Så här skrev skolflickan Nina Lugovskaja
i sin dagbok den 14 augusti, 1933.
Underliga ting sker i Ryssland.
Svält och kannibalism.
De som kommer från landet berättar
att de inte hinner ta bort alla döda kroppar
från gatorna.
Och Ukraina, området som var så rikt
för att man kan odla så mycket där.
Man känner inte igen Ukraina längre.
Åkrarna är tomma,
inget växer där längre,
inget lever där längre.
Ogräs överallt.
Byarna är tomma, människorna är borta.
De som flyr kommer till de stora städerna.
Men soldaterna sätter människorna på tågen igen
och kör hem dem,
för att dö av svält.
(Ur Jag vill leva! En skolflickas dagbok under Stalintiden,
Wahlström och Widstrands förlag, 2004.
Texten är bearbetad till lättläst svenska)
