Efter Tysklands nederlag i Sovjetunionen och Nordafrika våren 1943, insåg många inom den tyska krigsmakten att kriget var förlorat. För att försöka rädda Tyskland från total undergång, gick ett antal högre militärer och ämbetsmän samman i en motståndsgrupp. De planerade att mörda Hitler och störta den nazistiska regeringen. Därefter skulle en ny regering bildas, som skulle göra slut på kriget genom att förhandla fram en fred med de allierade.
Under hösten 1943 och våren 1944 planerade gruppen flera olika attentat mot Hitler, men inget av dem kunde genomföras. Efter landstigningen i Normandie i början av juni 1944, började det bli ont om tid för att förhandla med de allierade innan det var för sent.
Den 20 juli 1944 sattes ”Operation Valkyria” i verket. Under ett militärt möte i högkvarteret i Rastenburg i Ostpreussen, skulle Hitler mördas med hjälp av en tidsinställd bomb. När Hitler var död skulle regeringsbyggnaderna i Berlin ockuperas och de övriga ledande nazisterna skulle arresteras.
Mordet på Hitler skulle utföras av den tyske översten, Claus Schenk von Stauffenberg. Han hade bevittnat Einzatsgruppens brutala mord på judarna i Östeuropa och insett det vansinniga i den nazistiska utrotningspolitiken. Efter att ha blivit svårt skadad vid den nordafrikanska fronten, stationerades han i Tyskland 1943 och anslöt sig till den motståndsgrupp som tänkte störta den nazistiska regeringen.
Stauffenberg anlände till mötet i Rastenburg utrustad med en dokumentväska och två sprängladdningar. Han placerade väskan under bordet i närheten av Hitlers plats och lämnade sedan rummet. Explosionen dödade fyra personer och skadade flera, men Hitler undkom nästan oskadd. En del av anledningen till att Hitler klarade sig var att bomben exploderade för långt ifrån honom. Efter att Stauffenberg hade lämnat rummet stötte en annan deltagare till väskan, och eftersom han tyckte den stod i vägen flyttade han undan den. Hitler skyddades också av den tjocka bordsskivan av ek, som han stod lutad över. Dessutom hade Stauffenberg bara hunnit aptera den ena av de båda sprängladdningarna, vilket innebar att explosionskraften blev mindre än planerat.
Alla som på något sätt hade varit inblandade i sammansvärjningen mot Hitler straffades hårt. Flera av attentatsmännen, däribland Stauffenberg, sköts ihjäl redan samma kväll. De övriga ställdes inför rätta, dömdes till döden och hängdes. Fältmarskalk Erwin Rommel hade stött motståndsgruppen, men inte deltagit aktivt i attentatet. Han fick välja mellan att avrättas eller begå självmord. Han valde självmord.
