Jag var tio år när kulturrevolutionen började.
Kinas regering ville rensa samhället
från klassfiender
och kontrarevolutionärer,
det vill säga människor
som var emot revolutionen.
Jag föddes år 1956 och växte upp med min farmor.
Farmor hade vuxit upp när Kina styrdes av en kejsare
och hon trodde på det gamla samhället.
Mina föräldrar var med i kommunistpartiet
och jag träffade dem aldrig.
De arbetade båda två för revolutionen.
När jag skulle få en utbildning
lärde jag mig andra språk.
Som en övning
skulle vi lyssna på
utländska nyheter på radion.
Läraren sa att vi bara fick lyssna på nyheterna
och inget annat.
Men jag fortsatte att lyssna.
Jag hörde människor berätta om orättvisorna i Kina.
Först trodde jag inte på dem.
Sedan började jag tänka
att Mao kanske hade fel.
Men då mådde jag dåligt
för att jag tänkte så om Mao.
I dag är jag vuxen och lever i Sverige.
När min pappa i Kina skulle dö
ville jag resa för att träffa honom
men jag fick inte resa in i landet.
När jag frågade personalen på ambassaden varför,
svarade de att jag inte älskar Kina.
Min pappa som alltid hade trott
på det kommunistiska partiet
dog utan att ha fått träffa mig en sista gång.
