Att bränna oönskade böcker var en av de åtgärder som naziregimen använde för att bestämma över människors tankar och åsikter, och begränsa yttrandefriheten. Propagandaministeriet, under ledning av Joseph Goebbels, övervakade alla delar av det kulturella och intellektuella livet i Tyskland. Ett stort nätverk av propagandakontor upprättades i hela landet.
Den 10 maj 1933 brände nazisterna tusentals böcker som var skrivna av judar och av politiska motståndare. Det genomfördes som offentliga bokbål i Berlin och på andra platser. Vid slutet av 1934 hade över 5 000 boktitlar förbjudits i Tyskland.
Våren 1933 tog regeringen kontroll över den tyska radion och pressen. Hårda restriktioner infördes för vad som fick sändas och skrivas. Också musik-, teater- och filmproduktion kontrollerades av regimen.
Den tyska regeringen försökte även påverka vad som skrevs i andra länder. När en utländsk tidning skrev något negativt om Nazityskland, skickades en officiell protest till det aktuella landets regering. Protesten var oftast, mer eller mindre, hotfullt formulerad. Många utländska tidningar förbjöds i Tyskland och det blev också förbjudet att lyssna på utländsk radio.
