Den 17 september 1933 grundades Riksrepresentationen för tyska judar (Reichsvertretung der Deutschen Juden), under ledning av rabbi Leo Baeck. Den fungerade som en nationell organisation för de tyska judarna under naziregimen och arbetade för att säkerställa den judiska existensen i Tyskland. Den judiska befolkningen uppmuntrades att känna stolthet över sitt ursprung. De uppmanades också att hålla samman och hjälpa varandra, för att klara av den fruktansvärda förföljelse och diskriminering som de utsattes för.
Riksrepresentationens arbete omfattade alla aspekter av det judiska livet och alla sektorer av det judiska samhället. Dess huvudsakliga verksamhetsområden var utbildning och inrättande av judiska skolor, omskolning av judar som hade förlorat sina arbeten, sjukvård, ekonomiskt bistånd och att hjälpa judarna att emigrera från Tyskland.
I juli 1939 erkändes Riksrepresentationen officiellt av den tyska regeringen och placerades under Gestapos kontroll. Organisationen förde judarnas talan inför de tyska myndigheterna och judiska representanter utomlands. Med hjälp av Riksrepresentationen försökte regeringen påskynda emigrationen av judar.
Under våren 1943 deporterades Riksrepresentationens ledare till Theresienstadt. I juli samma år upplöstes och förbjöds organisationen.
