De nazityska förintelselägren, även kallade utrotningsläger eller dödsläger, upprättades för ett enda syfte – att genomföra ett systematiskt massmord på Europas judar.
Massmorden påbörjades när Nazityskland invaderade Sovjetunionen i juni 1941. Sovjetiska och baltiska judar avrättades genom massarkebuseringar. Det skedde i skuggan av de militära striderna som pågick i landet, men väckte ändå stor uppmärksamhet bland lokalbefolkningarna. Avrättningarna tog också lång tid, bland annat med stora massgravar som först skulle grävas och sedan grävas igen. Nazisterna försökte därför experimentera fram en effektivare metod. Lösningen blev specialbyggda förintelseläger som började upprättas i slutet av 1941, där judarna mördades med gas.
Fyra förintelseläger
Det fanns fyra renodlade förintelseläger – Chelmno, Belzec, Sobibor och Treblinka. Alla låg i det ockuperade Polen. Gaskamrarna i lägren var byggda så att de liknade duschrum. Offren mördades genom att kamrarna fylldes med koloxid.
De flesta judar som deporterades till förintelselägren avrättades direkt vid ankomsten. Endast ett mindre antal fångar valdes ut för att utföra de nödvändiga arbetena i lägren. En särskild arbetsgrupp kallades Sonderkommando. Det var de fångar som tvingades bära ut de döda kropparna från gaskamrarna och bränna dem.
Förintelselägren var förhållandevis små läger, som enbart fungerade som avrättningsplatser. Bostadsbaracker och andra byggnader behövdes bara för lägervakterna och det mindre antal fångar som arbetade i lägret.
Förintelselägret Chelmno var i drift från den 8 december 1941 till mars 1943 och från april 1944 till den 17 januari 1945. Belzec, Sobibor och Treblinka var i drift under 1942-1943. Totalt mördades över två miljoner judar i dessa fyra läger.
Två kombinerade koncentrations- och förintelseläger
Två av de läger som upprättades i det ockuperade Polen – Auschwitz-Birkenau och Majdanek – fungerade som kombinerade koncentrations- och förintelseläger. Vid ankomsten till dessa läger fick fångarna genomgå selektioner, under vilka de antingen togs ut som slavarbetare eller sändes direkt till gaskamrarna. Kvinnor, barn och äldre hörde till dem som oftast gasades ihjäl direkt vid ankomsten.
Auschwitz-Birkenau var det största nazityska lägret och blev centrum för utrotningen av Europas judar.
Majdanek var ett mycket mindre läger, vars gaskammare inte hade kapacitet att avrätta fångar i stor skala. Men det faktum att en del av de judiska fångarna fördes direkt till gaskamrarna vid ankomsten, gör att Majdanek brukar räknas som ett förintelseläger.
I både Auschwitz-Birkenau och Majdanek användes Zyklon-B i gaskamrarna. Zyklon-B var egentligen ett bekämpningsmedel mot skadedjur, som användes för avlusning av kläder och baracker i lägren. Det tillverkades av det tyska företaget Degesch (Deutsche Gesellschaft für Schädlingsbekämpfung), som var ett dotterbolag till den tyska kemikoncernen I.G. Farben. Zyklon-B levererades i kristallform, som när de kom i kontakt med luften utvecklade en giftig gas. Kristallerna förvarades i slutna behållare, som tömdes ner i öppningar på taken till gaskamrarna.
