Jag var bara femton år gammal men ganska lång, inte alla femtonåringar fick leva.
Livia Szmuk föddes i december 1927 i staden Sighet i Transsylvanien. I dag ligger området i Rumänien, men tidigare tillhörde det Ungern. Hon var yngsta barnet av två i en varm och kärleksfull familj.
Livia, 9 år, som blomsterflicka på en
välgörenhetsfest, Sighet, 1937.
Den 14 maj 1944 deporterades Livia och hennes familj i godsvagnar från Sighet. När tågen med ungerska judar började rulla var familjen med på ett av de första. Efter tre dagar hamnade Livia i Auschwitz-Birkenau och där skildes hon och hennes äldre syster Hédi från sina föräldrar. Föräldrarna mördades natten mellan den 17 och 18 maj 1944 i en av gaskamrarna i Auschwitz-Birkenau.
Systrarna skickades efter sex veckor från Birkenau till ett arbetsläger i Hamburg. Där slavarbetade de i tio månader innan arbetslägret stängdes i slutet av mars 1945 då de allierade snabbt närmade sig Hamburg. Då fördes systrarna till Bergen-Belsen i godsvagnar. Där befriades de av engelska soldater den 15 april.
I början av juli samma år kom Livia tillsammans med sin syster till Sverige med båt. Där inkvarterades de i Linnéskolan i Malmö för att återfå hälsan efter sina upplevelser. Senare flyttade Livia till Stockholm och ansökte om tillstånd att bosätta sig i Sverige. Hon började studera, tog en handelsexamen och gifte sig 1947, 19 år gammal med Hans Fränkel. Hon bor kvar i Stockholm och har tre barn och sex barnbarn.
Livias syster, Hédi Fried, har gett ut flera böcker om hennes och Livias upplevelser under Förintelsen. Boken ”Skärvor av ett liv” utgavs 2002 av förlaget Natur och Kultur.
Badutflykt en vacker sommarsöndag. Héidi och Livia nr 2 och 3 från höger, andra raden, Sighet, 1937. Sex personer på bilden överlevde Förintelsen.
