Nürnberglagarna kallas den anti-judiska lagstiftning som antogs på partidagarna i Nürnberg den 15 september 1935. Två lagar infördes, som juridiskt och socialt skiljde judar från icke-judar i Tyskland.
Enligt den första av Nürnberglagarna – Riksmedborgarlagen – förlorade judarna sina tyska medborgarskap. Den andra lagen – Lag för skydd av det tyska blodet och den tyska äran – förbjöd äktenskap och sexuellt umgänge mellan judar och icke-judar. Judar fick heller inte använda den tyska flaggan eller de tyska färgerna. Brott mot lagen bestraffades med fängelse eller tukthus.
Den 14 november 1935 fick de båda lagarna flera tillägg som förtydligade hur de skulle användas och förklarade vem som var jude. Enligt tilläggen hade judar inte längre rösträtt och kunde inte ha offentliga ämbeten eller vara statstjänstemän. Äktenskap mellan judar och kvartsjudar förbjöds. Halvjudar kunde få gifta sig med kvartsjudar och icke-judar efter särskilt tillstånd från regeringen. Kvartsjudar fick inte gifta sig med varandra, men däremot med icke-judar. Kvartsjudarna skulle på så sätt bli en del av det tyska folket.
Jude ansågs en person vara beroende av vilka mor- och farföräldrar han eller hon hade. Beteckningen ”i rasligt hänseende heljudisk mor-/farförälder”, utgick från att en mor- eller farförälder räknades som heljude om han eller hon hade tillhört en judisk församling, oavsett biologisk härstamning.
Som jude betraktades en person som:
- hade tre i rasligt hänseende heljudiska mor-/farföräldrar.
- hade två i rasligt hänseende heljudiska mor-/farföräldrar och var medlem i en judisk församling eller var gift med en jude.
Av judisk blandras (mischlinge) var en person som:
- hade två i rasligt hänseende heljudiska mor-/farföräldrar (halvjude).
- hade en i rasligt hänseende heljudisk mor-/farförälder (kvartsjude).
Lagarna var ett tydligt uttryck för nazisternas rasideologi, där judarna bedömdes utifrån sin biologiska bakgrund. Det berodde inte på vilken religion de hade. Att roten till judens ursprung (mor-/farföräldrar) däremot bestämdes av religion, berodde på att människor inte fanns folkbokförda med ”rastillhörighet”. Det var bara genom registrerade samband med ett judiskt samfund som man kunde identifiera dem.
Att personer av judisk blandras inte drabbades lika hårt som heljudar, berodde främst på att de ansågs ha för starka band till icke-judiska tyskar. Det kunde skapa motstånd mot den anti-judiska politiken bland den icke-judiska befolkningen.
Fram till mitten av 1943 utökades Nürnberglagarna med en lång rad förordningar och förbud, som gradvis utestängde judarna från alla delar i det tyska samhället.
