Efter att Hitler hade utnämnts till rikskansler den 30 januari 1933, utlyste han nyval till den 5 mars samma år. Hans hoppades vinna majoriteten av folkets röster och få total kontroll över Tyskland. Men trots att nazisterna förde en mycket aggressiv propaganda inför valet, fick de bara 44 procent av rösterna och tvingades ännu en gång att bilda en samlingsregering.
Nu gick Hitler istället en annan väg för att driva igenom sin politik. Han formulerade en fullmaktslag, som gav honom och nazisterna rätt att regera i fyra år utan riksdagens godkännande. För att försäkra sig om att lagen skulle röstas igenom arresterades de största motståndarna. Några dagar före omröstningen hölls en ceremoni för riksdagens öppnande i Potsdam. Nazisterna gjorde ceremonin till en militär maktdemonstration, men samtidigt framträdde Hitler som en konservativ nationell ledare. Han propagerade för lagen och lovade att den inte skulle vara till skada varken för riksdagen eller presidentämbetet.
Den 23 mars 1933 antogs fullmaktslagen i riksdagen. Den nazistiska regeringen fick därmed diktatoriska befogenheter och de demokratiska rättigheterna upphävdes. Den 14 juli 1933 förbjöds alla andra partier och all politisk aktivitet, förutom nazismen. Tyskland blev en en-parti stat.
