Antiziganism då och nu

Den diskriminering, förtryck och förakt som många romer vittnar om som en del av vardagen, har en lång och skamfylld historia. Många romer har bittra erfarenheter av att ha blivit bortjagade från sina boplatser och att bli utslängda från klassrum, bara på grund av sin etniska tillhörighet. Romer och resande har utsatts för kränkningar och förföljelse även här i Sverige. Inte minst i samband med rasbiologins kategoriseringar av oönskade grupper under 1900-talet.

Nazisternas terror under andra världskriget utgjorde en kulmen för förtrycket och kostade ett okänt antal, men sannolikt hundratusentals romer livet. Tillsammans med judar – samt människor med funktionsnedsättningar, hbt-personer, politiska och religiösa minoriteter – var romer en grupp som drabbades allra hårdast av övergreppen. Forskaruppgifter talar om att ungefär hälften av Europas romska befolkning dödades av nazisterna och deras medlöpare. Det var ett folkmord.

Trots en historia fylld av diskriminering och trakasserier betraktas antiziganism fortfarande som rumsren i många samhällen. Antiziganism handlar inte om romernas faktiska egenskaper utan om majoritetssamhällets fördomar. Termen utgår därför från skällsordet zigenare eller Gypsy på engelska. Runt om Europa förvägras resandefolk rättigheter som är självklara för majoritetssamhället. Det handlar om rätten till skolgång, arbete, bostäder och sjukvård. Men också rätten till att bli betraktade som fullvärdiga medborgare i omvärldens ögon. Och även i Sverige avslöjas i våra dagar registrering av romer som för tankarna till rasbiologi och folkmord.

Läs också: