Chen arbetade på fälten i åtta år
och fick inte resa hem.
Unga rödgardister lämnade städerna
och reste till landet
för att arbeta för revolutionen på 1960-talet.
Mao sade åt ungdomarna
att lämna sina studier
och istället arbeta på åkrarna.
Chen gick i gymnasiet
och åkte med tåg till norra Kina.
- Jag var så uppspelt att jag slog på trumma
och skrek slagord hela tågresan.
Jag tänkte på Maos ord: Landsbygden är en stor värld
där man kan göra mycket.
Jag blev varm när jag tänkte på de orden.
Men när vi kom fram blev vi rädda av vad vi såg.
Ogräs täckte den leriga marken
och vi sov i ett stort trasigt tält.
Arbetet var tungt och vi blev sjuka hela tiden.
Vi fick inte läsa böcker.
Om någon fick tag i en bok
köade alla i hemlighet för att läsa den.
De ungdomar som kände någon med makt fick resa hem.
Till slut lyckades jag muta en person
på hälsokliniken med nudlar.
Han skrev att jag var så sjuk
att jag fick resa hem.
Det var vad mina åtta år i vildmarken var värda,
fyra rullar nudlar!
(Ur Ten Years of Madness, China Books, 1996, Feng Jicai, ed.
Texten är bearbetad till lättläst svenska )
