Jakob Ringart föddes i Lodz i Polen den 4 januari 1925. Han hade två äldre bröder. Hans far var bankkamrer och hans mor hemmafru.
Jakob var 14 år gammal när kriget bröt ut. Efter den tyska ockupationen av Polen dömdes han i november 1939 till en månads fängelse för att ha uppehållit sig på stadens huvudgata. Denna fick inte beträdas av judar.
I mars 1940 förflyttades Jakob och hans föräldrar till Lodz ghetto. Jakob fick arbete som låssmed och mekaniker. Han och hans familj levde i ghettot till det stängdes sommaren 1944. De transporteras då till Auschwitz-Birkenau där han skiljdes från sina föräldrar. Han återsåg dem aldrig.
Jakob bedömdes vara arbetsduglig och skickades vidare till en lastbilsfabrik i staden Braunschweig. Där arbetade han fram till mars 1945. Efter att ha transporterats runt med godsvagn i ett sammanbrutet Tyskland befriades han den 2 maj 1945 av den amerikanska armén.
I uppsamlingslägret diagnostiserades han med dubbelsidig tuberkulos av en avdelning av svenska Röda Korset. Han erbjöds sjukhusvård i Sverige. Han anlände med båt till Trelleborg den 20 juli. Efter en tvåårig sanatorievistelse var han så återställd att han kunde utbilda sig till ingenjör. Han arbetade därefter inom olika svenska elektronikföretag, de sista trettio åren innan sin pensionering på svenska Philips.
I dag är Jakob pensionerad och bor i Stockholm med sin hustru. Han har fyra barn och åtta barnbarn. Han är hedersordförande i Föreningens Förintelsens Överlevande och är sedan flera år ute i skolor och berättar om sina upplevelser under andra världskriget.
Familjen Ringart vid en fredagsmåltid 1933 i deras hem i Lodz i Polen. Från vänster sitter Jakobs bror Boleslaw, 11 år, hans far Isaj, Jakob själv, 8 år, hans bror Aron, 16 år och hans mor Sara. Hela familjen, med undantag av Jakob och Boleslaw, mördades under Förintelsen.
