Inbördeskriget i Spanien bröt ut i juli 1936, efter stora regionala och sociala konflikter inom landet. Striderna stod mellan nationalistiska rebeller, ledda av general Francisco Franco, och den sittande republikanska regeringen. Franco fick starkt militärt stöd av Tyskland och Italien.
Spanska inbördeskriget brukar ofta omtalas som en tysk ”generalrepetition” inför andra världskriget. Det blev en möjlighet för Hitler och den tyska krigsmakten att pröva flygvapnets styrka. Luftwaffe gav understöd till Francos arméer och utförde terrorbombningar mot civila mål. Mest känd är tyskarnas bombning av den spanska staden Guernica den 26 april 1937, med stora förluster av civila människoliv.
Inbördeskriget tog slut den 1 april 1939. Nationalisterna hade vunnit och general Franco blev diktator. Omkring en miljon människor hade dödats eller flytt från landet. Franco behöll makten i Spanien fram till sin död 1975.
När andra världskriget bröt ut förklarade Franco Spanien som neutralt. Under perioden juni 1940-1943 stod Spanien som icke-krigförande på axelmakternas (Tyskland, Italien och Japan) sida. Därefter var Spanien återigen neutralt fram till krigsslutet.
