I mars 1933 inrättade Hitler ett speciellt propagandaministerium med Joseph Goebbels som chef. Ministeriet skulle samordna och planera propagandan i Tredje riket.
Nazisterna var mästare på att använda propaganda. Samtidigt som budskapet var enkelt, var metoderna sofistikerade. Hitlers tal var enkla och raka. Budskapet var att juden var Tysklands fiende nummer ett: han parasiterade på det tyska samhället, tillhörde en underlägsen ras och måste bort. Man använde radio, film, teater, press, litteratur och vuxenutbildning för att förmedla kärnan i ideologin till befolkningen. Man anordnade massmöten där det tyska folket fick känna sig delaktiga i en stor och mäktig organisation.
I veckotidskriften Der Stürmer spreds grov antisemitisk propaganda. De enkla texterna handlade om hur perverterade och underlägsna judarna var. I tidningens mycket populära tecknade serier porträtterades ”juden” som ful och svartmuskig med stor böjd näsa, tjocka läppar och hårig kropp.
Filmer med starkt antisemitiskt budskap, såsom Jued Suss och Der Ewige Jude visades ständigt. Andra filmer som Leni Riefenstahls film Triumph des Willens från 1935 glorifierade Hitler och den nazistiska regimen.
Undervisningen i skolan gjordes om för att den tyska ungdomen skulle fostras i den nazistiska andan. Skolböcker skrev om för att passa den nya tiden. Icke passande böcker rensades ut, inga böcker av judiska författare fick finnas kvar på biblioteken. Judiska lärare och professorer blev av med sina arbeten. Så småningom fick inte heller judiska barn fortsätta i sina vanliga skolor. 1936 blev medlemskap i ungdomsrörelsen, Hitlerjugend, obligatoriskt. Under lekfulla former drillades man i sport, samtidigt som den nazistiska ideologin förmedlades på olika sätt.
Genom propagandan förstärktes också myten kring Hitler, som den starke, dynamiske ledaren utan fel och brister.
