Ganska snart efter att den nazistiska regimens anti-judiska åtgärder infördes, började den judiska befolkningen organisera ”självhjälp” av olika slag, finansiell assistans, medicinsk vård, olika utbildningsinsatser, liksom ett aktivt kulturliv existerade. De första åren efter att Hitler kom till makten emigrerade tiotusentals judar på eget initiativ. Men allt eftersom förhållandena blev sämre och man förlorade egendom och ekonomiska medel, började judiska organisationer hjälpa till med emigrationsprocessen. Under slutet av 30-talet drev också den nazistiska regimen på för att få judarna att flytta från Tyskland. Problemet var att inte många länder öppnade sina gränser för dessa flyktingar.
Efter Kristallnatten erbjöd sig Storbritannien att ta emot 10 000 barn, de flesta judiska flyktingar. Många av dessa barn skulle aldrig återse sina föräldrar.
