Förkortningen SS står för Schutzstaffeln, som på svenska betyder skyddsavdelning eller skyddsvakt.
Från början var SS en personlig vaktstyrka på omkring 250 man, som Hitler började omge sig med under 1923. Den 6 januari 1929 grundades SS som en officiell organisation, som sorterade under SA. Heinrich Himmler utnämndes till chef för SS (Reichführer-SS). Fram till slutet av 1932 ökade medlemsantalet från några hundra till över 50 000. I slutet av 1933 bestod SS av 200 000 man. Efter att Hitler hade rensat ut inom SA, under ”De långa knivarnas natt” den 30 juni 1934, blev SS en helt självständig organisation. Under slutet av 1930-talet och efter krigsutbrottet växte organisationen ytterligare.
SS var en dominerande organisation i Nazityskland, en elitstyrka som kunde liknas vid en stat i staten. SS ansvarade för de nazityska koncentrations- och förintelselägren, och för hela genomförandet av Förintelsen. Under kriget styrde SS politiken i de ockuperade länderna, med terror, deportationer och ekonomisk utplundring.
En rad organisationer och enheter upprättades under SS – bland annat SD, Gestapo och Einzatsgruppen. Hösten 1939 bildades Waffen-SS, som blev SS militära förband. En annan av SS underorganisationer var RSHA (Reichsischerheitshauptamt, på svenska ungefär Rikssäkerhetsöverstyrelsen). Det bildades i september 1939 och var ett ledningsorgan för den tyska säkerhetspolisen. RSHA var i sin tur uppdelat i flera olika avdelningar. En av dessa var den judiska byrån under Gestapo, som leddes av Adolf Eichmann. Denna avdelning ansvarade för judefrågor, bland annat alla deportationer av judar både från Tyska riket och från de ockuperade länderna.
I Nürnbergprocessen efter kriget förklarades SS, och alla dess underorganisationer, som en brottslig organisation.
