Det högerorienterade Deutsche Arbeiterpartei bildades i München 1919 och den då 30-årige Adolf Hitler anslöt sig. År 1920 bytte partiet namn till Nationalsocialistische Deutsche Arbeiterpartei (NSDAP).
NSDAP tog tidigt starkt intryck av Voelkisch-rörelsens idéer om den gamla germanska mytomspunna folkgemenskapen. Idéerna var vitt spridda och många av rörelsens tankar återspeglades i det nazistiska partiprogrammet. Bland annat sågs historien som en kamp mellan den andliga blonda nordiska hjälten och den parasiterande juden som förknippades med stadslivet. Voelkisch-rörelsen betonade banden mellan folket och jorden, mellan Blut und Boden. Den antisemitism som fanns inom Voelkisch-rörelsen var central även i det nazistiska partiprogrammet. Enligt nazisterna var judarna underlägsna genom sin ”ras” och detta kunde aldrig förändras, eftersom det hade genetiska orsaker. Nazisterna påverkades också av socialdarwinismen, som tolkades som att vissa individer eller grupper dominerar genom sin medfödda genetiska överlägsenhet. Idén hade fått stor genomslagskraft under slutet av 1800-talet när det passade väl in i samhällsklimatet. De vitas maktpositioner i kolonierna kunde rättfärdigas med att de tillhörde en högre stående ”ras”.
För nazisterna var det viktigt att få upprättelse efter nederlaget i första världskriget. Man betonade att Tyskland behövde utvidga sitt ”livsrum” (Lebensraum), framför allt österut där man ansåg att befolkningen utgjordes av lägre stående folk.
Den 29 juli 1921 blev Adolf Hitler partiledare för NSDAP. Partiet hade då knappt 1 000 medlemmar. NSDAP förkastade det demokratiska styrelseskicket med flerpartisystem och förespråkade en stark centralstat uppbyggd kring en ledare med diktatorisk makt, en Führer.
