Undersökningar och vittnesmål visar att massavrättningarna i Sovjetunionen följde samma mönster, med små lokala skillnader.
1. Morden förbereds
Innan dödspatrullerna anlände sändes en förtrupp ut för att förbereda det praktiska, som mat och husrum i respektive by eller stad.
Judarna informerades genom exempelvis affischering och högtalarförsedda bilar om att de måste samlas på en specifik plats och ta med sig varma kläder och mat. På mindre orter fick borgmästaren lämna över registret över judiska invånare. Lokalbefolkningen tvångskommenderades för allt från att transportera offren och laga mat till instatsgruppen till att gräva groparna där offren begravdes. Vanligtvis utnyttjades existerande gropar som gjordes djupare – till exempel bevattningsdammar, sädesförråd och sandtag.
2. Judarna grips
En del judar fick veta att de skulle samlas för att föras österut, exempelvis till Kiev, eller Palestina. Andra lurades att tro att de skulle få arbeta. Många hämtades i sina bostäder. Fält och skogar runt byarna genomsöktes ibland under flera dagar.
Judarna fick gå till avrättningsplatsen på långa led eller transporterades i hästdragna vagnar, omgivna av beväpnade vakter. I större städer användes lastbilar. De som försökte fly eller inte kunde gå sköts ihjäl direkt.
3. Judarnas värdesaker konfiskeras och ett slutligt urval görs
I de flesta fall tvingades offren att klä av sig nakna innan de dödades. Först togs de varma ytterkläderna av, medan resten av kläderna samt smycken och värdesaker samlades in närmare avrättningsplatsen. Här gjordes också ett slutligt urval. I sällsynta fall tilläts några leva; till exempel ett barn som bara hade en judisk förälder, ukrainare som misstagits för judar eller unga flickor som kunde utnyttjas som slavar.
4. Offren leds fram och dödas
Vanligtvis tvingades judarna med våld fram till kanten av gropen. Mödrar fick hålla spädbarn i famnen. De som skulle skjutas med pistoler, vars magasin bara innehöll fem kulor, arrangerades i grupper om fem, stående eller på knä. Med k-pistar kunde större grupper skjutas i ett svep. I västra Ukraina placerade man ofta en planka över gropen, som offret tvingades ut på för att skjutas och falla ned. Plankan kunde flyttas och därmed spreds kropparna jämnt på gropens botten. I andra fall tvingades judarna ner i gropen och fick lägga sig ovanpå redan avrättade offer innan de sköts.
5. Groparna fylls igen
Efter arkebuseringen fylldes gravarna, ibland först med kalk och därefter jord. Det hände att de som var vid liv fick ett nådaskott, men många levde fortfarande när groparna fylldes. Ibland kremerades offren direkt efter massakern. Kropparna täcktes då med stora mängder torkade solrosor eller hampa och dränktes in med dieselolja. Solrosorna sattes i brand och de som ännu inte var döda brändes levande.
6. Nazisterna firar och judarnas ägodelar tas om hand
Efter avslutad massavrättning ställde nazisterna till fest. De mördades klädesplagg och ägodelar sorterades. En del kläder skickades till Tyskland, andra gavs till lokalbefolkningen eller användes till krigsfångar. Vid storskaliga avrättningar fylldes hela byggnader med de dödas kläder. Möbler och andra värdesaker auktionerades bort. Judars tomma hus togs över av andra ortsbor.
