Tidslinje
Poet som kämpade mot flera orättvisor samtidigt
”Din tystnad kommer inte att skydda dig.”
”Jag står här som en Svart lesbisk feminist, inbjuden för att kommentera i den enda panelen på den här konferensen där Svarta feminister och lesbiska är representerade…
Jag hade förstått att jag skulle kommentera... den roll skillnader mellan kvinnor spelar för amerikanska kvinnors liv: skillnader i etnicitet, sexualitet, klass, och ålder.[---]
Om vit amerikansk feministisk teori inte vill hantera skillnaderna mellan oss, och skillnaderna i våra förtryck, hur ska ni då hantera det faktum att de kvinnor som städar era hem och som tar hand om era barn, medan ni är med på en konferens om feministisk teori, till största delen är fattiga kvinnor och Färgade kvinnor?”
Så sa Audre Lorde på en stor feministisk konferens i New York 1979. Audre beskrev sig själv som ”svart, lesbisk, feminist, krigare, poet, mor”. Hon var också professor i litteratur och på konferensen var Audre den enda svarta lesbiska talaren. Hon lyfte frågor om etnicitet, sexualitet, klass och ålder på ett sätt som ingen annan gjorde. Hon pratade om rasism och att lesbiska inte fick plats att synas inom kvinnorörelsen. Hennes poäng var att olika former av förtryck hänger ihop och därför måste bekämpas samtidigt.
”I lesbiska sammanhang är jag Svart, i Svarta sammanhang är jag lesbisk….Det finns ingen hierarki av förtryck. Jag har inte råd att välja mellan de fronter där jag kämpar mot dessa diskriminerande krafter, var än de dyker upp för att förgöra mig.”
Audre Lorde föddes 1934 och växte upp i Harlem, som var ett av de fattigare områdena i New York där många afroamerikaner bodde, som en följd av segregeringen i staden. Hennes föräldrar hade invandrat från Karibien.
”Mina föräldrar hade planerat att vara i USA ett tag, tjäna pengar och sen åka tillbaka hem. Den drömmen blev aldrig verklighet för dem, men de uppfostrade oss med känslan att vi var främlingar här. Det fanns en amerikansk kultur, ett amerikanskt folk, men de var inte vi. Vi var bara besökare.”
De första åren av Audres liv trodde alla att hon var stum, eftersom hon inte pratade.
”Jag pratade inte förrän jag var fem, faktiskt, inte förrän jag började läsa och skriva poesi. Jag läste dikter och jag lärde mig dem utantill. Folk frågade ’Nå vad säger du Audre? Vad hände med dig igår?’ Och jag läste upp en dikt och någonstans i den dikten fanns en rad eller en känsla som jag delade. Jag kommunicerade, bokstavligt talat, genom poesi... Och det var när jag inte kunde hitta ord som uttryckte det jag kände som jag började skriva poesi. Då var jag tolv eller tretton.”
Audre gick i skolan i en annan del av New York, på en skola där de flesta var vita. Hon funderade över varför hennes vita klasskamrater inte bjöd hem henne eller tog med henne till sina fester. ”Det var något här som jag saknade... Jag hade inga ord för rasism.”
Efter studenten fortsatte Audre att studera litteratur och filosofi Hon tog många olika jobb, på sjukhus och kontor och fabriker, för att försörja sig under studietiden. Samtidigt skrev hon poesi. Hennes första diktsamling kom 1968 och efter det gav hon ut ytterligare sexton böcker. Hon skrev mycket om kön, sexualitet, rasism och föräldraskap. Att sätta ord på sina identiteter och upplevelser och på samhällets förtryck var viktigt för Audre. Hon skrev om hur tystnad kan vara förtryckande och om konsekvenserna av att vara tvungen att dölja delar av sig själv.
”Jag kommer ihåg hur det kändes att vara ung och Svart och gay och ensam… Vi uthärdade våra första krossade hjärtan utan skolkamrater eller arbetskamrater att dela det med på lunchrasten. Precis som det inte fanns några ringar som gjorde våra lyckliga hemliga leenden begripliga, så fanns det inte heller några namn eller givna orsaker till våra tårar som förstörde labbrapporterna eller biblioteksräkningarna.”
Audre fick två barn tillsammans med sin man Edward. Några år efter att barnen fötts skilde hon sig från Edward och flyttade ihop med Frances, en kvinna hon träffat på ett college där hon arbetade som lärare. Hon märkte att det fanns personer på skolan som försökte ge henne dåligt rykte genom att säga att hon var lesbisk. Då publicerade hon en dikt om kärlek till en kvinna i en tidning och satte sedan upp den på en vägg i skolan. Ett av Audres mest kända citat är ”Din tystnad kommer inte att skydda dig”. Själv vägrade hon att tystas.
”Jag visste, jag hade alltid vetat, att det enda sättet du kan förhindra att människor använder dig mot dig själv är att vara öppen och ärlig först, att prata om dig själv innan de pratar om dig. Det var inte ens mod. Att tala ut var en försvarsmekanism..”
Hon ville påverka människor genom sin poesi, men hon var också politiskt aktiv på andra sätt. Bland annat höll hon tal på den första nationella marschen för hbtq-personer i Washington DC 1979. Samtidigt med marschen hölls världens första konferens som samlade hbtq-personer från tredje världen, som Audre också var med på. Audre engagerade sig internationellt och samarbetade med antirasistiska kvinnoorganisationer i Tyskland och Sydafrika och kämpade för ursprungsbefolkningars rättigheter i Nya Zeeland och Australien.
1980 var hon en av grundarna till ett feministiskt bokförlag, Kitchen Table: Women of Color Press. Det var det första bokförlaget som drevs av enbart icke-vita kvinnor med olika ursprung. Genom bokförlaget ville Audre att icke-vita kvinnors tankar och kulturer skulle spridas.
Audre fick cancer och dog 1992 efter många år av behandlingar. Hon var då 58 år gammal. Hennes texter och politiska kamp har påverkat den feministiska rörelsen ända fram till idag.
Reflektionsfrågor utifrån texten
- Audre Lorde påtalade några av de normer och brister som hon såg inom den feministiska rörelsen och i samhället i stort. Vad var det för normer och strukturer som behövde förändras för att inte vara diskriminerande och inskränkande, utifrån textens beskrivning?
- Audre sa också ”Din tystnad kommer inte att skydda dig.” Utifrån det du läst om Audre, vad tror du att hon menade med det?
- Vilka strategier använde Audre för att belysa orättvisor?
- I texten står det att Audre beskrev sig själv som svart, lesbisk, feminist, krigare, poet och mor. Hon ville bl.a. lyfta fram att vi människor inte bör begränsa varandra till en identitet utan se att vi kan ha många olika identiteter samtidigt. Hur kan du göra för att du själv och andra ska kunna få utveckla och visa alla delar av en själv? (du kan till exempel tänka på olika sammanhang som du är i – i skolan, på fritiden, i hemmet, med vänner).
Texten är faktagranskad 2015-10-01 av Jens Rydström, professor i genusvetenskap och docent historia som forskar och undervisar vid Centrum för genusvetenskap, Lunds Universitet.
Källor
Lorde, Audre (1984/2007) Sister Outsider: Essays and Speeches. Berkeley, Calif.: Crossing Press
Lorde, Audre (1982) Zami: A New Spelling of My Name. A Biomythography by Audre Lorde. New York: Crossing Press
Lorde, Audre (?) ’There is No Hierarchy of Oppressions.’ lgbt.ucsd.edu hämtad 20151007
Rowell, Charles H. (2000) ’Above the Wind: An Intrerview with Audre Lorde'. I: Callaloo (2000) muse.jhu.edu hämtad 20151007
Skicka en anonym tanke till din lärare
Rörelser samlas mot sexism, rasism och homofobi
Kvinnorörelsen och feminismens utveckling i Sverige
Kampen för kvinnors rättigheter brukar delas in i två perioder - den första och den andra vågens feminism. Den första vågens feminism började under den senare hälften av 1800-talet och pågick till 1920-talet. Även innan dess fanns det personer som arbetade för kvinnornas sak, men inte i organiserade rörelser. Den första kvinnokampen handlade om att hävda att kvinnor var lika mycket människor som män, att kvinnor också kunde tänka rationellt och borde ha samma lagliga rätt till utbildning, yrkesarbeten, rätt att rösta och rätt att ärva. 1863 blev ogifta kvinnor myndiga vid 25 års ålder genom en ny lag. 1872 fick kvinnor rätt att vara med och bestämma vem de ska gifta sig med. 1921 blev även gifta kvinnor myndiga och behövde då inte längre ha män som förmyndare. Under 1920-talet fick flickor och pojkar samma rätt till utbildning på gymnasienivå och rätt att söka till högskolor och universitet. Rösträtt fick kvinnor 1921. Detta är exempel på lagändringar som kvinnorörelsen drev fram och som gav många kvinnor en ny status i samhället och nya möjligheter att påverka sin situation.
Bild: Demonstration i Göteborg för kvinnors rösträtt. Foto: Anna Backström/Nordiska museet
1949 gav den franska filosofen Simone de Beauvoir ut sin bok Det andra könet, som brukar räknas som en av västvärldens mest inflytelserika feministiska böcker. I boken visade Simone de Beauvoir hur kvinnor genom historien har underordnats män och hur kvinnor och mäns olika roller i samhället har skapats. Hennes idéer utvecklades vidare under den andra vågens feminism som växte fram under 60- och 70-talet. Då började feminister prata om ”könsroller”, det vill säga om vilka egenskaper en person förväntas ha och vilket liv en person förväntas leva beroende på om det är en man eller kvinna. Den feministiska rörelsen ville ifrågasätta att kvinnors roller - att de först och främst skulle vara mödrar och fruar, ta hand om familjen och göra obetalt arbete i hemmet. De ville att kvinnor skulle kunna försörja sig själva och få arbeta även om de hade barn.
Den andra vågens feminism vilade på socialistisk grund, men var djupt kritisk till hur den klassiska marxismens hade misslyckats med att formulera en teori om kvinnornas roll i produktionen. Den klassiska marxismen förklarade produktionen i termer av klasskamp, men den förklarade inte hur kvinnor i alla samhällsklasser stod för reproduktionen – det obetalda arbete som var nödvändigt för att ge männen mat och för att föda och uppfostra nästa generation. Flera av den andra vågens feminister utvecklade en patriarkatsteori som de ville kombinera med den existerande marxistiska klassteorin. Det var genom samhällets patriarkala strukturer som kvinnor underordnades männen, hävdade de. Kvinnor måste framför allt frigöra sig från det ekonomiska och juridiska beroendet av män.
Idag har de flesta av de lagliga rättigheter som första och andra vågens feminister kämpade för blivit verklighet i Sverige. Det finns i stort sett inga skillnader i lag mellan kvinnor och män och dessutom ett extra lagskydd som förbjuder diskriminering på grund av kön. Men trots formellt lika rättigheter ser människors möjligheter olika ut, beroende på vilket kön de har. Många frågor som feminister arbetar för idag är samma som i början av 1900-talet: stoppa våld i nära relationer, sexuellt våld och utnyttjande av kvinnor och barn, lika lön för lika arbete, uppvärdering av traditionellt kvinnliga yrken och egenskaper, och att både män och kvinnor ska ta ansvar för hem och barn. Andra frågor är nya och handlar bland annat om de stora skillnader som finns inom gruppen män och gruppen kvinnor. Ibland pratas det även om en tredje våg av feminism med start på 90-talet, som lyfte fram frågor om rasism, klass, sexualitet, funktionalitet, queer och transfrågor. Många av dessa frågor var dock egentligen inte nya, utan har uppmärksammats av feminister långt tidigare.
Antirasistisk feminism, lesbisk feminism och intersektionalitet
Olika feminister har kritiserat den feministiska rörelsen på olika sätt genom historien, och deras kritik har lagt grunden för nya grupperingar och nya sätt att tänka. Ofta har kritiken handlat om att det som kallas för kvinnokamp i själva verket är en kamp bara för vissa grupper av kvinnor, samtidigt som andra grupper av kvinnor osynliggörs. De rättigheter som har gällt ”kvinnor” har i praktiken bara omfattat vissa kvinnor. Redan 1850 ifrågasatte Soujourner Truth, en kvinna som fötts in i slaveri i södra i USA, varför kampen för kvinnors rättigheter inte gällde svarta kvinnor. ”Är inte jag en kvinna?”, frågade hon i ett känt tal.
Under den andra vågens feminism på 60- och 70-talet fördes liknande kritik fram igen. Audre Lorde och andra feminister kritiserade både rasismen inom den västerländska kvinnorörelsen och vikten av att lyfta upp andra frågor än de som vita västerländska feminister arbetade för. Det kända tal som Audre Lorde höll på kvinnokonferensen i New York 1979 hette ”Herrens verktyg kommer aldrig att kunna nedmontera Herrens hus” (The Master’s Tool will never dismantle the Master’s House). Med rubriken syftade hon på att det inte går att använda vita feministers verktyg för att stoppa rasismen mot svarta kvinnor, eller heterosexuella feministers förändringsstrategier för att komma åt homofobi. En underordnad grupp måste istället själv formulera sina behov och strategier, samtidigt som ansvaret för att förändra ett förtryck inte kan läggas på den förtryckta gruppen. Kvinnor från tredje världen och från etniska minoriteter sa bland annat att fattigdom, klassfrågor och krig är frågor som måste lyftas som feministiska frågor, eftersom de berör en majoritet av kvinnor i världen. De kritiserade den bild av historien som vita feminister har gett, där den rättighetskamp som förs av kvinnor som rasifieras, har lämnats ute.
Samtidig som rasism och antirasism började uppmärksammas inom delar av den feministiska rörelsen kom också andra typer av kritik, bland annat mot att heterosexualitet framställdes som norm. Efter Stonewall-upproret 1969 bildades många nya organisationer för hbtq-personers rättigheter i västvärlden och både gayrörelsen och kvinnorörelsen blev mer radikala under 70-talet. Men precis som kvinnorörelsen inte automatiskt drev hbtq-frågor var inte heller hbtq-organisationer automatiskt feministiska. En del lesbiska feminister bildade egna grupper för att slippa homofobi från heterosexuella kvinnor inom kvinnorörelsen och antifeministiska män inom gayrörelsen, och för att driva frågor som de tyckte var viktiga.
Den svenska lesbiska rörelsen inspirerades av feminister i Nordeuropa och USA. I Sverige bildades bland annat Grupp Viktoria inom RFSL på 70-talet, som några år senare bröt sig ut och blev Lesbisk Front i Stockholm. På 80-talet bytte de namn till Lesbiska Feminister. I Göteborg bildades Lesbiska Ligan och i Malmö bildades en anarkistisk lesbisk grupp. De flesta av de lesbiska feministgrupperna under 70- och 80-talet var socialistiska och kämpade även mot klassförtryck och kapitalism.
Den antirasistiska feminismen eller den antirasistiska hbtq-aktivismen var inte lika framträdande i Sverige som i USA under 60- och 70-talet. I Sverige bildades grupper för enbart icke-vita queera personer först en bit in på 2000-talet. 2006 bildades föreningen Interfem, som är en feministisk och antirasistisk förening som också driver hbtq-frågor. Inom RFSL lyftes sakfrågorna upp på kongresser under 2000-talet, och 2012 ändrades principprogrammet för att definiera organisationen som antirasistisk och feministisk. I Uppsala anordnades 2008 för första gången en uttalat antirasistisk pridefestival. På Stockholm Pride 2010 arrangerades ett seminarium om rasism där bara icke-vita personer var välkomna, vilket orsakade en del upprördhet från vita personer. Att bara tillåta en viss grupp av människor på ett möte eller i en förening är en politisk strategi som kallas för separatism. Separatism är ett sätt att försöka skapa en tillfällig frizon från ett visst förtryck, till exempel rasism, så att människor kan göra sin röst hörda utan att behöva försvara sig inför grupper som på grund av sina privilegier inte utsätts för den sortens förtryck i samhället.
Audre Lorde menade att alla former av förtryck hänger ihop. Inte att alla former av förtryck ser likadana ut, men att de hänger ihop. ”Det finns inget som heter enfrågekamp, eftersom vi inte lever enfrågeliv”, skrev hon bland annat. Det betyder också att kampen mot förtryck inte kan delas upp i olika kamper, lika lite som en människa kan dela upp sig och vara sitt kön en dag, sin sexualitet en annan och sin etnicitet en tredje. 1989 formulerade den antirasistiska feministen Kimberlé Crenshaw ett akademiskt begrepp för hur olika former av förtryck hänger ihop, nämligen intersektionalitet.
Queerfeminism
Queerteorin utvecklades under början av 90-talet och har sina rötter i kvinnoforskning, feministisk teori och lesbiska och gaystudier. Queerfeminismen byggde vidare på den lesbiska feminismens kritik av heterosexualiteten som norm.
Ordet queer betyder konstig och pervers på engelska. I engelsktalande länder hade queer använts som ett nedsättande ord om homosexuella sedan lång tid tillbaka, men i början av 90-talet bestämde sig ett antal hiv/aids-aktivister i USA för att ta ordet tillbaka och börja använda det om sig själva som något positivt. En grupp som hette Queer Nation gjorde olika aktioner som gav dem stor uppmärksamhet. De var inspirerade av Black Power-rörelsen och hade bland annat gatupatruller som skulle skydda homosexuella mot våld De organiserade dessutom manifestationer till minne av hbtq-personer som dött på grund av homofobiskt våld och självmord, och de väckte uppmärksamhet med så kallade ”kiss-ins”, som går ut på att queera personer tar över en offentlig plats genom att många kysser varandra samtidigt (direkt inspirerat av medborgarrättsrörelsens civila olydnad genom ”sit-ins” av segregerade lunchbespisningar).
De ville utmana heteronormen och föreställningen att det skulle vara något negativt att vara annorlunda. Det var också en markering gentemot gayrörelsen som i många fall strävade efter att framställa hbtq-personer som så ”normala” som möjligt – som personer som vill leva i kärnfamiljer och som ser ut och är ”som vilken tjej eller kille som helst” (se även 1969 Sylvia Rivera). Queerrörelsens budskap var att de inte tänkte anpassa sig till normerna för att normsamhället eventuellt skulle anse att de förtjänade rättigheter. Queerrörelsen ville helt enkelt utmana den makt och de privilegier som gruppen heterosexuella får i samhället.
I Sverige kom begreppet queer först genom forskning och queer som akademisk teori. Bland annat inom genusvetenskap började forskare som Don Kulick och Tiina Rosenberg skriva om queer och heteronormen i samhället. Det var inom queerteorin som begreppet heteronorm skapades.
Queer plockades också upp av aktivister i Sverige. Runt 2005 fanns det bland annat en grupp som hette Queer Underground. Gruppen ville utmana synen på sexualitet och kön genom politiska aktioner, konst och teater. De ville bland annat ifrågasätta normer om vem som räknas som man eller kvinna, utmana förväntningar på att vara monogam, gifta sig och skaffa barn, eller förändra idéer om vilka sexuella handlingar som ses som normala och bra. En del började också använda ordet queer som ett sätt att beskriva sig själva. Ofta handlade det om en ovilja att placera in sig själv i olika fack: man, kvinna, heterosexuell, homosexuell, bisexuell. Medan lesbiska feminister ofta organiserade sig i grupper för enbart kvinnor, ville queeraktivisterna och queerfeministerna ifrågasätta uppdelningar på grund av kön.
Eftersom alla feminister inte har varit överens om synen på kön och om vilket samhälle vi ska ha så har det också bildats många olika feministiska inriktningar, där queerfeminismen är en. Precis som gruppen kvinnor, har feminister olika bakgrund, olika politiska ståndpunkter och olika mål. Gemensamt är dock insikten om att gruppen män på olika sätt överordnas gruppen kvinnor i samhället och viljan att förändra detta.
Texten är faktagranskad 2015-10-01 av Jens Rydström, professor i genusvetenskap och docent historia som forskar och undervisar vid Centrum för genusvetenskap, Lunds Universitet.
Källor till: Kvinnorörelsen och feminismens utveckling i Sverige
Esseveld, Johanna & Larsson, Lisbeth (red., 1996) Kvinnopolitiska nyckeltexter. Lund: Studentlitteratur
Gemzöe, Lena (2005) Feminism. Stockholm: Bilda Förlag
Rydström, Jens & Tjeder, David (2009). Kvinnor, män och alla andra: En svensk genushistoria. Lund: Studentlitteratur
Hartmann, Heidi (1979). ’The unhappy marriage of Marxism and Feminism: Towards a more progressive union.’ Capital & Class, vol 8, nr. 1
Källor till fördjupningstexten
Crenshaw, Kimberlé (1989) ’Demarginalizing the intersection of race and sex: A black feminist critique of antidiscrimination doctrine, feminist theory and antiracist politics. Chicago Legal Forum 1989
Gemzöe, Lena (2005) Feminism. Stockholm: Bilda Förlag
Hallgren, Hanna (2008) När lesbiska blev kvinnor: Lesbiskfeministiska kvinnors diskursproduktion rörande kön, sexualitet, kropp och identitet under 1970- och 1980-talen i Sverige. Göteborg: Kabusa Böcker.
Lorde, Audre (1984/2007) Sister Outsider: Essays and speeches. Berkeley, Calif.: Crossing Press
Hooks, Bell (1981) Ain’t I a woman: Black women and feminism. Boston, MA: South End Press
Nordling Blanco, Sissela (2010) ’Queers of Color. En radikal rörelse föds.’ I: Sörberg, Anna-Maria (red., 2010) Över regnbågen: röster ur en rörelse. Stockholm: Atlas
Rich, Adrienne (1980) ’Compulsory heterosexuality and lesbian existence’. Signs: Journal of Women in Culture and Society, vol. 5, nr. 4, s. 631-660.
Rosenberg, Tiina (2002) Queerfeministisk agenda. Stockholm: Atlas
Rosenberg, Tiina (2002) Queerfeministisk agenda. Stockholm: Atlas
Övningar & praktisk info
Till denna personberättelse passar följande övningar bra:
Papperskorgen
Syfte
Att bli medveten om att det finns olika hinder för olika människor i livet. Vissa kan ha det lättare och slipper kämpa för att nå dit de vill, medan andra måste kämpa mycket eller aldrig får förutsättningar eller möjlighet att nå dit de vill. Det handlar bland annat om makt, diskriminering, handlingsutrymme, (o)rättvisa, privilegier och normer. Det handlar även om att synliggöra strukturer och hur de påverkar individer.
Gör så här
- Låt deltagarna sitta ner. Det är bra om de sitter i rader (klassisk klassrumssittning).
- Be alla deltagare att skrynkla ihop tre papper (använd gärna papper som ska till återvinningen).
- Ställ fram en papperskorg vid främre raden.
- Be några deltagare i mitten att stå upp och alla de andra att sitta ned.
- Säg att alla snart ska få kasta sina pappersbollar. De som träffar papperskorgen kommer att få en bra framtid med jobb, pengar och makt.
- Be sedan alla deltagare att kasta sina skrynklade papper i papperskorgen från den plats de är på.
Det här kommer upplevas som orättvist av deltagarna. ”Varför får vissa vara närmare papperskorgen? Varför får några stå upp? De är ju i vägen för mig när jag ska kasta.” Dessa kommentarer brukar komma fram i och med övningen.
Samtal om orättvisor, förutsättningar och strukturer
- Samtala med deltagarna om att övningen är orättvis. Att det förstås är mycket lättare för de som sitter nära eller de som står upp att träffa papperskorgen.
- Ta också upp att bara för några sitter nära betyder det inte att de träffar papperskorgen, och att bara för att några sitter längre bak betyder det inte att alla där bak missar papperskorgen.
- Det handlar om olika förutsättningar och strukturer som gör att fler som är långt fram träffar än de som är långt bak. Men på individnivå behöver inte orättvisan märkas, det kan finnas en person långt bak som träffar och någon långt fram som missar.
- Visa därför på vikten av att kunna se strukturer. Det är exempelvis viktigt att kunna se hur diskriminering samverkar och påverkar förutsättningar och möjligheter.
- Samtala också med deltagarna om vad det är som kan göra att människor befinner sig längst fram. Vilka grupper av människor är det som oftast slipper hinder i livet? Vad är det som gör att vissa grupper av människor inte har samma hinder i livet som andra?
- Låt deltagarna skriva ned olika hinder som de tror eller vet finns i deras närmiljö.
OBS! fastna inte för länge i diskussion kring hinder, då det kan riskera att bli förenklade diskussioner som istället leder till cementering av föreställningar om individen utifrån kategorier.
Vem får plats i lådan?
Syfte
Att kunna resonera kring normer och att stödja varandra i våra olikheter samt ge eleverna större handlingsutrymme.
Gör så här
- Se filmen På golvet om maskulinitetsnormer, från materialet Machofabriken*.
- Dela ut en låda till varje grupp.
- Varje grupp ska bestämma sig för en person som anses ha hög status enligt stereotyper och ideal (anses som bra, cool, snäll, smart, snygg eller liknande).
- Använd post-it lappar och skriv ned egenskaper och kännetecken som den här personen bör ha för att leva upp till idealet. Sätt upp post-it lapparna på lådans sidor.
Samtala om lådan och lapparna
- Kan de flesta passa in i lådan eller känns den trång?
- Finns det lappar som säger emot varandra fastän de är på samma låda?
- Tror du någon kan och orkar leva ett helt liv i en sådan här låda? Kan man överhuvudtaget leva i en låda när alla normer finns som begränsar oss…
- Hur vi kan hjälpa varandra att våga gå utanför lådan?
Låt grupperna jämföra lådor och prata om vikten av att känna att andra inte gör det svårt för en att gå utanför lådan. Prata om hur vi kan peppa varandra att gå utanför förväntningar.
Utanför lådan
Syfte
Att kunna resonera kring normer och att stödja varandra i våra olikheter samt ge eleverna större handlingsutrymme för att våga vara sig själv.
Gör så här
- Titta på filmen Syrrans favoritlåt, från materialet Machofabriken*.
Samtala om normer och deras begränsningar
- Vad händer när någon går utanför lådan?
- Hur vi kan hjälpa varandra att våga gå utanför lådan?
Om du arbetar med personberättelserna i materialet kan du också koppla frågor till avsnitt i materialet:
- Vilka lådor var för snäva eller inskränkande för personen?
- Vilket stöd fick eller tog personen för att bryta mot inskränkande normer?
Hur får vi människor att bry sig!
Syfte
Att ge eleverna tillfälle att resonera kring vad som kan påverka oss människor att engagera oss i olika frågor. Att öka kunskapen om hur engagemang i olika frågor kan variera genom historien och att engagemanget kan väckas på olika sätt.
Gör så här
1. Presentera listan på anledningar att engagera sig i någon fråga som inte direkt rör en själv. Tips! Presentera gärna varje anledning med ett eget exempel som känns relevant för klassen, t ex i form av en bildpresentation.
- Att något händer i ens geografiska närhet
- Att något händer någon som jag känner
- Att det finns en risk att det också kan hända mig själv
- Att det finns kända personer som själva är berörda och pratar om det
- Att det i media framställs som något akut, oväntat eller spännande
2. Låt eleverna välja en av anledningarna som de tror är den främsta orsaken till att folk engagerar sig i frågor som inte direkt rör de själva (det behöver inte vara vad som gör eleven själv engagerad). Tips! Om du vill att valet ska ske utan påverkan från klasskamrater kan de skriva sitt val på lappar med siffra och sitt namn.
3. Dela in eleverna i grupper utifrån vilken anledning de valt.
4. Grupperna får i uppdrag: att komma överens om en rättvisefråga och göra en kampanj för att få fler engagerade i sin sak, utifrån den anledning de valt. En kampanj kan vara någon form av påverkansarbete, exempelvis en reklamkampanj, ett upprop på sociala medier, ett radioinslag, att sprida en nyhetsartikel etc. Målet är att nå och påverka så många människor som möjligt.
5. Låt varje grupp presentera sin kampanj på valfritt sätt för resten av klassen.
6. Reflektera: låt eleverna reflektera enskilt och/eller i grupper om tre kring engagemang och påverkansarbete. Vad kan vara svårt när ni vill påverka och förändra inskränkande normer? Vad kan skapa engagemang hos fler?
Filmerna
Filmerna är en del av Machofabrikens utbildningsmaterial om jämställdhet som sätter manlighet i fokus och riktar sig till unga. Materialet består av 17 korta filmer samt en ledarhandledning med interaktiva övningar. Machofabriken är ett samarbete mellan Män för Jämställdhet, Riksorganisationen för Kvinnojourer och Tjejjourer i Sverige (Roks) samt Unizon. Machofabriken har möjliggjorts med medel från Arvsfonden. Utbildningsmaterialet distribueras av Liber. Läs mer på www.machofabriken.se