwitz. Gasningar sker sedan i lägret fram till december 1942. Gasandet av människor i större omfattning förläggs till dellägret Birkenau i Auschwitz från våren 1942.
Från och med den 15 september måste alla judar i det stortyska riket bära gula stjärnor på sina kläder.
Bilden föreställer två små judiska barn med den gula stjärnan på sina kläder. (Foto: USHMM Photo Archives)
Den 17 september inleds den stora deportationen av tyska judar till koncentrationslägren.
33 771 judar från Kievområdet avrättas den 29 september i ravinen Babij Jar nära Kiev i dåvarande Sovjetunionen. Medlemmar i Einsatzgruppe C befaller judarna att ställa upp sig vid kanten av ravinen och avrättar dem sedan med skott i nacken.
Insatsgrupperna utför den 23 oktober ytterligare en massaker. 19 000 judar i Odessa i dåvarande Sovjetunionen mördas.
Den 8 december tas förintelselägret Chelmno i Polen i bruk, som första läger. Offren placeras i skåpbilar. Bilarna kör sedan omkring medan avgaserna från motorn leds in i lastutrymmet. Några av de första som dog på detta sätt var 5000 romer.
1942
1942 ändras den tyska nazistiska politiken och nazisterna börjar göra upp nya planer. Under en konferens den 20 januari i Wannsee lägger nazisterna upp planerna för "den slutgiltiga lösningen av judefrågan i Europa", vilket troligen helt enkelt ska utläsas ”utrotning”. Nazisternas språkbruk var ofta medvetet vagt och särskilda kodord användes. Till exempel betydde "transport österut" deportation medan uttrycket "specialbehandling" betecknade likvidation, det vill säga mord. Reinhard Heydrich får i uppdrag att beräkna hur många judar som bor i Europa. Han kommer fram till att det finns 11 miljoner. Cirka 8 000 av dessa bor i Sverige.
Massmorden på judar med hjälp av Zyklon B i Auschwitz-Birkenau fortsätter under 1942. Kropparna begravs i massgravar.
I mars öppnar förintelselägret Belzec i Polen. Massmord sker med hjälp av motoravgaser på samma sätt som i Chelmno.
Förintelselägret Sobibor i Polen tas i bruk i april. Också här mördas fångarna med motoravgaser.
Den 15 maj kommer Himmler med ett förslag till Grawitz, som är chef för SS-läkarna: kanske kan koncentrationslägerfångarna användas för medicinska experiment? Som ett första experiment föreslås att koncentrationslägerfångar ska användas för experiment med att dricka saltvatten. Grawitz tycker att det är ett bra förslag och anser att romer i Auschwitz ska användas för experimentet. Senare utsätts romer också för bland annat plågsamma experiment med senapsgas, tyfussmitta och köldbad.
Bilden föreställer ett experiment i Dachau där man undersöker hur länge en fånge överlever i isvatten.
(Foto: Bildarchiv Preussischer Kulturbesitz)
Förintelselägret Treblinka i Polen öppnar i juli Några veckor senare deporteras bland annat 300 000 judar från gettot i Warszawa dit. Motoravgaser används för att mörda de deporterade. Sommaren 1942 är lägret överlastat och döda kroppar samlas i högar.
I juli ger nazisterna också order om att romer i Polen ska placeras i getton och läger. Tusentals romer dör i olika massakrer runt om i Polen och ett stort antal skickas till koncentrationsläger.
Den 9 september grävs 107 000 redan begravda kroppar upp i Auschwitz för att brännas. Detta eftersom grundvattnet annars riskerade att bli förorenat.
I oktober inrättas gaskammare i koncentrationslägret Majdanek. I och med det börjar man använda Zyklon B för att mörda fångarna, tidigare hade man också i Majdanek använt motoravgaser. Totalt beräknas 60 000 judar ha dödats i Majdanek.
I november utförs ett massmord på 170 000 judar i Bialystok i östra Polen.
Förintelselägret Belzec stänger i december efter att 600 000 personer har mördats där. Endast två personer kommer levande därifrån. Alla byggnader rivs och jord plogas över för att inget ska synas.
1943
I augusti stänger förintelselägret Treblinka i Polen efter att 900 000 personer har mördats där. Endast ett fåtal fångar som flytt överlever till krigsslutet. Lägret jämnas med marken.
Danska motståndsrörelsen lyckas under oktober rädda 7 000 judar till frihet i Sverige. Nazisterna lyckas totalt gripa 475 danska judar. Bilden föreställer en båt med danska judar på väg till Sverige. (Foto: Nordfoto/FLT Pica)
Den 14 oktober stänger förintelselägret Sobibor i Polen efter att 250 000 personer har dödats där. Endast några tiotal fångar överlever till krigsslutet. Alla spår efter lägret avlägsnas och träd planteras.
I november stänger förintelselägret Treblinka och jämnas med marken.
Den 3 november anländer tusentals SS-män till koncentrationslägret Majdanek och mördar de flesta av de judiska fångarna, totalt över 30 000 personer.
1944
Den 19 mars inleds Tysklands ockupation av Ungern. Ungern har en judisk befolkning på 725 000 personer och sedan flera år en antisemitisk lagstiftning, men regeringen har länge motsatt sig deporteringar. Men i samband med Tysklands ockupation av Ungern kommer Eichmann personligen till Budapest. På sju veckor, mellan den 15 maj och den 9 juli deporteras över 400 000 ungerska judar till Auschwitz-Birkenau. Detta är den största deportationen under hela andra världskriget.
Bilden är tagen i Auschwitz 1944 och föreställer nyanlända ungerska judar. (Foto: Bildarchiv Preussischer Kulturbesitz)
I Auschwitz-Birkenau ökas mordfrekvensen under juni. Upp till 9 000 personer per dag dör i gaskamrarna.
Den svenske diplomaten Raoul Wallenberg kommer i juli till Budapest där han lyckas rädda tiotusentals judar från att deporteras.
Den 24 juli befriar sovjettrupper fångarna i koncentrationslägret Majdanek. Nyheten om vad som hade pågått i lägret blir känd och kablas ut i världspressen.
I juli stänger förintelselägret Chelmno.
Under september mördas de romer som finns kvar i polska getton och läger. Totalt beräknas 35 000 polska zigenare ha dött i Polen under den nazistiska ockupationen.
Den 25 november ger Himmler order om att förstöra gaskamrarna i Auschwitz för att inga bevis ska lämnas till eftervärlden. Ordern utfördes sedan i mitten av januari före Sovjettruppernas ankomst.
1945
Under januari tar nazisterna med lägerfångarna på så kallade dödsmarscher väster ut, undan den sovjetiska armén. Tiotusentals överlevande tvingas ut på vandringar under mycket dramatiska förhållanden. En stor del av fångarna omkommer under marscherna. De som börjar snubbla eller inte kan hålla takten skjuts ner direkt. Många dör också av hunger och köld.
I januari byggs en gaskammare i koncentrationslägret Ravensbrück. Minst 2300 människor, framförallt kvinnor, hinner mördas. Människor skickas till gaskamrarna ända fram till april, samtidigt som andra fångar får tillstånd att lämna samma läger med svenska Röda korsets vita bussar.
Den 27 januari befrias Auschwitz av den sovjetiska armén. Vid det här laget har över en miljon personer dött i lägret. De sovjetiska soldaterna hittar endast några tusen överlevande fångar, som har blivit kvarlämnade.
Engelsmännen fritar den 15 april drygt 40 000 fångar från Bergen-Belsen. Många av fångarna från dödsmarscherna har trängts ihop i Bergen-Belsen och det råder svår hungersnöd i det överbefolkade lägret.
Bilden är tagen i Bergen-Belsen den 17 april och föreställer SS-kvinnor som de allierade har kommenderat ut för att begrava döda lägerfångar. (Foto: IMS/AKG)
Den 30 april begår Adolf Hitler självmord i en bunker tillsammans med Eva Braun som han dagen innan har gift sig med.
8 maj, 1945. Fred i Europa.
Den 20 november inleds Nürnbergprocessen. Huvudansvariga nazister ställs inför rätta. Åtalet rör tre huvudområden: Brott mot freden, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Till den senare kategorin räknas bland annat förföljelse på raslig och religiös grund, utrotning och förslavande. Domarna avkunnar bland annat tolv dödsdomar och tre livstidsstraff.
Bilden föreställer några av de åtalade krigsförbrytarna. (Foto: SVT Historiska Bildarkivet.)
