Översättning av Andreas Åkerlund
Riksmedborgarlagen av den 15 september 1935.
Riksdagen har enhälligt beslutat följande lag som härmed kungörs:
§ 1. (1) Medborgare är den som tillhör det tyska rikets skyddsförbund och som därmed har speciella förpliktelser gentemot detta.
(2) Medborgarskapet erhålles enligt föreskrifterna i riks- och statsmedborgarlagen.
§ 2. (1) Riksmedborgare är endast den medborgare av tyskt eller artbesläktat blod som genom sitt förhållningssätt bevisar att han är villig och lämplig att troget tjäna det tyska folket och riket.
(2) Riksmedborgarrätten erhålles i och med tilldelandet av riksmedborgarbrevet.
(3) Endast riksmedborgaren är innehavare av de fullständiga politiska rättigheter som fastställs i lagarna.
§ 3. Riksinrikesministern utfärdar tillsammans med Führerns ställföreträdare de rätts- och förvaltningsföreskrifter som krävs för genomförande och komplettering av lagen.
Nürnberg den 15 september 1935,
på Frihetens Rikspartidag.
Führer och rikskansler
Adolf Hitler
Riksinrikesministern
Frick
Källa: Reichsgesetzblatt 1935 I S.1146
Första förordningen till riksmedborgarlagen av den 14 november 1935
Med stöd av § 3 i riksmedborgarlagen av den 15 september 1935 (RGBl. I. S. 1146) förordnas följande:
§ 1. (1) Fram till utfärdandet av ytterligare föreskrifter rörande riksmedborgarbrevet gäller tills vidare som riksmedborgare de medborgare av tyskt eller artbesläktat blod som vid ikraftträdandet av riksmedborgarlagen innehade riksdagsvalrätt eller som av riksinrikesministern med tillåtelse från Führerns ställföreträdare förlänats en tillfällig riksmedborgarrätt.
(2) Riksinrikesministern kan med tillstånd från Führerns ställföreträdare upphäva den tillfälliga riksmedborgarrätten.
§ 2. (1) Föreskrifterna i § 1 gäller även för medborgare av judisk blandras.
(2) Av judisk blandras är den som härstammar från en eller två i rasligt hänseende heljudiska far-/morföräldrar, om han inte räknas som jude enligt § 5 avsnitt 2. En far-/morförälder räknas utan tvekan som heljudisk om denne har tillhört den judiska religionsgemenskapen.
§ 3. Endast en riksmedborgare kan i sin egenskap av innehavare av fullständiga politiska rättigheter utöva sin rösträtt i politiska angelägenheter och inneha ett offentligt ämbete. Riksinrikesministern eller av denne utsedd myndighet kan under en övergångsperiod tillåta undantag för tillträdet till offentliga ämbeten. Religionssamfundens angelägenheter påverkas inte.
§ 4. (1) En jude kan inte vara riksmedborgare. Han har inte rösträtt i politiska angelägenheter; han kan inte inneha ett offentligt ämbete.
(2) Judiska statstjänstemän går från och med den 31 december 1935 i pension. Om dessa statstjänstemän har kämpat vid fronten för det tyska riket eller dess allierade erhåller de som pension hela den senast tjänade pensionsgrundande lönen tills dess att de uppnår åldersgränsen; de flyttas dock inte upp i tjänstgöringsåldersgrupp. När åldersgränsen har uppnåtts räknas pensionen ut på nytt enligt den senaste pensionsgrundande lönen.
(3) Religionssamfundens angelägenheter påverkas inte.
(4) Tjänstgöringsförhållandena för lärare vid offentliga judiska skolor förblir oförändrade fram till nyregleringen av det judiska skolväsendet.
§ 5. (1) Jude är den som härstammar från minst tre i rasligt hänseende heljudiska far-/morföräldrar. § 2 avsnitt 2 sats 2 gäller.
(2) Som jude gäller även medborgare av judisk blandras som härstammar från två heljudiska far-/morföräldrar,
a) som vid utfärdandet av lagen tillhörde den judiska religionsgemenskapen eller därefter upptas i denna,
b) som vid utfärdandet av lagen var gift med en jude eller därefter gifter sig med en sådan,
c) som härstammar ur ett äktenskap med en jude enligt avsnitt 1, som ingåtts efter det att lagen för skydd av det tyska blodet och den tyska äran av den 15 september 1935 (RGBl. I. S. 1147) trätt ikraft,
d) som härstammar från utomäktenskapligt umgänge med en jude enligt avsnitt 1 och som föds utom äktenskapet efter den 31 juli 1936.
§ 6. (1) I de fall rikets lagar eller föreskrifter från det Nationalsocialistiska Tyska Arbetarpartiet och dess underorganisationer ställer krav på blodets renhet som går utöver de som ställs i § 5, berörs inte dessa.
(2) Andra krav på blodets renhet som går utöver de som ställs i § 5 får endast ställas med tillstånd av riksinrikesministern och Führerns ställföreträdare. I de fall krav av denna typ redan existerar bortfaller dessa från och med den 1 januari 1936 om de inte blivit godkända av riksinrikesministern efter samråd med Führerns ställföreträdare. Ansökan om tillstånd görs hos riksinrikesministern.
§ 7. Führern och rikskanslern kan befria från föreskrifterna i utförandeförordningarna.
Berlin, den 14 november 1935
Führer och rikskansler
Adolf Hitler
Riksinrikesministern
Frick
Führerns ställföreträdare
R. Heß
Riksminister utan portfölj
Källa: Reichsgesetzblatt 1935 I S. 1333
Lag för skydd av det tyska blodet och den tyska äran av den 15 september 1935
Uppfylld av vetskapen om att det tyska blodets renhet är en förutsättning för det tyska folkets fortsatta existens och besjälad av den oböjliga viljan att säkra den Tyska Nationen för all framtid har riksdagen enhälligt beslutat följande lag som härmed kungörs:
§ 1. (1) Äktenskap mellan judar och medborgare av tyskt eller artbesläktat blod är förbjudna. Äktenskap som ingåtts trots detta är ogiltiga, även om de ingåtts i utlandet för att kringgå denna lag.
(2) Nullitetsbesvär kan endast resas av allmän åklagare.
§ 2. Utomäktenskapligt umgänge mellan judar och medborgare av tyskt eller artbesläktat blod är förbjudet.
§ 3. Judar får inte sysselsätta kvinnliga medborgare av tyskt eller artbesläktat blod under 45 år i sitt hushåll.
§ 4. (1) Det är förbjudet för judar att hissa riks- och nationalflaggan och att visa rikets färger.
(2) Däremot är det tillåtet för dem att visa de judiska färgerna. Utövandet av denna rätt står under statligt skydd.
§ 5. (1) Den som handlar mot förbudet i § 1 straffas med tukthus.
(2) Den man som handlar mot förbudet i § 2 straffas med fängelse eller med tukthus.
(3) Den som bryter mot bestämmelserna i §§ 3 eller 4 straffas med fängelse i upp till ett år och med böter eller med ett av dessa straff.
§ 6. Riksinrikesministern utfärdar tillsammans med Führerns ställföreträdare och riksjustisministern de rätts- och förvaltningsföreskrifter som krävs för genomförande och komplettering av lagen.
Nürnberg den 15 september 1935,
på Frihetens Rikspartidag.
Führer och rikskansler
Adolf Hitler
Riksinrikesministern
Frick
Riksjustisministern
Dr. Gürtner
Führerns ställföreträdare
R. Heß
Riksminister utan portfölj
Källa: Reichsgesetzblatt 1935 I S. 1147
Första förordningen till utförandet av lagen för skydd av det tyska blodet och den tyska äran av den 14 november 1935
Med stöd av § 6 i lagen för skydd av det tyska blodet och den tyska äran av den 15 september 1935 (RGBl. I. S. 1147) förordnas följande:
§ 1. (1) Medborgare är tyska medborgare enligt riksmedborgarlagen.
(2) Vem som är av judisk blandras bestäms i § 2 avsnitt 2 i den första förordningen till riksmedborgarlagen av den 14 november 1935 (RGBl. I. S. 1333).
(3) Vem som är jude bestäms i § 5 i samma förordning.
§ 2. Till de äktenskap som är förbjudna enligt lagens § 1 hör även äktenskap mellan judar och medborgare av judisk blandras som endast har en heljudisk förälder.
§ 3. (1) Medborgare av judisk blandras med två heljudiska far-/morföräldrar behöver inför ett äktenskap med en medborgare av tyskt eller artbesläktat blod eller med en medborgare av judisk blandras som har endast en heljudisk far-/morförälder, tillstånd av riksinrikesministern och Führerns ställföreträdare eller av dessa utsedd myndighet.
(2) Vid beslutet skall speciell hänsyn tas till den sökandes kroppsliga egenskaper, själsliga förmågor och karaktär, till den tid familjen varit bosatt i Tyskland, den sökandes eller dennes faders deltagande i Världskriget samt den allmänna familjehistorien.
(3) Ansökan om tillstånd skall ställas till den högre förvaltningsinstansen i det område där den sökande är bosatt eller vanligtvis uppehåller sig.
(4) Förfarandet reglerar riksinrikesministern i samarbete med Führerns ställföreträdare.
§ 4. Äktenskap får inte ingås mellan medborgare av judisk blandras som endast har en heljudisk förälder.
§ 5. Äktenskapsförhinder på grund av judisk blodsandel är fullständigt reglerade i lagens § 1 och i §§ 2 till 4 i denna förordning.
§ 6. Därutöver ska ett äktenskap inte ingås när avkomman av detta kan förväntas utgöra en fara för det tyska blodets renhet.
§ 7. Innan äktenskap ska varje förlovad med hjälp av ett äktenskapsduglighetsbevis (§ 2 i äktenskapssundhetslagen av den 18 oktober 1935 - RGBl. I. S. 1246) bevisa att inget äktenskapsförhinder föreligger enligt § 6 i denna förordning. Om äktenskapsduglighetsbeviset förvägras är endast en anmälan om tjänstefel möjlig.
§ 8. (1) Ogiltigheten hos ett äktenskap som ingåtts i strid mot lagens § 1 eller mot § 2 i denna förordning kan endast göras gällande via yrkan om ogiltigförklaring.
(2) För äktenskap som ingåtts i strid mot §§ 3, 4 och 6 inträder inte påföljderna i lagens § 1 och § 5 avsnitt 1.
§ 9. I de fall en av de förlovade är medborgare i ett annat land ska beslut fattas av riksinrikesministern innan lysningen förbjuds på grund av lagens § 1 eller de äktenskapsförhinder som nämns i §§ 2 till 4 i denna förordning samt innan utställande av äktenskapsduglighetsbevis förvägras enligt § 6.
§ 10. Ett äktenskap som ingås inför en tysk konsul gäller som ingått inom riket.
§ 11. Utomäktenskapligt umgänge enligt lagens § 2 är endast könsumgänge. Straffbart enligt § 5 avsnitt 2 i lagen är även utomäktenskapligt umgänge mellan judar och medborgare av judisk blandras som endast har en heljudisk förälder.
§ 12. (1) Ett hushåll är judiskt (lagens § 3) när en judisk man är hushållsföreståndare eller ingår i husgemenskapen.
(2) Sysselsatt i hushållet är den som inom ramen för ett arbetsförhållande ingår i husgemenskapen eller den som är sysselsatt med vardagliga hushållsarbeten eller andra vardagliga arbeten som står i förbindelse med hushållet.
(3) Kvinnliga medborgare av tyskt eller artbesläktat blod som var sysselsatta i ett judiskt hushåll vid lagens införande kan stanna i sitt hittillsvarande arbetsförhållande i detta hushåll om de har fyllt 35 år innan den 31 december 1935.
(4) Personer med utländskt medborgarskap som varken är bosatta i eller uppehåller sig permanent inom landet omfattas inte av denna föreskrift.
§ 13. Den som bryter mot förbudet i lagens § 3 i kombination med § 12 i denna förordning, är straffbar enligt lagens § 5 avsnitt 3, även om han inte är jude.
§ 14. För brott mot lagens § 5 avsnitt 1 och 2 är i första hand den stora brottmålsavdelningen ansvarig.
§ 15. I den omfattning lagens föreskrifter och dess utförandeförordningar gäller för tyska medborgare ska de även användas för statslösa som är bosatta i eller vanligtvis uppehåller sig inom landet. Statslösa som är bosatta i eller vanligtvis uppehåller sig i utlandet faller endast under dessa föreskrifter om de tidigare har innehaft tyskt medborgarskap.
§ 16. (1) Führern och rikskanslern kan befria från lagens föreskrifter och utförandeförordningarna.
(2) Åtal av en utländsk medborgare kräver tillstånd av riksjustitieministern och riksinrikesministern.
§ 17. Förordningen träder i kraft dagen efter det att den kungjorts. Tidpunkten då § 7 träder i kraft bestäms av riksinrikesministern; fram till denna tidpunkt krävs ett äktenskapsduglighetsbevis endast i tveksamma fall.
Berlin, den 14 november 1935
Führer och rikskansler
Adolf Hitler
Riksinrikesministern
Frick
Führerns ställföreträdare
R. Heß
Riksminister utan portfölj
Riksjustitieministern
Dr. Gürtner
Källa: Reichsgesetzblatt 1935 I S. 1334